Sandra Lönn tog under förra veckans världsmästerskap i Sundsvall sitt tredje raka guld i bänkpress. Totalt sett är det hennes femte VM-guld. Det första togs i Stockholm redan 2005.
Segern i Sundsvall var rejält överlägsen och innebar två nya världsrekord. Efter att ha inlett på 210 kilo slog hon till med världsrekordet 227,5 i det andra lyftet och avslutningsvis 235 kilo i det tredje. Andraplatsen gick till Agnes Szabo från Ungern som ”bara” klarade 185 kilo.
När Dagens ETC når Sandra Lönn på telefon har hon hunnit hem till Åland och är påtagligt hes, hostig och förkyld. Enligt egen utsago var hon rejält förkyld redan innan tävlingen, men proppade sig full av ingefära, citron och honung för att slippa ställa in.
– Jag visste inte ens om jag skulle klara av ingångsvikten, som jag satt till 210 kilo. Jag hade inga förhoppningar om vinst i och med att jag inte kände mig så pigg. När jag gick fram och lyfte stången kändes till och med den tung. Den väger 20 kilo, säger Sandra Lönn och skrattar hest.
Hesheten tror hon också kan ha en del att göra med skriken hon ger ifrån sig då hon tar sig an de riktigt tunga vikterna.
Bänkpress har hon tävlat i sedan 2003, då hon var 29 år. Hon var då tillsammans med en kille som hon följde med ned till gymmet en dag.
– Första gången klarade jag två lyft på 70 kilo, vilket jag inte själv var så nöjd med. Jag trodde åtminstone att jag skulle klara 100 kilo. Men andra förklarade att jag var ovanligt stark, säger Sandra Lönn.
Redan under sitt första SM i bänkpress höjde hon det svenska damrekordet med 20 kilo, och 2005 vann hon alltså VM för första gången.
”Hon satt nog hemma och svor”
Hennes närmsta konkurrent, norskan Hildeborg Hugdal, hade innan VM i Sundsvall ett världsrekord i bänkpress för damer på 227 kilo. Sandra Lönn lyfte i höstas 240 kilo på distriktsmästerskapet i Gävle, men världsrekord registreras enbart under VM och EM. Hildeborg Hugdal uteblev från årets VM eftersom hon är gravid.
– Hon satt nog hemma framför webb-tv-sändningen och svor, säger Sandra Lönn och skrattar hjärtligt.
Idag känner hon inte att hon har någon direkt målsättning med sin idrottskarriär, mer än att få fortsätta hålla fanan högt och plocka hem några ytterligare guldmedaljer.
– Målet var att klara 200 kilo i bänkpress. När jag satte det målet för mig själv kändes det inte helt realistiskt, men jag tänkte att man skulle sikta högt för att ta sig någonstans. Jag antar att nästa mål är 250 kilo, men jag vet inte ens om det är möjligt. Det är så mycket krav i tillvaron ändå, jag vill bara fortsätta hålla på med det här eftersom jag uppenbarligen är bra på det.
Medan många av Sandra Lönns konkurrenter brinner för sporten och ger precis allt och lite till försöker hon ta det hela med en klackspark.
– Jag försöker ha lite distans till det hela – det finns så många andra viktiga saker i livet, säger hon.
Inför en tävling ser Sandra Lönn till att vila upp sig mentalt och fysiskt, men hon poängterar att det inte finns någon huvudregel. Alla gör olika.
– Jag brukar ta uppehåll från träningen i minst fem dagar innan en tävling, för att musklerna ska vara fräscha och utvilade när det gäller. Kosten håller jag väldigt proteinrik, det blir mycket ägg, kyckling och fisk.
”Försöker finna ett lugn”
Inte heller precis innan tävlingsmomentet har Sandra Lönn några specifika ritualer för att tagga igång sig själv.
– Jag vet att många andra går och hetsar upp sig själva precis innan för att prestera på absolut högsta nivå, men jag brukar ta en promenad och titta på husen i omgivningen. Jag försöker finna ett lugn och fokusera på något annat.
Möter du några fördomar för att du är kvinna och så pass muskulös?
– De flesta som ser mig tycker nog mest att jag ser lite tjock ut, jag är ju ingen body builder liksom. Jag brukar försöka undvika att tala om att jag är stark med, en del män kan känna sig lite kränkta i sin manlighet. Man får känna av det där lite försiktigt.
Till vardags driver Sandra Lönn en egen målartapetserarverkstad på Åland, vid namn Rosa Verkstan.
– Den är helt rosa och där inne går jag omkring i målade naglar, med ett rosa förkläde. Det gäller att väga upp det tuffa och okvinnliga i styrkelyftningen på något sätt. Och jag älskar verkligen det rosa, glittriga och guldiga. Även mitt styrkelyftsbälte är guldfärgat.
