BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Enligt universitetslektorn Tobias Bromander, som skrivit avhandlingen Politiska skandaler – behandlas män och kvinnor olika inom massmedia, är historien om tv-avgifterna ett bra exempel på att avgångskraven tenderar att komma snabbare för kvinnor.
– Vi är mer förlåtande mot männen än vad vi är mot kvinnorna. Det finns flera förklaringar till det. Om man utgår från genusteoretiska perspektiv kan det delvis handla om könsstereotypa uppfattningar om hur män och kvinnor ska vara i politiken. När en skandal uppstår ställs de här förväntningarna på sin spets.
Tobias Bromander kunde inte se någon utveckling mellan 1990 och 2010 kring mediadreven och de politiska avhoppen. Han uppfattar att det fortfarande handlar om så kallade pratskandaler för männen och incidenter kopplade till deras offentliga roll, medan kvinnorna snarare döms för privatmoraliska överträdelser.
– Studier visar att journalister ställer andra frågor till kvinnorna än till männen i politiken. När man intervjuar kvinnor är det oftare frågor som har med deras privata roll att göra, medan det är yrkesrollen och det politiska sakfrågorna som står i fokus för männen, säger han och fortsätter:
– Om man tittar på medierapporteringen kan man också se att man diskuterar avgångskrav mycket tidigare för kvinnorna än för männen, men jag tycker att det är viktigt att poängtera att mycket av det här sker omedvetet.
Tobias Bromander menar att det är svårt att säga något om Åsa Romsons avgång ur ett genusperspektiv och hänvisar till att hon var ifrågasatt inom partiet.
– Sedan kan man möjligen tycka att Gustav Fridolin borde ha fått mer kritik för de uttalanden och det sätt han reagerade på. Det är möjligtvis där genusdimensionen kan finnas.
Avgångar efter skandaler och mediedrev utgör åtta procent av de politiska avgångarna och är därmed det minst troliga skälet till avhopp. Det som upprör väljarna mest är privatekonomiska övertramp. Uppgifterna kommer från bloggen Om makt och politik, som bland annat drivs av Hanna Bäck, professor i statsvetenskap.
– Man blir upprörd när ministrarna inte beter sig på ett moraliskt försvarbart sätt, som vi i befolkning förväntas göra, säger hon.
Det går inte att se att avhoppskraven ökat på senare år, enligt Hanna Bäck.
– Men det går att tänka sig att det kommer att bli vanligare på grund av de sociala medierna, säger hon.
Den vanligaste orsaken till avhopp är privata skäl, där även pensionering ingår. Den gruppen utgör 35 procent, men Hanna Bäck påpekar att den också kan rymma fall där man omplacerat ministrar som blivit obekväma. Ett exempel som tas upp i bloggen är när Margareta Winberg (S) blev erbjuden ett ambassadörsjobb i Brasilien istället för den då lediga utrikesministerposten i Göran Perssons regering.
Hanna Bäck nämner även ett aktuellt exempel.
– Ofta uttrycker ministern det som att man avgått helt frivilligt, men det kanske ligger något annat bakom det. Mehmet Kaplan hävdade till exempel att det var frivilligt.
Likt Tobias Bromander menar hon också att kvinnliga politiker generellt är hårdare utsatta än männen. Enligt Hanna Bäck har det inte gjorts några studier kring politikers ursprung i Sverige.
– Men studier i USA visar att det också har betydelse för hur man behandlas i media.
På det stora hela menar hon att det är svårt att se tydliga trender och mönster kring avhopp och regeringsombildningar.
– Däremot varierar det mellan regeringar. I enpartiregeringar sker fler regeringsombildningar och vissa statsministrar gör fler regeringsombildningar. Göran Persson gjorde rätt mycket regeringsombildningar, men det finns även exempel på tidigare ministrar, som Tage Erlander.
Ett annat exempel är de många avgångarna när Alliansen tog över. Hanna Bäck berättar att det kan ha att göra med att den nytillträdda regeringen inte hade så många tänkbara kandidater, men också att man gjorde en för dålig bakgrundskoll innan de tillträdde sina poster.
– På ett sätt kan man se det som ett misslyckande, att man inte har lyckats granska ministrarna, säger hon.
Sverigedemokraterna är ett annat parti som fått mycket uppmärksamhet, då det inte varit tydligt var partiets nolltolerans mot rasism går. Den rättspolitiska talespersonen Richard Jomshof fick exempelvis sitta kvar efter att ha kallat islam för ett större hot än nazismen i dag. Hanna Bäck berättar att sådana beslut kan handla om att personen fortfarande har ett stort stöd inom partiet och anses sitta på oumbärliga kunskaper.
Ett annat exempel som ofta tas upp i sammanhanget är Carl Bildt (M). Han har lyckats vifta bort allt från vapenfabriken i Saudiarabien till sin tid i Lundin Oils/ Lundin Petroleums styrelse, som anklagas för att ha bidragit till folkrättsbrott i Sudan. Hanna Bäck tror att det dels kan ha handlat om hans starka position inom partiet.
– Om man får väldigt mycket kritik och tappar mycket i popularitet, då ryker man. Men om man inte tappar så mycket är det inte säkert att det är nödvändigt för statsministern att sparka den personen.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
