En ärlig politiker skulle då säga: Ja, jag vill se kraftigt skärpt migrationspolitik, och då är jag beredd att ta mitt ansvar för de fall som kommer att tillstöta och vara kontroversiella. Tim är just ett sådant fall.

Dagens ETC har sökt Liberalerna för att göra en intervju. Anledningen är att Nyamko Sabuni senaste året har markerat mot regeringen. I januari hävdade hon att lagda förslag bryter mot Januariavtalet och skulle orsaka ”ökade utgifter” på grund av för generösa undantag, för omfattande definition av ”särskilda skäl”.

Liberalerna talade då om vuxna personer. Men det är naivt att tro att myndigheter och rätts­instanser skulle vara opåverkade av politikens skiftningar. Eller att barn inte skulle drabbas av det som i debatten sägs gälla individer över 18 år. Politikens krav om hårdare regleringar sätter sig.

Tim-fallet är inte okomplicerat.

Men skulle beslutet ha blivit utvisning för tio år sedan?

Mycket tveksamt.

Det här vill Dagens ETC fråga Liberalerna om. Vad tror de, påverkar deras – och andras – fokus på strypt migration hur lagar och regler tillämpas? Varför så kompakt motstånd mot fler undantag?

Det kommer ett svar. Men bara som sms. Juno Blom, Liberalernas talesperson i barnrättsfrågor:

”Tim ska få stanna. Vi behöver nu ta ett gemensamt ansvar för att lösa den akuta situationen för att undvika en utvisning av Tim. Alla vägar måste prövas.”

Att först verka för att minimera humanitära undantag.

Att sedan rycka ut i enskilda ärenden där det ser illa ut att vara konsekvent.

Nej, det är inte ansvar.