– Min önskan att få barn är starkare än att vara med en man som inte vill ha barn, säger hon.
När beskedet kom om att ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning i Sverige från 1 april i år kastade Jeanette Tildeberg sig över telefonen.
– Jag tycker att det är fantastiskt att det äntligen går igenom. Sverige är lite sena i den här frågan.
Sophia Nilsson, ordförande i den ideella föreningen Femmis, delar hennes glädje. Femmis kar kämpat för att singlar ska få rätt till konstgjord befruktning sedan föreningen bildades år 2005.
– Det här är ett erkännande för vår familjeform.
Hon undrar också varför det har tagit så lång tid.
– Utredningen lämnade sitt betänkande 2014 och riksdagen fattade beslutet om lagändringen i januari 2016. Nästan fyra år är inte skyndsamt.
För Jeanette Tildeberg innebar den långa utredningstiden att hon hann fylla 40. Besvikelsen var ett faktum när kliniken i Örebro angav att hon passerat åldersgränsen för att få statligt stöd. I stället har hon sökt sig till en klinik i Danmark.
– Det känns inget vidare, det hade varit enklare att få hjälp genom landstinget.
Jeanette Tildeberg är förmodligen inte den enda som inte kommer kunna ta del av hjälpen från den första april. Samtidigt som en stor grupp väntas söka hjälp i Sverige i samband med lagändringen finns det en omfattande brist på sperma. En majoritet av de landsting och universitetssjukhus som ETC har haft kontakt med anger att man inte har tillräckligt många donatorer.
Det är inte ens säkert att sperman som redan finns på landets kliniker kan användas, eftersom donatorerna bara har lämnat samtycke till par.
– Vår uppfattning är att det inte finns möjlighet att använda sperma donerad före den 1 april, säger Håkan Lindström, överläkare på kvinnokliniken vid Skellefteå lasarett.
Sjukhuset ingår i norra sjukvårdsregionen, som erbjuder assisterad befruktning genom en privat klinik som är verksam vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Frågan om finansiering är inte klar.
– Det vill säga om kvinnan själv ska betala allt till ett självkostnadspris eller om det ska ske landstingsfinansierat till sedvanliga patientavgifter som ingår i högkostnadsskyddet, förtydligar Håkan Lindström.
En kvinna låser upp ett skåp på stadens shoppingcentrum. I den står en burk med sperma som Anders lämnat. Andra gånger har donationen inletts med trevliga fikastunder och vid ett tillfälle hade en kvinna förberett 40 frågor till ett ”korsförhörsliknande samtal” i en konferenslokal. Efter nästan ett decenniums betänketid bestämde Anders, som då var närmare 47, sig för att börja donera sperma.
Inte ens landstinget känner till hans förehavanden. Anders intresseanmälan för att bli donator blev nämligen avslagen då han passerat hemortens satta åldersgräns. Sedan två år tillbaka är han i stället aktiv på sajten donor.se, som förmedlar kontakt med spermadonatorer utanför landstingens kontroll. Donor har i dag 1 115 medlemmar. Enligt Anders har ensamstående kvinnor alltid funnits på sidan, men han upplever att gruppen växt under de senaste månaderna. Flera har angett att de tror att spermabristen kommer resultera i långa väntetider inom landstingen.
– Det har verkligen blivit ett uppsving på sajten och det kommer nya medlemmar varje dag.
Han tycker att det är ”fantastiskt bra” att singlar ska få laglig rätt till insemination och IVF-behandlingar.
– Den enda frågan jag har är varför det har dröjt så länge? Det finns så många starka, intelligenta singelkvinnor därute som har karriären ordnad, god inkomst samt eget boende – så go for it, girls!
De som vill ha sex ser han som oseriösa, och Anders berättar att han aldrig skulle ta betalt för en donation.
– Det starkaste för mig är nog känslan av att få sina gener att leva vidare på något sätt, och sedan vet jag vilka fantastiska barn jag själv har fått uppleva, förklarar han.
Anders har redan tre egna barn. Han heter egentligen något annat, och poängterar att det skulle kunna ge förödande konsekvenser om det kom fram att han är donator.
– Jag vill hålla detta hemligt. Mest på grund av juridiska faktorer och för att jag inte vill att mina egna barn ska få reda på det. Det skulle sätta dem i en säregen situation, minst sagt.
Väntetiden skiljer sig redan i dag mellan landstingen. I Örebro tar det exempelvis mellan 30 och 60 dagar, medan personer som tillhör den privata kliniken i Umeå och Sahlgrenska i Göteborg kan få vänta i upp till två år.
Ann Thurin Kjellberg, som är ansvarig för donationsverksamheten vid Reproduktionsmedicin i Göteborg, är därför osäker på om man kommer kunna ta emot singelkvinnor i april.
– Någon behandling nu i år för denna patientgrupp kan knappast komma till stånd.
