Veckans fråga: Är den moderna pappan en myt?

En generation som tar ut mer pappaledighet än tidigare, delar ansvaret med sin partner och engagerar sig i barnens liv. Så ser mediebilden ut av dagens nyblivna pappor som strävar efter att leva mer jämställt än sina dassiga föregångare.

Men är det så?

Helena Hill är genusforskare vid Södertörns högskola som forskat om mansrollen och hur den återspeglats i medierna sedan det tidiga 1970-talet.

– Det jag sett när jag forskat om mediebilden av den nya pappan och mannen är att idealet gång på gång lanserats som något nytt under 50 års tid. Varje gång beskrivs det som att det är de nya papporna, just nu, som är de bästa och som införlivat ett jämställt föräldraskap. Men det är ett nygammalt ideal som många anammade redan under tidiga 70-talet.

Är den moderna pappan en myt?

– Det är en myt att alla svenska pappor är jämställda. Det har såklart skett en förändring sedan 70-talet. Men det är inte bara unga pappor, och inte bara svenskfödda vita pappor som står för den förändringen. Fler pappor tar mer ansvar och gör mer saker för sina barn än på 70-talet. Men det är kanske inte är så stor skillnad som det ofta framställs. Man måste komma ihåg att män och pappor alltid gjort på många olika sätt. Det är också nästan uteslutande den unga, vita, heterosexuella medelklassmannen som lever i en storstad som porträtteras som ”den nya mannen” i medierna. Det spär på bilden av att det är en viss typ av man som är jämställd och att ”de andra” ligger efter.

Har det inte blivit bättre då?

– Som historiker kan man ju se att på 70-talet tog papporna kanske ut fem procent av föräldraledigheten, så visst har det ökat. Men att det är den yngre generationen som driver på jämställdheten stämmer inte nödvändigtvis, i forskningen har vi sett att det ofta är de lite äldre fäderna som tar ut mer föräldraledighet. Det finns också en risk att dra hela generationer över en kam – det blir lätt en förväntan att det går åt rätt håll hela tiden och att föräldraskapet automatiskt blir mer jämställt för varje generation, men så är det nog inte.

Så vad är det som gör att mannen ständigt framställs som modern?

– Jag tror att det bland annat är synen på manligt och kvinnligt som gör att vi hela tiden beskriver grupperna mer stereotypt än hur det är i verkligheten. Det har i alla tider funnits män som velat vara hemma med sina barn, relationsorienterade och så vidare. Men den stereotypa bilden har skymt dem. Bilden av den moderna mannen är nog också väldigt lockande, kanske för att vi inte vill se att vi fortfarande lever i ett på många sätt ojämställt samhälle. Det verkar finnas en dröm om en ny man.