Det är en riktigt bra fråga eftersom den handlar om politikens omedvetenhet om vilken roll den har i ett samhälle.

Jag tror den positiva framåtkraft som gjorde att reformism var Europas samlade berättelse fram till 1980-talet i mycket handlade om ”hotet från öst”. De borgerliga samhällenas överlevnad efter andra världskriget handlade om att man snabbt göra det bättre för arbetare, minoriteter och fattiga, mycket bättre än vad de stalinistiska planekonomierna klarade. Yttrandefrihet och demokrati gick hand i hand med större ekonomisk frihet för individerna för annars hotades hela samhället. Starka fackföreningar tvingade fram omfördelning, antingen via skatt eller direkt via lön mot vinst. Kapitalägare och liberaler gav efter. Läser du liberala texter från 70-talet så låter de nästan radikalare och mer socialt engagerade än Vänsterpartiet idag.

Men när Sovjet och hela öststatsockupationen föll samman så minskade också intresset för den reformismen hos de borgerliga. (Kom ihåg att Europas välfärdssystem inte är en socialdemokratisk uppfinning, det genomfördes under olika regimer under flera decennier.) När halva världen öppnade sig som nya marknader blev det råkapitalism som gällde, snabbast vinner, det stora projektet har under dessa tjugofem år att pressa tillbaka offentlig sektor, befria kapitalet och öka inkomstskillnaderna därför att man kan och därför att inget alternativ presenterats.

Allt svagare fackföreningar har misslyckats skydda reallönerna, istället är det skattesänkningar som gett en del för löntagare. 

De stora framstegen för människor de senaste tjugofem åren är inte den klassiska politikens reformer i Europa, de är tekniska och har gjort sjukvård, kommunikation, utbildning och media enormt mycket större och effektivare. Inte på grund av politisk kamp, utan på grund av forskning och en digital revolution.

Den ena förklaringen till den nya bruna reaktionen, nationalismen, rasismen, homofobin och de alltmer föraktfulla angreppen på minoriteter och själva demokratin bygger då på en bild där reformismen inte haft något att erbjuda längre. Massarbetslöshet har accepterats för att man inte kunnat försvara offentlig sektor. Att Sverige med glimrande vinster och en exploderande finansmarknad samtidigt har massarbetslöshet är ju ett absurt misslyckande. Och det kommer inte att lösa sig förrän synen på offentliga investeringar ändras.

Men det finns annan som handlar om en framgångsrik politisk kamp som är mer revolutionerande än högre lön och a-kassa.

Den stora förändringen på trettio år är feminismen och all kamp runt den för rättigheter och minoriteters rätt, liksom allas rätt till sin sexualitet och identitet på lika villkor.

Den här kampen har förändrat våra sätt att leva lika mycket som den klassiska reformismen. Det är en kamp för befrielse utöver det materiella och därmed kanske ett större hot mot en värld där några få män äger mer än halva mänskligheten.

När reaktionen nu samlar sig i Europas länder, när en blandning av nationalism, invandrarhat, antifeminism, homofobi och allmän religiös inskränkthet breder ut sig så är det nog viktigt att komma ihåg att det är denna frihet de förtvivlat försöker stoppa.

Det är inte flyktingarna som är neofascisternas egentliga mål.

Det är jämlikheten och dess systrar yttrandefrihet och demokrati.

Det är därför det är en så kraftig manlig reaktionär motreaktion vi ser.

När borgare idag börjar fundera på om man kan använda denna nygamla höger som röststöd så vandrar de in på en väg som kommer slå sönder dem själva.

För världen är inte som 1970. Män och kvinnor kommer inte stilla acceptera en återgång till det stela femtiotalets livsvillkor mellan kön och grupper.

Backlash skrev Susan Faludi för några decennier sen. Idag är kampen mot den nya friheten ännu mer desperat och extrem.

Män som söker sig bakåt i tiden är en desperat kraft.

Men ingen vill leva i det trånga Sverige våra morföräldrar slog sig ut ur.

De kommer inte att lyckas.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.