Ett annat återkommande problem på flera håll i landet är bristen på resurser. Ann Thurin Kjellberg anger att man behöver allt från utökad läkartid till pengar att anställa mer personal för infrysning av proverna i Göteborg. Men några sådana riktade statliga resurser har inte utannonserats. Enligt Helena Paues, pressekreterare hos folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström, sköt regeringen till en miljard i fjol och 500 miljoner i år, uppdelat på folkmängd, till landstingen och regionerna. Tanken är huvudmännen ska ta av dessa pengar, som inte är öronmärkta.
– På samma sätt som vid tidigare förändringar på området blir det upp till varje landsting att bedöma hur tillgängliga resurser ska fördelas, anger hon.
Åsa Sandgren Åkerman, gruppchef på avdelningen för vård och omsorg vid SKL, är kritisk.
– I budgetpropen anger man att den miljarden ska användas för utmaningar inom områdena demografi, digitalisering och kompetensförsörjning. Det är inte att tillämpa finansieringsprincipen, där nya åtaganden och ny lagstiftning ska åtföljas av finansiering, säger hon.
Förberedelserna inför lagändringen diskuteras i SKL:s arbetsgrupp, som har representanter från varje sjukvårdsregion. Enligt Åsa Sandgren Åkerman har många i gruppen yttrat en osäkerhet kring hur situationen ska hanteras.
– Det är klart att det finns en oro för hur man ska klara av det.
En annan fråga är hur den inledande utredningen av de ensamstående kvinnorna ska gå till. I dag måste par genomgå en prövning för att få rätt till assisterad befruktning genom landstinget, där man tittar på de medicinska, psykologiska och sociala förutsättningarna.
Flera kliniker som ETC har haft kontakt med väntar på att Socialstyrelsen ska uppdatera sina allmänna råd så de också innefattar ensamstående. Myndigheten har också fått i uppdrag av regeringen att presentera ett kunskapsstöd till 31 december.
Överläkaren Håkan Lindström är en av dem som tror att prövningen av ensamstående kvinnor kan bli annorlunda jämfört med den för par.
– Exempelvis med större fokus på hur det sociala nätverket ser ut och om allvarliga sjukdomar behöver utredas ytterligare då det är mer sårbart med en vårdgivare jämfört med två ur ett barnperspektiv.
Flera remissinstanser har också angett att ensamstående kvinnor borde genomgå en mer omfattande utredning. I en intervju med DN angav regeringens utredare Eva Wendel Rosberg att det inte är meningen att det ska bli tuffare krav, men att man kan komma att titta närmare på kvinnans sociala skyddsnät.
Jeanette Tildeberg, som söker hjälp i Danmark, tycker att det är onödigt.
– Jag tycker att det är orättvist om det blir hårdare krav på ensamstående kvinnor. Att ta det här steget är inget man gör ogenomtänkt.
Men det är en senare fråga. Först och främst ska regionerna bestämma om de ska tillhandahålla hjälpen överhuvudtaget till ensamstående kvinnor. Trots att lagen träder i kraft i april på en nationell nivå är det nämligen inte säkert att assisterad befruktning kommer att erbjudas i alla delar av landet.
Enligt Louise Follin Johannesson, som är jurist på Socialstyrelsen, är det sjukvårdshuvudmännen som beslutar hur mycket resurser som ska avsättas till ofrivillig barnlöshet.
– Men erbjuder landstinget assisterad befruktning har de inte möjlighet att själva göra ett urval att enbart erbjuda det till en viss grupp, exempelvis enbart heterosexuella gifta par.
Bland annat Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska universitetssjukhus väntar på att få klartecken.
– Det rör sig inte om en rättighetslagstiftning, berättar Ann Thurin Kjellberg vid Sahlgrenska.
Sophia Nilsson från Femmis är förberedd på att det kan dröja innan ensamstående får hjälp.
– Jag hade nog inte trott att en ensamstående skulle kunna få tid för det första besöket inför behandling den 1 april, inte heller den 4 april. I de flesta landsting är det i dag kortare eller längre köer, från några månader till flera år. Men, enligt den information som nått mig så kommer en del landsting inte ens att låta en ensamstående ställa sig i kö den 1 april.
För några månader sedan började Anders få sporadiska uppdateringar via sms och bilder på en liten flicka. Hans första donatorbarn. Tanken är att de ska träffas några gånger per år.
– Det var en fantastisk känsla. Jag fick reda på det via mejl samma dag som hon föddes.
Helhet. Det är vad Jeanette Tildeberg tror att hon kommer känna om hon en dag får hålla ett barn i sin famn. Hon hoppas att barnlöshetens tomhet ska försvinna.
– Det blir som ett utanförskap när mina vänner skaffar familj och inte jag. Det gör ont ibland då längtan är så stor. Ibland tänker inte människor på hur de uttrycker sig utan är ganska plumpa och tycker det är något fel på mig som inte har barn och det värsta av allt är frågan ”Jaha, varför har du inga barn då?” Den känns i hjärtat.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
