Ny avhandling: Så kan hästar minska vår ångest

Hästunderstött socialt arbete som det kallas innebär att hästar deltar i sessioner mellan terapeuter eller behandlingsassistenter och patienter. I Catharina Carlsons studie deltog åtta personal och nio unga tjejer med självskadebeteende. ETC ringde henne och för att få veta mer.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag har egentligen inte tittat på effekter, utan jag tittar på processer. Men när jag har gjort det har jag ju även sett vissa effekter.

Hur funkar det?

– Det är ett samtalsrum utflyttat till stallet och hästen är potentiellt farlig, alternativt någon man kan känna sig trygg med och känna empati för. Den pendlar mellan de två lägena. Flickorna som möter hästen blir mycket mer här och nu. Det finns vissa känslor som hästar inte tycker om. Då måste man bli medveten om vilka känslor man har med mig. Har man ångest med sig in i stallet, då kanske hästen ryggar och inte blir så pigg på att vara med en. Man måste vara väldigt mycket här och nu, så det finns en viss koppling till mindfullness på så vis.

Vad händer då?

– Det gör att flickorna behöver reglera sina emotioner. Flickorna inser ganska snabbt att de inte kan kliva in i stallet med ångest. Och de har väldigt mycket empati för hästen och vill absolut inte skrämma den. Och så har de så klart en självbevarelsedrift, de vill inte bli skadade. Då ser man till att reglera sina känslor.

– Jag kan inte säga att det har långsiktiga effekter. Det vi kan säga utifrån flickornas berättelser är att i och med att man får uppleva stunder där man är fri från ångest, så kan man ta med sig känslan av det och skapa strategier för att sänka sin egen ångest i andra situationer.

Vad händer i terapisessionen?

– Både personal och tjejerna måste bli medvetna om sina känslor och reglera dem, så de passar in till vad hästen accepterar. Är personalen stressad kommer hästen bli orolig. Både personal och patient måste göra samma sak. Man kan inte säkert veta vad eller vem hästen reagerar på, personalen eller patienten. Ingen behöver känna sig dömd. Dialogen kring hästen öppnar upp för kommunikation och relation.

Är det farligt?

– Det är alltid potentiellt farligt att vara med en häst. Men det är det som är en viktig ingrediens.

– Avslutningsvis tycker jag att det är väldigt viktigt att lyfta fram att de flickor med självskadebeteende som ingår i min studie, ska inte enligt forskningen kunna reglera sina emotioner. Men det visar de att de definitivt kan i stallet. Min fråga till oss andra som finns runt de här flickorna, både professionella och i deras sociala nätverk, är vad är det vi gör i mötet med de här flickorna som gör att de inte kan reglera sina känslor, som inte hästen gör? Det borde vi alla reflektera över. För när de är med hästar har de inga problem att reglera sina emotioner, de har inga problem med empati. Flickorna visar förmågor som man anser att de inte har och dessa kommer fram när de kliver över tröskeln till stallet.