Uppehållsrum. Korridorer utanför klassrum. Skoltoaletter. Där begås tusentals övergrepp och sexbrott varje år. Anmälningarna om sexuella övergrepp har de senaste åren skenat i höjden. Men om antalet övergrepp har ökat vet egentligen ingen. Det enda vi med säkerhet kan slå fast är att fler tjejer väljer att slå larm när de utsätts.
Mediernas rapportering om sexuella övergrepp har på senare tid varit tät. Gott så. Men mängden alarmerande rubriker lämnar ändå en besk eftersmak. För i stället för att suckande leta konspiratoriska skäl till ökningen av anmälningarna i exempelvis invandring borde vi faktiskt jubla: Äntligen anmäler barn övergrepp! Äntligen är skammen förflyttad tillräckligt mycket i förövarnas riktning för att flickor ska orka ta den sociala risken att säga ifrån!
Att vuxenvärlden brister i ansvar borde däremot generera rubriker i betydligt fetare typsnitt.
Erfarenheter av sexuella övergrepp förenar tjejer och kvinnor. Hundratusentals är vi kvinnor som skulle kunna vittna om att det inte var bättre förr.
Varenda tjej som någonsin vistats på en högstadieskola vet vad som kan ske på en lunchrast. Och hur skrämmande ofta skolans anställda inte bryr sig. Naturligtvis finns fantastiska undantag, men ändå: vi är många som har upplevt tystnaden.
Själv var jag bara en av många som trycktes ner i killhögen i uppehållsrummet på rasten. Som fick pojkfingrar nerkörda i trosorna och häftpistoler riktade mot brösten. Det hände nästan varje dag. Samma grupp killar, men offren varierade. Och ingen gjorde något. Lärarna klev bokstavligt talat över oss och bad oss att flytta på oss när vi låg i vägen för bokvagnen. Att behöva utstå övergrepp sågs helt enkelt som en naturlig del av många flickors yngre tonår.
Sedan dess har mycket hänt. Skolverkets riktlinjer är i dag glasklara vid sexbrott på skolor. Skolpersonal är skyldig att agera vid minsta misstanke. Ändå brister skolor i ansvar när de får nys om övergrepp. Visst finns det svåra gråzoner att orientera sig i. Visst kan det kännas svårt att rikta misstankar mot 14-åriga pojkar som skulle kunna generera fängelsestraff om det handlat om vuxna män. Men det är inte hårdare bestraffningar vi feminister ropar efter. Sådana hjälper sällan offren. Snack om samtyckeskrav i undervisningen och lärare som ingriper räcker långt.
Och du man som läser detta och som känner igen dig, som vet att du var en av alla som begick övergrepp under din skoltid: prata om det. Din erfarenhet av att utvecklas till förövare skulle kunna förändra världen om den berättades.