Veckans fråga: Hur ska segregationen lösas i Djursholm?

Mohammad Sarraf är forskare inom multikulturalism i stadsplanering vid Uppsala universitet och menar att ett stort problem med segregationsfrågan är att begreppet blivit så nära förknippat med etnicitet.

Vad menas med segregation?

– Idag ses segregation nästan uteslutande som en fråga om etnicitet. Om du ber någon nämna ett segregerat område i Stockholm får du sannolikt Rinkeby eller Tensta till svar men aldrig Bromma eller Djursholm, trots att de rent objektivt är mycket mer segregerade. Men vi pratar om att områden är segregerade utan att riktigt definiera vad det innebär.

Isolerade områden?

– Ja, men på vilket sätt? Att samhällen är uppdelade i kluster som är geografiskt åtskilda är ju inte ett problem i sig. Vi säger aldrig att Stockholm är segregerat från Göteborg till exempel. Problemet är att när vi definierar segregation utifrån etnicitet spelar det ingen roll om en nyanländ bor bredvid någon som har bott i Sverige sedan den var nyfödd, de ses som lika segregerade ändå. Men varför skulle det vara ett problem att människor med samma etnicitet bor i samma område? I min forskning utgår jag i stället från att segregation handlar om socioekonomiska faktorer och levnadsstandard, som faktiskt går att mäta. Och då kan man se att tillgången till samhällsservice, näringsliv och livskvalitet är mycket sämre på vissa platser. Det är detta som måste diskuteras inom stadsplaneringen – hur vi kan uppnå jämlikhet och mångfald i alla delar av staden snarare än vilka grupper som bor var.

Är det inte viktigt att försöka blanda människor med olika bakgrunder?

– Jo, att försöka blanda exempelvis låg- och höginkomsthushåll i samma bostadsområden är bra, men det är redan den dominerande strategin och det finns en historisk erfarenhet av att människor tenderar att bosätta sig i närheten av andra som de identifierar sig med. Jag tror att vi måste tillåtas bevara och bejaka våra skillnader. Det viktiga är att människor ses eller överlappar varandras närmiljöer, även om de inte bor grannar.

Och hur ska de göra det?

– Det går att få en överlappning både genom frivilliga aktiviteter, till exempel genom att lägga en teater i ett område som drar till sig människor, eller genom obligatoriska aktiviteter som att förlägga arbetsplatser i områden dit människor måste ta sig för att arbeta.

Hur ska segregationen lösas i Djursholm?

– Det är den största utmaningen egentligen. Höginkomsttagare har större socialt kapital och större tillgång till maktsystem och är svårare att påverka. De använder den urbana miljön för att bara träffa en viss kategori människor och undvika andra platser, vilket gör att de ofta inte vet hur det ser ut i andra delar av samhället, även om de bara ligger 20 minuter bort. Så här behövs kanske obligatoriska aktiviteter för att de ska beblanda sig med fler områden.