Veckans fråga: Hur jobbar lobbyisterna?

Hur jobbar lobbyisterna?

– De gör så gott de kan i det system som finns. Men det system som finns gör att lobbningen blir relativt intransparent. Vi vill ju att det ska finnas möjlighet för insyn, att man ska kunna veta vem det är som påverkar. Men de förutsättningarna som jag har sett för hur arbetet ser ut i praktiken gör att det inte blir så.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Varför går det inte att få insyn?

– Så som mötesstrukturerna ser ut. För att kunna komma fram till politikerna, för att kunna kommunicera och få fram den information som lobbyisterna behöver, så måste de försöka komma bakom den öppna, transparenta lobbyismen, där man ringer och mailar och ber om ett möte på politikerns kontor och sitter ner i ett diariefört möte och diskuterar en specifik fråga. De måste försöka träffa politikerna på andra sätt.

Varför kan de inte gå den här öppna vägen menar du?

– Dels har politikerna inte tid. Sedan är mötesformerna styrda så att det är politikern som ställer frågor. Men lobbyisterna behöver ju också ha information. Då försöker de träffa politikerna i andra sammanhang och på andra ställen, för att få en mer jämlik kommunikation. Det kan vara hearings, konferenser, luncher eller mingel.

Har politikerna alltid koll på vilka de samarbetar med, är det åtminstone transparent för dem?

– Nej, det blir det inte. Rollerna blir otydliga. Politikerna vet någonstans att de är lobbyister, men de känner kanske att de pratar med personen i egenskap av kompis eller expert eller något annat. Lobbyisterna försöker komma nära politikerna i andra roller och andra relationsformer än den tydliga lobbyistrollen. Det kan vara ganska subtilt.

Fungerar EU:s reglering när lobbyismen tar dessa andra vägar?

– På sätt och vis, det finns inget som förbjuder detta. Men det blir inte transparent.

Är det skadligt för demokratin?

– Ja, det är det. Eftersom det varken ökar tilltron till politikerna eller medborgarnas engagemang.

Hur ser styrkeförhållandena ut bland Bryssels lobbyister?

– Det är många som har försökt att mäta vem som har inflytande. Det är väldigt svårt. Det man kan se är att företagen oftast har mest pengar, men att frivilligorganisationerna och till exempel Världsnaturfonden och Greenpeace och den typen av organisationer också når fram, för att de har ett väldigt starkt etos. Alla vill visa att man samarbetar med ”de goda”. På det viset kan de ha ett övertag.

Hur kan man reglera det bättre, för att offentligheten ska få inblick i detta?

– Bland annat bättre journalistik. Det måste vara folk på plats som granskar det som händer, vem känner vem, vem diskuterar vad med vem?