Med sin bok ”Tyst hav” satte Isabella Lövin strålkastarljuset på överfiske i Sverige och utomlands. Tio år senare sitter vice statsministern, ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, tillika Miljöpartiets språkrör, i en restaurangsoffa i Eriksberg. Hon har precis pratat inför företagare, forskare och beslutsfattare om hållbarhet på mötet Solution initiative forum oceans. Där har hon fokuserat på de över 90 procent av vår biosfär som består av vatten och hur vi måste samarbeta över gränserna för att rädda våra hav. Motsatsen, att fisken byts mot plast, att små ö-nationer dränks när havsnivån höjs och att människor förlorar sin inkomstkälla, är inget alternativ.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Havsfrågan bra samlingsfråga
Havets allt allvarligare tillstånd är ingen nyhet, det är Isabella den första att erkänna, men medvetenheten har höjts det senaste decenniet.
– Det har blivit mycket mer politiskt intressant både i Sverige och i Europa. Vanliga människor och fiskkonsumenter och även fiskhandlare är mycket mycket mer medvetna idag. Nu är en stor del av fisken som säljs miljöcertifierad och det är något som kunderna efterfrågat, säger Isabella Lövin.
Trots Donald Trumps bristande intresse för klimat och trots kritik mot FN finns det också ett momentum globalt. Det har Isabella Lövin för avsikt att hålla vid liv. Sverige och Fiji har tillsammans tagit initiativ till FN:s Havskonferens som hålls i New York i början av juni. Där ska världssamfundet mobiliseras. Klimatministern har redan hållit i ett förmöte i samma stad och fått positiva signaler.
– Havsfrågan är bra att samlas kring och det är lätt att se att vi har gemensamma problem som vi måste jobba med tillsammans. Därför tror jag också att det finns en extra push för den här frågan. Sen är det inte minst, utvecklingsländerna och de små ö-staterna som driver det här starkt. Det handlar om deras överlevnad.
Utfiskningen är fortfarande i centrum, även om frågan har fått sällskap av en rad andra, som den ackumulerande mängden plast och klimatförändringarnas påverkan på mångfald och bestånd.
– Haven är utsatta för så mycket sammanlagd stress. Klimatförändringarna är kanske det största hotet mot haven. Genom att vi har fiskat ner vårt bestånd så enormt, så är motståndet mot klimatförändringarna mycket sämre. Om vi förvaltade fisken mycket bättre så skulle vi ha en större säkerhetsmarginal för den stress som klimatförändringarna utsätter havet för, säger Isabella Lövin.
Västkusten tydligt exempel
Utanför fönstret lägger Älvsnabben an vid kajen medan motorerna får Göta älvs vatten att bubbla. Några kilometer västerut mynnar älven ut i skärgården, Göteborgs sista skärvor innan Västerhavet tar vid. Där är alla de problem som Isabella Lövin åker till New York för att tala om i allra högsta grad närvarande. Starka strömmar drar plast från Europeiska hamnar in mot Bohuskustens granitklippor och kustbestånd av fisk som torsk, bleka, kolja och havsöring sviktar.
– Västerhavet mår inte bra och det har det inte gjort under lång tid. Det handlar mycket om hårt nedfiskade bestånd och de som troligtvis redan försvunnit och kollapsat, säger Isabella Lövin.
Hon tror att nya vidsträckta samarbeten är lösningen även här i Göteborg, eftersom havet inte bryr sig om nationsgränser.
– Vi måste se både till hur vi kan minska föroreningar och utsläpp. När det gäller plastskräp så är Västkusten väldigt drabbat om man jämför med resten av Sverige. Där måste man jobba på EU-nivå för att minska.
Till grund för mötet i New York ligger det som kallas mål 14. Alltså ett antal punkter som FN listat som ska fullföljas för att haven ska kunna kallas hållbara år 2030. Bland punkt-erna finns, utöver nedskräpning och fångstreglering, även mål som exempelvis minimerad försurning och att kust- och havsområden ska skyddas.
Precis som för tio år sedan är det nu havsfrågan som är den allra viktigaste på Isabella Lövins bord och det är i New York orden ska bli till handling. Medlemsländerna ska få med sig en att-göra-lista.
– Jag hoppas att vi har startat en process, inte att det här är en konferens och sedan inget mer. Kanske att vi har uppföljande konferenser var tredje år och har fått igång den politiska viljan och momentumet, så att vi behåller det och fortsätter jobba systematiskt, så att vi har gjort det vi ska till 2030.
