BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När inte skolan förväntas lösa vart och vartannat samhällsproblem så stavas universallösningen inte sällan kollektivtrafik.

Västtrafik kan inte städa upp efter att det fria skolvalet vidgar klyftorna, att ungar springer ute sent för att de bokstavligt talat knappt får plats i trångbodda hem eller efter kriminalitet. Däremot möjliggör snabb, smidig och klimat-smart förflyttning större frihet, fler möten och möjligheter att ta jobb längre bort och ändå hinna hämta på dagis.

Men.

Den segregationshämmande tanken med att locka barnfamiljen från stans centrala delar att flytta till exempelvis Lövgärdet blir mer slagkraftig när det finns snabba sätt att ta sig in till stan. Klart fördelaktigt vore om det gick snabbare från centralen och dit än från centralen till Kungälv. Det vore dessutom tacksamt för dem som redan bor där.

Brittiska vännen påpekar att vår kollektivtrafik är fantastisk jämfört med många andra europeiska städers och det har han kanske rätt i. Men det beror också lite på vart man vill någonstans.

Att åka från Vårväderstorget i Biskopsgården till Mariaplan i Majorna tar enligt reseplanerare för bil mellan åtta och tio minuter. Rätt över bron bara. Men för den som låter Västtrafik bestämma vägen tar det 40 minuter. 33 om du har tur med tiderna och byten. Ett strålande sätt att se till att de båda världarna inte möts mer än absolut nödvändigt.

Om kollektivtrafiken ska fungera som det viktiga verktyg den kan vara, så måste man därtill ta hand om sina resenärer.

Senast i förra veckan rapporterade vi om att trafikkontoret hoppas få de som tar bilen till jobbet att åka kollektivt en dag i veckan, på så sätt skulle rusningstrafiken avta med nästan 20 procent.

Det är en god tanke, men inga bilburna griniga gubbar lockas att ta vagn eller buss till jobbet så länge man “i princip kan lyfta på fötterna och hänga hela resan fastkilad mellan två medpassagerare” som kamraten från nordost konstaterar. Det blir vansinnigt fullt de där tiderna när bilisterna ska knôs in.

Kanske bor griniga bilburna gubbar inte i nordost?

Klaga kan de i alla fall. De har gjort västar som det står griniga gubbar på och tryckt upp flygblad och infunnit sig på alla tänkbara samlingar som handlat om trängselskatt eller Västlänken. Det har de förstås all rätt att göra. Men var är deras motsvarighet? Vi borde lära av dem. Det är märkligt att det inte blev större folkligt uppror när vagnarna ställdes in och alla Hisingenresenärer packades på bussar en hel sommar – helt i onödan. Eller under den där ombyggnationen i Gamlestaden när det blev ersättningskaos under bra lång tid. Den inte så lite omständliga omvägen vid Gamlestads torg som ställer till det sedan en tid tillbaka är också bra bränsle för en ordentlig samling.

Jag skulle vilja se ett grinigt gäng som vill framåt. Det handlar inte om att klaga på Västtrafik, det måste upp en nivå. Upp till att skynda på med snabba ringlinjer som inte måste passera proppar som Brunnsparken.

Vi behöver fortsatt högljudda protester över att många vagnar inte är kompatibla med rullstolar, rollatorer och barnvagnar. Vi behöver direktkontakter mellan fler ändar av stan. Så länge Älvsborgsbron saknar spår borde en direktbuss mellan nyss nämnda Biskopsgården och Majorna vara ett minimum, det handlar inte bara om att koppla samman stadsdelarna socialt utan också om möjligheterna att jobba och bo i olika delar.

Upp till vilda protester mot att busspersonal på grund av allt för tajta upphandlingar inte kan hålla tiderna och knappt hinner kissa på sin rast. Upp med oron över att spårvagnsförarna fasar samma arbetssituation när ägarstrukturen där nu prompt ska ses över. Rättviseaspekterna i väl fungerande kollektivtrafik är många. Det är en klassfråga och dessutom en genusfråga, män tar oftare bilen än vad kvinnor gör.

Irritationsmomenten är många, somliga mer diskriminerande än andra. Hörselskadade Anna står inte ut med ljudnivån i de nyare vagnarna och Ansaldobreda är en vanligare inlånad italiensk svordom än vaffanculo. Nu har vi väl som stad gjort slut med det där företaget, nästa gång det införskaffas nya vagnar kanske vi kan få en kombination av någorlunda spårvagnstyst, inga omöjliga trappor och plats för fler hjulburna. Kanske behöver vi inte ens sitta mittemot varandra med indragna tår?

Kanske kan även rullstolen åka till Hisingen med 99:an från Kungssten nån gång, kanske kan “Västtrafik informerar” anpassas så att även den med funktionshinder hänger med. Förhoppningsvis kalibreras avstånd och kanter så att krokiga pensionärer slipper skutta.

Kollektivt åkande griniga kanske klagar till förare eller Västtrafiks kundservice men i förlängningen handlar det inte om enskilda fall av att få en slant tillbaka om tåget blev alltför sent, det handlar om vår gemensamma levnadsmiljö och om stora möjligheter att bygga samman staden. Och det handlar om jämlikhet. Allt kostar givetvis, liksom all stadsplanering är det en prioriteringsfråga. Hur mycket är din tid och din vardag värd?