Veckans fråga: Varför sittstrejkar barnfamiljerna?

– Många barnfamiljer från Afghanistan känner att deras röster inte blir hörda. Det är många som jobbar för ensamkommande och andra grupper, men de känner att det inte är någon som jobbar för dem. De befinner sig i ett limbo. De skickas inte tillbaka, men de får inte uppehållstillstånd heller så de vet inte vad som ska hända. Många är rädda för hur deras liv kommer att bli.

Hur påverkas barnen av den här situationen?

– Det är väldigt svårt. Jag läste en text i går där en elvaåring sa att han har många vänner, men han hör hur familjen berättar om avslag och att de måste flytta. Såklart påverkar det dem när föräldrarna pratar om Afghanistan, krig och att de inte får stanna. Många familjer kom 2015 så barnen har integrerats.

Vilka är Liv utan gränser som står bakom aktionen?

– Det är ett nätverk av barnfamiljer som ska sittstrejka och tanken är att man på olika sätt ska höja rösten för barn, ungdomar och barnfamiljer.

Du är med i Ung i Sverige också. Kommer ni att engagera er i den här sittstrejken?

– Det är Liv utan gränser som har tagit initiativ och ska göra det här, men de behöver hjälp från oss som är från Stockholm att stötta dem på olika sätt: rådgivning, information och med de kontakter som vi har med organisationer och media. De flesta barnfamiljerna kommer från norra Sverige.

Vad hoppas man att sittstrejken ska leda till?

– Man vill att allmänheten ska veta att de finns och hur de har det – och att de ska få stanna i Sverige helt enkelt. Afghanistan är särskilt osäkert för barn och kvinnor.

Vad kan de som vill stötta sittstrejken göra?

– De kan komma till sittstrejken och sprida information om den. Om de kommer dit och träffar barnfamiljerna så blir det en annan känsla, de blir inte bara siffror i media.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.