Vem är det som får vinsterna?

Svar: Det stämmer att om en ekonomi växer så får breda grupper det bättre rent generellt. Det kan du se i fattiga stater som växer snabbt, efter några år stiger löner och skatteintäkter rejält och samhället kan byggas bättre. Men sedan är det politiken som avgör om det sker eller inte. Tillväxt kan skapa enorma inkomstklyftor och utslagning av fattiga och det är därför omfördelning i ett samhälle är så viktigt.

Men om vi tittar på rikare samhällen är det här svårare.

Ju mer finanskapitalet vuxit, ju mer bankernas omsättning vuxit och ju mer bostäder och andra tillgångar vuxit utan att värdet i grunden ökat, ja desto svårare blir det att bara titta på tillväxt och påstå att ”nu får alla det bättre”.

Din lägenhet har kanske blivit dubbelt så mycket värd, men att byta till en annan har också blivit dubbelt så dyrt.

Så man måste titta på fler siffror för att kunna påstå det som ofta sägs på nyheterna, och man måste diskutera vilken politik som föreslås under denna tillväxt.

Jag brukar följa en amerikansk tidning som heter Jacobin. De hade nyligen två väldigt avslöjande diagram som just visar hur fel det blir att bara tala om en trend och aldrig jämföra med en annan.

Det första var påståendet (som också facken i Sverige ofta säger) att produktivitetsökningar är grunden för ökade löner.

Det borde i så fall innebära att ett samhälle med produktivitetsökning (alltså att vi kan göra mer saker per anställd än örut) borde ge högre löner.

När de tittade på USA:s enorma produktivitetsökning och jämförde med timlönen för de som producerar blev det en annan historia.

Uppenbarligen har USA:s anställda lurats på hela den enorma tillväxt inom produktionen som skett, för fördelningen av de skapade överskotten har varit väldigt dålig. Det beror (säger andra utredningar) på att löneskillnaderna ökat rejält, de flesta står still eller har fått sänkt lön. Några få har däremot fått stora löneökningar. Slutresultatet blir att arbetare som helhet blivit förlorare medan ägarna blivit vinnare.

En annan stapel handlade om antalet nya jobb som amerikansk ekonomi kunnat skapa. Där blev staplarna ännu mer dramatiska. USA skapade många nya jobb under fyra decennier men efter år 2000 minskade antalet nya jobb.

De enorma vinsterna och produktivitetsökningen hade inte gått till nya tjänster och ny produktion utan till ... vinster och större finansplaceringar.

Några staplar och diagram säger aldrig allt. Men det visar att man måste tänka i flera led. (Det finns massor med liknande statistik från andra länder, även Sverige …).

Om Löfven ska skapa jobb så duger det inte att hoppas på exportökningar eller på allmän tillväxt. Man måste ha en väldigt tydlig politik som omfördelar vinster och produktivitetsökningar.

Och finanskapitalets nya roll gör att man nog måste inse att offentlig sektors roll för investeringar blivit ännu mer vital. Utan stora offentliga investeringar (som betalas genom tillväxt och ökade skatteinkomster) kommer tanken på EU:s lägsta arbetslöshet knappast bli på riktigt.