Politikerna vägrar se verkligheten kring flyktinginvandringen

För några veckor sedan var jag på vårdcentralen med min dotter – hon hade ont i foten. På vägen till väntrummet noterade jag att det fanns tio läkare i korridoren. Av dessa hade sju utländska efternamn, varav tre var muslimska. Läkaren min dotter fick träffa var nog från Tyskland.

Senast jag själv var på den här vårdcentralen var min läkare från Irak. Det rimmar väl med en färsk studie från OECD som pekar på just irakier som en av de största grupperna bland de invandrade läkarna i Sverige. Studien visar att över 30 procent av den svenska läkarkåren idag är ”utrikes född”; väldigt få andra länder i världen är så beroende av invandrade läkare som Sverige.

Hos den tyska läkaren gick det geschwind och min dotter fick en remiss till akutröntgen. Från vårdcentralen tog vi en taxi till sjukhuset, och även här fick vi hjälp av en utrikes född. Kanske var chauffören från Syrien? Hälften av alla taxichaufförer i Sverige är födda i ett annat land.

Eftersom jag glömde att berätta för chauffören att vi skulle till akutröntgeningången fick vi fråga oss fram när taxin släppt av oss. En läkare och sjuksköterska kom gående och de bad oss följa med dem. Läkaren var svart och av namnbrickan att döma såg sjuksyrran ut att komma från ett land i Mellanöstern. De tyckte synd om min lilla dotter som tappert stapplade fram på sina trasiga kryckor. Väl inne i sjukhuskorridoren blev vi tvungna att fråga oss fram igen och nu fick vi hjälp av en sjuksyrra i slöja som visade oss till akutröntgens väntrum. Det blev snart vår tur och min dotter togs om hand av en röntgensköterska som med största sannolikhet också kom från ett land i Mellanöstern.

Röntgenplåtarna visade inte på någon fraktur och med nya kryckor från ortopeden begav vi oss hemåt igen. Buss eller taxi? Bussen stod inne men det var länge tills den skulle gå och min dotter hade ont och var trött. Det fick bli taxi igen och chauffören såg den här gången ut att vara från Somalia, precis som busschauffören på bussen vi nyss hade gått förbi. 51 procent av Sveriges buss- och spårvagnschaufförer är utlandsfödda.

Verklighetens Sverige

Börjar det bli tjatigt? Då har jag ändå inte nämnt städarna vi gick förbi på sjukhuset. Ja, vem är det som städar sjukhusen nu, under pandemin? Vem städar Sverige? Enligt siffror från 2018 är 60 procent av Sveriges städare utrikes födda. Och märk väl, jag talar här bara om utrikes födda. Lägger vi till de som är födda i Sverige men som har föräldrar födda i utlandet stiger naturligtvis procenttalen.

Min dotter och jag fick oss ett besök i vad vi kan kalla för verklighetens Sverige. Ett Sverige som är helt beroende av att utlandsfödda utför samhällbärande arbeten och funktioner. Det stora flertalet av dessa Sveriges stöttepelare har flyktingbakgrund. Enligt Socialstyrelsen är 28 procent av de som jobbar inom äldreomsorgen idag utlandsfödda. I Stockholms län är andelen utlandsfödda 55 procent.

Språk-tricket har inte funkat

Som en följd av pandemin kan det politiska etablissemanget inte längre blunda för den underfinansierade äldreomsorgens usla villkor och riskabla arbetsmiljö. Dock fortsätter etablissemanget att tiga om flyktingarnas avgörande insats inom den svenska äldreomsorgen. Istället har vi hört politiker snacka om språkproblem hos personalen. Så öppnade man också möjligheten att få lägga åtminstone en del av skulden för pandemin på flyktingarna.

Men språk-tricket verkar inte riktigt ha funkat. Hittills har skuldfrågan om covid-19 inte blivit en invandringsfråga. Det är som att det fortfarande finns tillräckligt med flockimmunitet mot den sortens dumheter.

Fast nu är jag väldigt naiv. Några dagar efter besöket i verklighetens Sverige ser jag nämligen rubriken på DN:s förstasida: ”Majoritet i Sverige vill se ett tak för flyktingmottagande”. Så var det med den flockimmuniteten. Rubriken kunde lika väl ha lytt: ”En majoritet av svenskarna är korkade”. Låter det elitistiskt? Det är det knappast. För det är nämligen just eliten som omsorgsfullt väckt och odlat frågorna om volymmål och flyktingtak, det vill säga den politiska eliten i riksdagen. Denna elit har länge velat minska flyktingmottagandet. Kravet på volymmål är alltså orkestrerat uppifrån.

Experterna fick fel i allt

Den politiska eliten hämtar i sin tur näring hos den vetenskapliga eliten. Under decennier har ekonomer, både i Sverige och internationellt, hävdat att flyktingar är en kostnad och en finansiell börda för samhället och välfärdsstaten. Eftersom ekonomerna inte förstår att ta in verklighetens Sverige förstår de inte heller att det som de hävdar sänker Sverige, alltså flyktinginvandringen, i själva verket bär upp Sverige. Eller skulle Sverige stå stadigare om samhällsfunktioner som redan lider av stor personalbrist avlägsnade all personal med flyktingbakgrund? Skulle kommunerna gå mindre på knäna om de hade ännu större personalbrist i omsorgen?

