Samtidigt valde kommunerna att nobba anbuden från flera kvinnojourer som haft skyddade boenden i åratal.

När kommunerna i början av året gick ut med att de skulle upphandla skyddat boende var riksorganisationerna Roks och Unizon kritiska. Roks meddelande också att organisationens medlemsjourer inte skulle delta i upphandlingen.

Men ett antal Unizon-jourer valde att vara med. En av dem var Järfälla kvinnojour, men jouren erbjöds inget avtal. Skälet var att man saknade beredskap dygnet runt.

Alexandra Hedborg, ordförande för Järfälla kvinnojour, säger att jouren hade kunnat uppfylla kraven om de fått chansen.

– Vi ansågs inte vara kvalificerade eftersom att vi inte levde upp till kraven när vi skickade in anbudet. Jag tycker att det är jättetråkigt. Min största oro är att man ska börja placera kvinnor med skyddsbehov på vandrarhem för att hålla kostnaderna nere. Jag vet att det sker, säger hon.

Hon berättar att socialtjänsten ofta erbjuder ett billigare alternativboende som vandrarhem.

– Tackar man nej så får man ingen hjälp. Det har inträffat i flera fall hos oss, säger hon.

Färre placeringar

Även kvinnojouren Malva i Flen fick nobben av kommunerna i upphandlingen. Jourens beläggning har sjunkit kraftigt sedan årsskiftet och att lägga ett anbud var ett sätt att försöka få tillbaka placeringarna.

– Vi har ingen lust att lägga ner verksamheten, säger Petra, som jobbar på jouren men inte vill ha sitt efternamn i tidningen.

Hon upplever att fler och fler kommuner placerar våldsutsatta kvinnor på skyddande boenden istället för kvinnojourer.

– En kvinnojour gör ju så mycket mer. Vi jobbar ju mycket preventivt och kan erbjuda både barnverksamhet och samtal, säger hon.

Även jouren i Järfälla har märkt att kommunerna gör allt färre placeringar hos dem. I början av året gick det en hel månad utan en enda placering. Just nu står boendet också tomt. Flera andra jourer vittnar om samma utveckling och Unizon undersöker vad det beror på.

Förlorar viktig röst

Olga Persson, generalsekreterare för Unizon, är oroad för att allt fler kommuner väljer att upphandla skyddat boende för våldsutsatta kvinnor och barn.

– Den största faran är att den politiska rösten tystnar. Om man särar på det feministiska sociala arbetet i praktiken och röstbärarfunktionen som jourerna haft i mer än 40 år. All forskning visar att det krävs en självständig fristående kvinnorörelse för att driva den här i högsta grad könsmaktspolitiska frågan framåt, säger hon.

Alexandra Hedborg säger att jouren inte har möjlighet att konkurrera ekonomiskt med företagen som har skyddat boende som affärsidé. Men hon är rädd att mycket kompetens går förlorad när kvinnojourerna stängs ute. Hon betonar att kvinnojourerna både har anställd personal som erbjuder skydds- och stödinsatser av god kvalitet och volontärer som sätter guldkant på de boendes vardag.

– Vi har så många eldsjälar som verkligen engagerar sig för kvinnorna. Vi är inte här för att gå med vinst, vi är här för att hjälpa väldigt utsatta människor. Många jobbar utan att få betalt för att stötta utsatta kvinnor. Jag är rädd att om privata företag kommer in så så kan risken finnas att kvalitén dras ner för att hålla kostnaderna nere, säger hon.