Är det för svårt att få ersättning för övergrepp?

Vad är det för gränsdragningar du sett?

– Det mest omdiskuterade är att man satte en tidsgräns på 1920–1980 för ersättning för vanvård. En annan fråga är vem som anses ha varit placerad. Personer som placerats i fosterhem eller barnhem utan något formellt beslut, privatplacerade, omfattades inte.

– Jag kan konstatera att det blivit en snävare ersättningslag än vad många hoppats på.

Varför avgränsades rätten till ersättning på det sättet?

– Formellt sett bygger ersättningslagarna inte på att staten tar ett juridiskt ansvar. Dessa ersättningar gavs av nåd, ex gratia, vilket inte ger ett lika starkt skydd.

Och när det gäller de tvångssteriliserade?

– Där var den stora frågan om steriliseringen hade skett frivilligt eller inte. Man kan ha upplevt sig vara tvingad, samtidigt som det formellt sett kanske inte varit fråga om tvång.

Vad hoppas du att din avhandling ska leda till?

– Jag hoppas att alla får med sig att när det kommer till saken så rör det sig om individer som ska få sina ärenden prövade. Då spelar det stor roll hur lagen har utformats. Jag vill också visa på hur lång tid det har tagit för de här grupperna att få ersättning. Det tog flera år av opinionsbildning innan politikerna lyssnade.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.