De senaste fem åren har ”flyktingkostnaderna” varit Social­demokraternas paradgren: Vi har inte råd med flyktingar; det är inte finansiellt hållbart, heter det. Under åren 2015 och 2016 hade regeringen nästan hela den ekonomiska expertisen att luta sig mot: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, EU-kommissionen samt raden av enskilda ekonomer. Alla var de överens om den stora finansiella risken som flyktingmottagandet innebar. En ofantlig kostnad som skulle skapa stora underskott, ta pengar från välfärden, tvinga staten att låna och, enligt vissa, tvinga fram skattehöjningar.

Detta var ingen prognos utan ett självklart och ofrånkomligt faktum. Det kunde inte bli på något annat sätt, sade man. Men regeringen och den ekonomiska expertisen fick fel i allt. Statens flyktingspenderande bidrog tvärtom till att öka tillväxten, och med den ökade skatteintäkterna lavinartat, vilket i sin tur genererade överskott. Åren då staten flyktingspenderade som allra mest, 2016 och 2017, blev därför också åren med de största överskotten på ett decennium.

Flyktingar förstärkte välfärden

Hur kunde experterna prognostisera så fel? Vad man inte brydde sig om att fundera över var flyktingpengarnas påverkan på tillväxten samt att pengarna faktiskt hamnade någonstans istället för ingenstans. Statens utgifter är ju per definition alltid inkomster i den icke-statliga sektorn, alltså hos kommunerna, företagen och hushållen. Det är basal makroekonomisk kunskap. Och i den icke-statliga sektorn gjorde flyktingpengarna väldigt mycket nytta. Tack vare de statliga flyktingpengarna gjorde den svenska kommunsektorn sitt kanske bästa resultat någonsin 2016. Långt ifrån alla pengar gick till flyktingrelaterade investeringar, utan de förstärkte även kommunernas välfärd, infrastruktur och likviditet.

När regeringen ströp flyktingmottagandet minskade också kommunernas statsstöd kraftigt. Om staten velat hade den kunnat fortsätta att spendera till kommunerna, och då hade vi också sluppit kommunsektorns finansiella kris, vilket i sin tur hade gjort kommunerna bättre rustade för pandemin. Istället för att dra ner i äldreomsorgen hade man kunnat satsa pengar på den. Det är alltså inte flyktingkostnader som gör att kommunerna går på knäna, utan statens oansvariga finansiella neddragningar.

Ingen brist på finansiella resurser

Minns ni de ynka extra 2,5 miljarderna till kommunerna som Vänsterpartiet och Moderaterna lyckades få igenom precis innan covid-19 slog till, bidraget som Magdalena Andersson motsatte sig? Några veckor senare presenterade Andersson ett corona-paket om 300 miljarder! Sedan dess har statens miljardregn fortsatt att stå som spön i backen. Riksbankens stödåtgärder uppgår till 1 400 miljarder.

Svenska kronor eller statliga finansiella resurser är det sista Sverige har brist på.

Däremot har Sverige brist på reella resurser. Det saknas personal i vård och omsorg, och personalbehoven där kommer att bli ännu större framöver. Och personalbehoven är omfattande på en rad andra håll. Men tack vare den relativt stora flyktinginvandringen står Sverige långt mycket bättre rustat än andra EU-länder. Sverige har genom flyktinginvandringen fått ett stort tillskott av människor i arbetsför ålder samt barn. Enligt Arbetsförmedlingen gick 80 procent av alla jobb som tillkom 2017 till de utlandsfödda. Mellan 2008 och 2018 fanns det bara ett enda land i EU och OECD som inte ökade sin medianålder: Sverige. Flyktinginvandringen har bromsat åldrandet.

I en skrivelse från 2018 om framtidens äldreomsorg noterar regeringen att ”Antalet personer i befolkningen i den mest arbetsaktiva åldern väntas öka från 5,7 miljoner år 2015 till 6,3 miljoner år 2035. Det är de utrikes födda som beräknas stå för hela ökningen av personer i yrkesaktiv ålder.” I samma skrivelse tillstår regeringen även följande: ”Utan utlandsfödda kvinnor och män skulle äldreomsorgen få stora problem att klara sitt uppdrag.”

Det stämmer utmärkt. Men i den politiska debatten vägrar regeringen att kännas vid sådana fakta och hävdar istället motsatsen. I en DN-intervju i januari betonade Stefan Löfven att ”Vi ska visa att antalet asylsökande blir färre – rejält många färre”. Varför då? Jo, sa statsministern, så att vi ”klarar det här med äldreomsorgen och allt detta”. Dessutom, om vi tar emot ”rejält många färre”, ja ”då ser människor att de som kommer hit också går till jobbet och bidrar – plikt, rätt.”

Löfven vill inte veta av verkligheten

Flyktinginvandringen har aldrig kostat Sverige. Tvärtom har den bidragit med åtskilliga reella och samhällsbärande resurser i form av hårt arbetande människor. Detta går till och med att utläsa ur regeringens egna skrivelser. Men Stefan Löfven vill inte veta av verkligheten. Hans socialdemokrati har sedan länge redan bestämt sig.

Deras kall har blivit att ”visa” folk att sossarna minsann kan hålla flyktingarna borta. Sådana sossar vet inget om trettiotalet och att vifta med den varningen är att kasta pärlor för svin. Dock är de införstådda med alla procentsatserna jag lyft fram här. Så kanske kunde någon journalist på P1, Rapport eller Agenda drista sig till att konfrontera statsministern eller migrationsministern med verkligheten. Fast då förutsätter jag ju att journalisterna vet något om verkligheten. Vem som städar vårt land och vårdar våra gamla och sånt. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.