Varför spionerar ni på funktionshindrade?

Sydsvenskan avslöjade i veckan att Försäkringskassan och Region Skåne låter personal övervaka funktionshindrade utan deras egen vetskap. Detta med syftet att upptäcka fusk när assistansersättning ska bedömas. Nyheten gjorde flera funktionshindersorganisationer upprörda.

Caroline Nilsson, verksamhetschef på Hässleholms sjukhus, har ni hittat någon patient som simulerat?

– Nej. Och vi har inte heller letat. Det vi gör är en bedömning av hjälpbehoven hos personer med en mer komplex symtombild. Det gör vi på ett objektivt sätt så att Försäkringskassan kan fatta beslut om rätt stöd för de försäkrade.

Men i artikeln från Sydsvenskan intervjuas både bemanningsföretaget Bemce, som har hjälpt er med undersökningar, och projektansvarige Ulf Hallgårde på Region Skåne, och det framgår att båda ser möjlig simulering som en del av det som ska kollas upp. Att det är därför man ska ligga inne ett helt dygn?

– Vi gör inga sådana bedömningar. Det företaget som du pratar om anlitade vi under en period förra hösten. Säger de att man bedömer simulering får de prata för sig själva. Vad Ulf Hallgårde har sagt vet jag inte heller, men det får stå för honom. Här på Hässleholms sjukhus har vi aldrig letat efter fusk, utan vi har väldig respekt för varje individ.

– I våra kontakter med Försäkringskassan, som har gett oss direktiv, så har vi aldrig diskuterat bedömningen utifrån det perspektivet heller.

Vad är det då ni gör som inte kunde göras av andra aktörer, innan ”Hässleholmsförsöket” startade?

– Vi tittar på hjälpbehoven i fall som är mer komplexa. I vissa fall kommer folk in med väldigt många diagnoser och då har vi ett team med olika typer av expertis som tittar på det, och då kanske vi får fram grunddiagnosen som ligger bakom de andra diagnoserna. Ibland kan vi se att någon skulle behöva en annan sorts insats än de är berättigade idag. Många får mer hjälp än tidigare efter vår bedömning.

En patient som intervjuades av Sydsvenskan vittande om att han inte fick ta med sig sin pappa under observationsdygnet, vilket han annars var van vid. Vad handlade det om?

– Det handlar om att vi ska kunna göra rätt bedömning i utlåtandet. Jag vet inte precis varför, men jag tror att det kan ha funnits tillfällen när det inte har fungerat att anhöriga är med för att de kanske stör bedömningen, pratar för den som undersöks och så.

När det gäller funktionshinder kan man ju annars tänka sig att en del behöver personer som kan tolka vad de säger eller som kan berätta om sådant de själva inte kan?

– Jag förstår den synvinkeln också, och det kanske är rätt. Vi kanske borde låta anhöriga vara med framöver. Det får vi utvärdera. Men eftersom Försäkringskassan har kommit med uppdraget så kan nog de svara på varför det ska vara så.