Inför förra valet var de nya sjukförsäkringsreglerna en av de mest debatterade frågorna. I medierna lyftes berättelser om hur hårt reglerna slog. Svårt sjuka tvingades till arbete. Människor fick kämpa för att få rätt diagnoser och därmed kunna sjukskrivas. Och maxtaket på drygt 900 dagar tycktes inte ha någon effekt – utan istället leda till att över hälften har fått söka sig tillbaka till sjukförsäkringen efter att ha genomgått arbetslivsintroduktion i tre månader. Så såg det ut då, och så ser det ut idag. Skillnaden är att sjukförsäkringen inte längre är någon valfråga.

– Väldigt lite har hänt de senaste åren. Det är en kontinuerlig process som pågår där folk hela tiden kastas ut ur systemet med en skrämmande regelbundenhet. Ändå har inget parti gått in för att lyfta upp frågan den här gången. Det är både märkligt och synd, säger Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO.

De rödgröna partierna vill visserligen förändra sjukförsäkringen. Socialdemokraterna skriver i sitt valmanifest att sjukpenningen bör höjas och att den bortre tidsgränsen ska försvinna. Men Moderaterna tycker inte att det behövs.

– Tidsgränserna är viktiga och de fungerar. Utöver den fortlöpande uppföljning som Försäkringskassan gör finns det en poäng med att även Arbetsförmedlingen åtminstone med 2,5 års mellanrum prövar om de kan göra något för att stödja en återgång i arbete. Att riva upp tidsgränserna skulle på nytt ställa människor i permanent utanförskap, säger Anna Pettersson Wetterberg, sakkunnig hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

”Ett stort misslyckande”

Men Kjell Rautio håller inte med om det. Han menar att tidsgränserna gör just det som regeringen vill undvika – får människor att hamna utanför systemet och har svårt att ta sig tillbaka.

­– De som utförsäkras hamnar ofta långt ifrån arbetsmarknaden. Efter utförsäkringen är färre i arbete än som var det innan de utförsäkrades. Det är så klart ett stort och konkret misslyckande, men ganska enkelt att förstå. Att sätta människor som redan är i en utsatt situation under den press tidsgränserna innebär, tar dem knappats närmare arbetsmarknaden. Det är snarare tvärt om, säger Kjell Rautio.

Sedan 2010 och fram till maj i år har totalt 87 000 personer utförsäkrats. Av dem är det en liten del som kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Enligt en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (IFS) hade bara 2 procent av dem som utförsäkrades 2010 ett osubvenstionerat arbete ett drygt år efter utförsäkringen. Men Anna Pettersson Wetterberg menar att uppgifterna inte stämmer.

­– Nej, drygt 32 procent av den första gruppen som nådde den bortre tidsgränsen i ­januari 2010 är idag i arbete eller utbildning. Det är en framgång.

Många dubbelutförsäkrade

Samtidigt menar hon att runt 10 procent av dem som nått den bortre tidsgränsen har fått ett jobb, siffror som stämmer med dem från IFS. Men av dessa jobb är alltså åtta av tio subventionerade.

– Av de övriga två procenten vet vi dessutom inte hur många som arbetar heltid, säger Kjell Rautio.

Drygt hälften av de utförsäkrade kan fortfarande inte arbeta när de 900 dagarna har gått. Istället får de söka sjukpenning igen. Fram till årsskiftet hade ungefär 8 000 hunnit med att utförsäkras en andra gång. En viktig orsak är troligen att det idag är svårt att bli beviljad sjukersättning (det som tidigare hette sjukpension), menar Kjell Rautio.

­– Det visar ju att många har kronisk nedsatt arbetsförmåga, men trots att du kanske inte kan jobba mer är det väldigt få som passerar nålsögat för att få sjukersättning. Istället tvingas ­människor oroa sig över ­tidsgränsen resten av sitt ­arbetsliv, säger han.

Men vissa kommer inte tillbaka till sjukförsäkringen. Ungefär tio procent av de utförsäkrade har varken sjukpenning, ­sjukersättning, eller är inskrivna hos ­arbetsförmedlingen.

– 75 procent har förvärvs­inkomster medan resterande 25 procent saknar en sådan. I den gruppen finns säkert de som har ekonomiskt bistånd från socialtjänsten eller till exempel försörjs av sin familj, säger Peje Bengtsson, analytiker på försäkringskassan.