Det är alltså inte bara ett bostadsprojekt, utan ett samhällsprojekt.

Bostadsbolag kan vara en positiv samhällskraft i Sveriges förorter, slår statsvetaren Peter Esaiasson fast i sin bok ”Förorten – ett samhällsvetenskapligt reportage”, nyligen publicerad på Timbro förlag. ”Vilka är de realistiska alternativen till bostadsbolagen; vilka aktörer är bättre lämpade att återupprätta den gemensamma ordningen i förorten?” frågade han i ett debattinlägg i ETC Göteborg i höstas.

Vill vi att bostadsbolagen ska vara de viktigaste samhällsaktörerna i förorterna? Är det de som ska kompensera för den offentliga service som blivit allt mer frånvarande? När Gårdstensbostäder började knacka dörr och kräva sina hyresgäster på id-handlingar för att komma åt svartuthyrning var det en tydlig indikation på vilka obehagliga avigsidor som kan komma med ett sådant upplägg.

De drivande bostadsbolagen är än så länge kommunala, med ett visst mått av folkligt inflytande. Hur länge kommer de att fortsätta vara det?

Just nu står Göteborg i startgroparna för att sälja ut en betydande del av stadens egna bolag, enligt uppdrag av alliansstyret. Vilka bolag och hur stora delar av dem som kommer att privatiseras vet vi inte ännu. Men bland verksamheterna som ska utredas ingår bostäder.

Innan nästa val ska 4 000 kommunala hyresrätter omvandlas till bostadsrätter.

Dessutom kan kommunala hyresrätter säljas till privata bolag. En sådan plan fanns till exempel i Rannebergen där Victoria Park skulle köpa lägenheter av Poseidon – men affären avbröts när företagets kopplingar till organiserad brottslighet uppdagades.

En privatiseringsvåg ser ut att skölja över Göteborg de närmaste åren. Vem är det vi kan komma att överlämna samhällsansvaret till i Framtidens Hjällbo?