I musikvideon till countryballaden Last night down by the grave vandrar Rob Coffin­shaker runt bland mossbeklädda gravstenar. Iklädd en svart kostym och håret slickat bakåt sjunger han med en basröst mjuk som smör. Men den lena stämman till trots tar det inte lång tid att förstå att han inte är vid graven för att besöka någon han har älskat, utan någon han mördat.

Skräckbandet The Coffinshakers från Karlstad har, ända sedan de släppte sin första demo 1995, levererat country med mordiska förtecken.

– Jag har alltid gillat country, skräck och vampyrer. The Coffin­shakers kombinerar de intressena, säger Robert Fjällsby, sångare som i bandet kallas Rob Coffinshaker.

En melankolisk sida

Han menar att countrygenren lämpar sig väl för gotiska teman.

– Countryn har alltid haft en melankolisk sida och en röjarsida. Gotiska teman passar väldigt bra ihop med den melankoliska, säger han.

Som exempel på genrens mörkare sida tar han mördarballaderna.

– Precis som de svenska gamla shillingtrycken användes de till att berätta tragiska, sorgliga historier.

Inspireras av gamla filmer

Inspirationen till The Coffin­shakers låttexter hämtar Robert Fjällsby från filmens värld. Främst från sextio- och sjuttiotalets vampyr- och skräckfilmer. Bandets första singel Black Sunday bygger nästan helt på filmen med samma namn.

– Filmen handlar om en häxa på 1600-talet som bränns på bål men som sedan kommer tillbaka. I vår version är häxan utbytt mot en vampyr, berättar Robert.

Bandets mörka teman gör att tiden runt Halloween är en ovanligt intensiv spelperiod. I veckan har de hunnit spela i både Malmö och Stockholm innan de på lördag kommer till Örebro.

– Vi har väl ett perfekt tema för högtiden. Vi har till och med en låt som heter Halloween som handlar om natten då alla döda reser sig från sina gravar, säger Robert Fjällsby.

Arrangören bakom festen på Kulturhuset, Janne Larsson, är nöjd med att bandet kommer.

Ville ha en kista på scen

– Det är kul att få hit ruskigt bra musiker från Transylvanska Karlstad just till Halloween. På scenen pratar de bruten engelska och man kan nästan tro att de är vampyrer på riktigt, säger han och berättar att bandet efterlyste en riktig kista att ha på scenen sist de spelade i stan.

Men Robert Fjällsby menar att bandet, trots att de går in i roller på scenen, är ett ordinärt rockband.

– Kanske blir vi en aning mer likstela på scenen än i verkligheten, säger han.