På vilket sätt har arbetslinjen stärkts i migrationspolitiken?

– Den generella tendensen är att det läggs mycket vikt vid arbete. Man blir en integrerad person i de nordiska länderna genom arbete. Det har fått uttryck som att ansvaret för integrationspolitik läggs på arbetsmarknadsdepartement och så vidare. Den formella rätten att arbeta har förändrats. Numera ska alla asylsökande ha rätt att arbeta. Men det förvandlas snabbt till att individen har ett ansvar att arbeta, även om det i många fall är omöjligt på grund av exempelvis krav på identifikation.

Att fler får rätt att arbeta ser Karl Gauffin som något väldigt positiv, men han menar att det finns problem med förskjutningen mot så stor betoning på arbete.

– Tittar man på de nordiska länderna är det väldigt få unga flyktingar som hittar arbete och det finns många anledningar till det. Förväntningarna på nyanlända att snabbt hitta jobb, stämmer inte överens med verkligheten.

Har rättigheter börjat knytas mer till arbetet för asylsökande i de nordiska länderna?

– Ja, verkligen. I olika grad i de nordiska länderna. I Sverige har vi nu under den tillfälliga flyktinglagen att permanent uppehållstillstånd är knutet till att ha en inkomst på en viss nivå. Asylpolitiken har i viss grad frånkopplats rätten till skydd och handlar mer om hur individen presterar. Vår asylpolitik i Europa bygger ju på FN:s flyktingkonvention och är kopplad till mänskliga rättigheter. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet. Nu ser man succesivt hur det börjar villkoras.

– Även rätten till familjeåterförening har villkorats, där krävs nu en tillräcklig inkomst för att få återförenas med sin familj. Vi kan också se hur välfärden har börjat urholkas för nyanlända. Där har Danmark gått längst, där man har utvecklat ett parallellt socialförsäkringssystem. Där människor som bott i landet mindre än sju år har lägre stödnivåer än människor som bott där längre. Där ser man också en utveckling mot en stratifierad eller uppdelad välfärdsstat.

Ni skriver att övergången kan sammanfattas att man gått från welfare till workfare. Vad betyder det?

– Ja, det är ett begrepp som figurerat i olika sammanhang. De nordiska välfärdsstaterna har traditionellt byggt på en ovillkorad trygghet, att man har rätt till ett visst grundstöd. Men att det utvecklas mer och mer i linje med den nordiska traditionen av aktiv arbetsmarknadspolitik, mot att man ska prestera för sin välfärd och det är väldigt knutet till arbete. Vad för typ av arbete spelar ingen roll. Man pratar för lite i den politiska diskussionen om arbetets villkor.