Vem som helst kan bli beroende av bidrag

Detta är den tredje och sista delen i Dagens ETC:s artikelserie om försörjningsstödet, ett ämne som har engagerat mig personligen sedan länge. Delvis för att jag själv har varit där. Genom självupplevda erfarenheter har jag den hårda vägen tvingats inse att samhällets yttersta skyddsnät inte alltid finns där när det behövs som allra mest. Något som de flesta av oss ändå tar för givet – tills vi står där själva utan annat val än att vända oss till socialtjänsten för att få pengar till mat och hyra.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Godtyckligheten i den enskilda socialhandläggarens hårdföra bedömning, kan där och då utan vidare slå undan benen på vem som helst som för tillfället är i behov av ekonomisk hjälp för att hålla sig över ytan, det kan jag lova er.

Särskilt allvarligt blir detta naturligtvis eftersom allt fler sjuka nekas sjukpenning från Försäkringskassan och/eller saknar behörighet till a-kassa, den dagen de plötsligt står arbetslösa.

Och att det trots de urholkade socialförsäkringssystemen, som allt färre är berättigade till, samtidigt är långt färre som får ekonomiskt bistånd beviljat från socialtjänsten idag än vad det var under 90-talet. I denna paradox ligger grundpremissen för hela denna artikelserie. I den enda rimliga slutsatsen som går att dra härur: att allt fler tycks halka ur alla former av socialförsäkringar, helt och hållet.

Detta borde ju rimligtvis orsaka någon form av folkstorm. Folk borde ställa sig på barrikaderna och kräva sin rätt till ett säkert och pålitligt trygghetssystem, för alla! Men inget händer. Vad beror det på? Troligtvis är det skammen och vanäran som många upplever i samband med att behöva söka hjälp ifrån socialtjänsten, som ligger bakom den bedövande tystnaden, att inte fler höjer sin röst och säger ifrån på det modiga och utlämnande sätt som Emma Stormdal har gjort genom sin blogg ”Trasslet”.

Det här, att människor i Sverige 2017 skäms och drar skuld över sig själva för att de är fattiga och utsatta gör mig så förbannat upprörd och ledsen att jag knappt finner ord. Men något jag kan säga är i alla fall detta: vi alla bör lägga manken till för att motarbeta denna stigmatisering av ”bidragstagaren”. För vet ni vad, vem som helst av oss kan hamna i en svår livssituation och bli beroende av stöd från socialtjänsten. Som Malin Fröjmark på Akademikerförbundet SSR säger: ”Förr var det inte så att vem som helt kunde hamna hos socialtjänsten, men i och med urholkningen av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen är det så idag.”

Vem som helst! Kom ihåg det.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här .