– Det var en fruktansvärt ålderism. Det var som att man suddade bort 40 års forskning och 40 år av att försöka få bort fördomarna mot äldre. Nu var det Folkhälsomyndigheten, som ska ha kunskap om folkhälsan, som plötsligt började sprida fördomar om äldre.
Ingmar Skoog är professor i psykiatrisk epidemiologi och har forskat om äldre i större delen av sitt yrkesliv. Han har specialiserat sig på demens och psykiskt ohälsa, men har även forskat om äldre i ett bredare perspektiv. Sedan några år tillbaka är han också föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap, vid Göteborgs universitet. Han har under sitt yrkesliv sett hur äldres livsvillkor har förändrats – att vara 70 eller 80 år idag är någon helt annat än för 40 år sedan.
– I min forskning har vi pratat om att en 70-åring idag är som en 50-åring för 30 till 40 år sedan när det gäller intellekt och fysik, och som en 20-åring när det gäller aptit på livet, att man ska hinna med allting innan man blir för gammal.
Att Folkhälsomyndigheten satte 70 år som en särskild gräns tycker han var fel.
– Visst, när Socialstyrelsen började släppa sin statistik så var 90 procent av alla som avled över 70 år, men en stor majoritet av dem, 75 procent av alla som avled, det var människor på äldreboenden och med hemtjänst. Och såg man till vilka som behövde intensivvård var det istället framförallt medelålders män, mellan 50 och 69. När gränsen gick vid 70 gjorde det nog också att många andra slappnade av. Kanske hade fler tagit rekommendationerna på större allvar om man gått ur mer allmänt och pratat om risken.
Men det var inte bara sättet att prata om människor över 70 år som förvånade Ingmar Skoog. Bristen på kunskap om de som verkligen är de allra sköraste, människor på äldreboenden och med hemtjänst, upplevde han som total.
– Vi äldreforskare var helt förtvivlade. I början var det helt tyst om den här gruppen. I mitten av mars skrev jag tillsammans med flera andra en debattartikel där vi pekade på alla risker, hur fragmenteringen av äldrevården skulle leda till att alla gjorde olika, på behovet av en nationell samordnare, och på risken med att de allra sköraste träffar så många personer. Så småningom agerade man, men det tog för lång tid.
Agerandet bestod till en början framförallt i besöksförbud. En åtgärd som sannolikt aldrig accepterats om de hade omfattat andra åldersgrupper.
– Besöksförbudet behövdes då, jag förstår att det var en rimligt åtgärd i april när allt var kaos. Men att det sedan fick fortgå så länge, det fanns ingen grund för det. Besöksförbud är en sådan enorm inskränkning på mänskliga rättigheter, att någon förbjuder dig att ta emot besök.
Här visade sig återigen myndigheternas och politikernas okunskap, menar Ingmar Skoog. Dels var det oklart hur mycket smittspridning som orsakades av besökare, och dels togs för lite hänsyn till hur besöksförbud påverkar de äldre.
– Den stora personalomsättningen, många outbildade, brist på skyddsutrustning, det var en större risk än att anhöriga hälsade på. En 85-åriga make eller maka, som antagligen knappt träffar något, hur sannolikt är det att den är smittad? Medianöverlevnaden för en person som bor på ett äldreboende är två år från att du flyttar in. Att ett av de åren då är ett år utan besök, jag är ganska säker på att om frågan hade ställts till de äldre, hade många hellre tagit risken att bli smittade, säger han.
Ingmar Skoog tycker ändå att det är bättre nu. Fokus ligger inte längre lika mycket på 70-åringarna som en homogen, svag grupp, och de strukturella problemen med äldreboendena har blivit en diskussion. Men forfarande hoppas han att äldre i Sverige kommer att uppvärderas.
– Det finns oerhört mycket diskriminering mot äldre i Sverige. Jämför med USA till exempel, där två presidentkandidater är över 75 år. Det är kanske lite väl, men vi skulle aldrig vara i närheten av att ha så gamla partiledare här ens.
Ingmar Skoog hoppas att han och hans kollegor under det här året bidragit till att minska fördomar om äldre, och att öka kunskapen. Själv han bland annat gjort det genom hundratals intervjuer – äldre har varit i fokus mer än någonsin, och Ingmar Skoog har blivit landets mest kända äldreexpert. För sitt sätt att prata om äldre har han också prisats. I december fick han Solstickepriset som delas ut av stiftelsen Solstickan, och nyligen blev han utsedd till Årets senior av tidningen Senioren.
– För mig är det här så väldigt viktiga frågor, och särskilt i början kände jag att vår expertis saknades. Så även om det har tagit en del tid har det känts viktigt att göra vad jag kan för att få ut kunskapen om äldre. Det här året har visat att den behövs mer än någonsin.
