Zink och mangandioxid är vad som vanligen används i icke-laddningsbara alkaliska batterier. Det är ämnen som är vanligt förekommande och lättillgängliga. Går dessa ämnen också att använda i laddningsbara batterier, och vad skulle det i så fall innebära? Mylad Chamoun vid Institutionen för Material- och Miljökemi på Stockholms universitet, har undersökt saken.
– Alkaliska batterier är en typ av engångsbatterier, bland annat de typiska AA-batterierna. Att de inte är effektiva att ladda upp på nytt är ett problem som existerat i 60 år. Det har vi nu lyckats lösa genom en modifikation av mangandioxiden, säger han.
Varför är det intressant?
– I produktionen av uppladdningsbara batterier kan vi nu ta tillvara på förmånen med alkaliska batterier. Fördelarna handlar både om att råvarorna är så tillgängliga och biliga och om att batteriproduktionen kan bli mer miljövänlig men också om att det finns välutvecklad infrastruktur för produktion och återvinning av dessa batterier.
Vilka är det som kommer ha störst användning av dessa batterier?
– Främsta målgruppen är de som behöver batterier för stationär energilagring i större skala. Det är alltså inte i första hand en konkurrent till exempelvis litiumjonbatteriena som används i elbilar och mobiltelefoner. Istället kommer de kunna användas effektivt i exempelvis hushåll, där det inte är så viktigt att batterierna kan göras små.
Vilka effekter kommer detta att ha för användningen av solceller?
– Sol och vind har problemet att generationsprofilen fluktuerar med tid och väder. För att kunna lagra energin behövs därför batterier. I den energilagringen kommer dessa batterier att kunna användas på ett effektivt sätt, framförallt eftersom de är så billiga. De bästa litiumjonbatterierna ligger på 200–250 euro per kilowattimme och blysyrabatterier ligger på 100–150 euro per kilowattimme. Vår kostnadsanalys tyder på att vi troligtvis kommer att landa på 20–40 euro per kilowattimme.
Vad är nästa steg?
– Vi har ett system som fungerar över tusentals uppladdningscykler men vi behöver fortsatt öka energitätheten i systemet, det vill säga hur mycket energi man kan lagra. Kemin har vissa begränsningar och dessa ska vi försöka överkomma. Vi har också startat ett företag och vår tanke är att vi ska få ut teknologin till marknaden inom tre till fem år, säger Mylad Chamoun.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.