BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Med det strategiskt gynnsamma läget att vara både oppositionsparti och ha ett stort inflytande över budgetarna under den senaste mandatperioden har Vänsterpartiet kunna vara fräna kritiker av regeringens politik samtidigt som man kunnat rada upp de politiska framgångarna.

Samtidigt undrar allt fler vad som kommer hända med partiet efter Sjöstedt. Det går knappast att axla rollen som Sveriges mest feministiska riksdagsparti utan att välja en kvinna den här gången, det har flera feministiska röster varit överens om. Men vem är hon? Rossana Dinamarca var mångas favorit, men hon har meddelat att hon inte ställer upp för omval till riksdagen. Ulla Andersson har varit sjukskriven och sitter inte längre i partiledningen.

33-åring från Göteborg

Bland potentiella efterträdare nämner de flesta Nooshi Dadgostar. 33-åringen från Göteborg är relativt ny i rikspolitiken. Hon valdes in i riksdagen 2014 och är nu vice ordförande och talesperson i bostadsfrågor. 

– Hon har fått en allt mer central roll, både i budgetförhandlingar och partiledningen och jag tycker att hon har många positiva egenskaper som krävs av en partiledare för ett vänsterparti, säger Anna Herdy, chefredaktör för den oberoende socialistiska tidningen Flamman.

Men det finns flera andra namn som också kan bli aktuella, tror hon. Christina Höj-Larsen är en vetaran i riksdagen, invald för Västernorrlands län och talesperson i migrationsfrågor.

– Hon har tagit tagit ett stort ansvar för partiets politik, och för bilden av vänstern som ett parti som inte duckar eller svänger så fort det börjar blåsa lite. Det har gjort att partiet uppfattas som att de håller vad de lovar, till exempel i frågan om migration, säger Anna Herdy.

Det behöver inte nödvändigvis vara en riksdagsledamot som blir ny partiledare, tror Herdy. Däremot är en plats i partiets ledning antagligen ett måste, vilket skulle utesluta den ekonomisk-politiske talespersonen Ulla Andersson som tidigare varit ett av de mest synliga namnen. 

Flera lokala kandidater

Eric Rosén på vänstersajten Politism tycker att det är tunnsått med kandidater bakom Jonas Sjöstedt. Han ser framför allt problem att hitta någon som kan tänka sig att axla ansvaret, vilket han varken tror att Dadgostar eller Andersson vill. Men han tror att flera V-politiker på det lokala planet kan bli aktuella längre fram. I Stockholm har Clara Lindblom varit med och styrt landets största kommun i koalition med S, MP och Fi. Eric Rosén ser henne som en av kandidaterna.

– Clara Lindblom är ett stjärnskott i Stockholm. Hon har väldigt hög kapacitet och har också erfarenhet av att styra i Sveriges största kommun. Jag tror att hon kanske är den enda som kan komma att tacka ja, men det är en ren spekulation från min sida, säger Eric Rosén.

I Göteborg har Daniel Bernmar utmärkt sig och blivit populär vid sidan av Socialdemokraternas pågående kollaps. Eric Rosén tror dock att han faller på jämställdhetsaspekten.

– Daniel Bernmar är väldigt framgångsrik, men han är en man, och jag tror inte att Vänsterpartiet som feministiskt parti kommer att vilja ha en till man efter både Ohly och Sjöstedt, säger han.

”Nå ut bättre än Sjöstedt”

Men Anna Herdy på Flamman tycker att det är viktigare att diskutera vem som är bäst på att föra fram partiets budskap och locka nya grupper att rösta vänster.

– För många medlemmar i Vänsterpartiet är det såklart viktigt att det blir en kvinna nästa gång. Men jag tror att partiet ska ägna sig mer åt att fundera på vem av de potentiella kandidaterna som kan göra jobbet bäst.

Hon påminner om att det inte saknas framträdande kvinnor i vänstern, problemet är inte att det saknas kandidater utan att hitta den bästa.

– Vänsterpartiet måste hitta en partiledare som i högre utsträckning än Jonas Sjöstedt kan nå ut till flera grupper och gör att partiet får ännu större framgångar.

Varken Eric Rosén eller Anna Herdy tror att Sjöstedt automatiskt kommer att avgå efter valet. Dels finns det ingen självklar utmanare, men Sjöstedts ställning i partiet är också stark, menar Anna Herdy.

– Jag tror absolut att han sitter kvar över EU-valet nästa år. Han har suttit ganska länge men är också omtyckt och har ett starkt starkt stöd i partiet. Det finns nästan oroväckande lite opposition inom partiet, och det är nog delvis hans egen förtjänst. Han har varit med och enat ett ganska bråkigt parti, säger Anna Herdy. 

1) Hur går det i riksdagsvalet för V?

2) Hur länge sitter Jonas Sjöstedt kvar?

3) Vilka frågor blir viktigast under nästa mandatperiod för V?

1) Jag tror man kommer ligga ungefär 2-3 procent över det förra valresultet, så kanske runt 7-8 procent.

2) Inte hela nästa mandatperiod, men till efter EU-valet nästa år.

3) Att vi har en underfinansierad välfärd, det behövs mer resurser och personal. Att bygga ut i stället för att skära ner i de offentliga systemen. Arbetsrätten, och att stoppa alla högerns idéer om försämrad arbetsmiljö och villkor. Man behöver också få till nya reformer som berör stora grupper, som en sjätte semestervecka.

1) Runt 10 procent är realistisk, och ett bra resultat för partiet. Klarar de resultatet från de senaste sammanvägningarna så är det en framgång.

2) Jag tror inte att han avgår efter valet, han sitter nog i flera år till. Ingen kommer att vilja utmana honom under den närmsta tiden.

3) De kan bli ännu vassare i klimatfrågan. Frågan om tillväxt tror jag man måste ta tag i också, kan vi klara klimatet och fortsätta att ha tillväxt. Hur vi organiserar arbetet inom välfärdsyrken, löner, pensioner och villkor. Men jag tycker inte man ska släppa frågan om vinster i välfärden heller bara för att partiet har kämpat med den länge.

1) Jag tror på 10 procent! Men för att lyfta ännu mer tror jag att vi måste förmedla ett tydligt motstånd mot den rådande samhällsordningen och samtidigt ett verkligt hopp om att politiken kan förändra världen till det bättre.

2) Jonas är väldigt populär internt och bland väljare, jag tror han blir kvar ett tag! I längden beror det på vilken roll vi vill och behöver inta i det framtida politiska landskapet.

3) Kampen för att styra agendan mot frågor om jämlikhet, att uppmärksamma hur kapitalismens verkningar, strukturell rasism, sexism och den pågående klimatkrisen hänger ihop, blir fortsatt det centrala för att vi ska nå framgång.