Varning: Aktivitetsplikt kan bli fattigdomsfälla

”Även om det totala antalet personer med försörjningsstöd minskar så finns det en grupp som varit arbetslösa länge där vi inte ser samma utveckling. Aktivitetsplikten riktar sig till denna grupp, till arbetslösa vuxna som har haft försörjningsstöd under lång tid och där orsaken är just den enskildes arbetslöshet”, skriver socialminister Lena Hallengren i ett mejl till Dagens ETC.

Men enligt Rickard Ulmestig, professor i socialt arbete vid Linné­universitetet, finns det inte mycket som talar för att aktivitetsplikt kommer få arbetslösa in i jobb.

– De studier som finns är ganska negativa. Det är rimligare att tänka sig att Socialdemokraterna just nu vill visa att de är hårda mot den här gruppen för att komma åt fusk och kriminalitet, säger han.

”Spika fågelholkar”

Rickard Ulmestig framhåller att de flesta människor vill försörja sig själva och att kommunerna i stället borde erbjuda frivilliga aktiviteter. På så sätt måste verksamheten hålla så hög kvalitet och ge den färdighet och kompetens som arbetsgivare efterfrågar, att folk väljer att gå dit.

– Om kommunerna tvingar människor att delta kan de erbjuda precis vad som helst. I vissa kommuner har de ganska kassa verksamheter.

Lena Hallengren skriver att det ännu inte är klart vilka typer av aktiviteter det kan röra sig om. Det är något utredningen ska titta på. Rickard Ulmestig konstaterar att enligt socialtjänstlagen måste aktiviteterna vara kompetenshöjande för att kommunerna ska kunna kräva deltagande som motprestation för ekonomiskt bistånd.

– Men vad är kompetens­höjande och för vem? I vissa kommuner är det kompetens­höjande att få rutiner i livet, stiga upp på morgonen och fungera i grupp. Till syvende och sist är arbetsgivarna som anställer, om du suttit och spikat fågelholkar är det inte säkert att en arbets­givare ser det som särskilt meriterande, säger Rickard Ulmestig.

Han tror att det främst kommer att röra sig om aktiviteter som praktik, SFI, renovera möbler, tvätta kommunens bilar eller sköta kommunens skogar.

Inget genomslag i Norge

I Norge införde regeringen ­aktivitetsplikt för bidragstagare under 30 år 2017. Innan dess var det precis som i Sverige frivilligt för kommunerna. En studie visar dock att norska kommuner som införde aktivitetsplikt inte fått in flera unga i arbete. Tvärtom sjönk andelen unga som jobbar med en procent i kommunerna.

”Vidare rapporterar många av kommunerna att det är krävande att ha rätt typer av aktiviteter tillgängliga för olika typer av mottagare. Bidragstagare är ofta en heterogen grupp, och de har ofta olika behov av aktiviteter och uppföljning”, skriver arbets- och välfärdsforskaren Espen Steinung Dahl i ett mejl till Dagens ETC.

Rickard Ulmestig poängterar att den norska reformen är ett specifikt fall, men att kunskapsläget ser likadant ut internationellt. Till skillnad från regeringen ser han också att aktivitetsplikt kan innebära en risk att människor som inte kan delta drar sig för att söka hjälp hos kommunen.

– Det sista skyddsnät som den svenska välfärdsstaten erbjuder är ekonomiskt bistånd. Om det ställs för höga krav inom det systemet är risken att vissa människor inte kan få den hjälpen och att vi får en ökad fattigdom i landet, säger Rickard Ulmestig.

Dagens ETC ställer frågan till Lena Hallengren, om aktivitetsplikt därmed i värsta fall skulle kunna leda till mer utanförskap.

”Vi tror inte det. Vår samhällsmodell bygger på att plikter och rättigheter väger jämt. Man ska som enskild ha rätt till samhällets skyddsnät men då behöver man också själv bidra och göra det man kan för att på sikt bli självförsörjande”, skriver Lena Hallengren.

Utredningen ska lämna sina förslag till regeringen senast 1 december 2023.