– Det är otroligt viktigt att alla människor ska få bra vård. Du ska få den vård du behöver, oavsett om du är man eller kvinna och oberoende vad du tjänar, eller var du är född, säger Ingrid Osika Friberg.

Doktorerade i november

I november doktorerade hon vid institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin. Hon undersökte bland annat all offentligt finansierad vård som invånarna i sx Västra Götaland konsumerat under ett års tid. En av slutsatserna var att kvinnors sjukvårdskostnader är 20 procent högre än mäns. Mycket av skillnaden beror på att det är kvinnor som väntar och föder barn. Kvinnor tar ansvaret över reproduktionen redan som unga och 85 procent av besökarna på ungdomsmottagningarna är kvinnor.

Kvinnor använder också primärvården i större utsträckning än män. Ingrid Osika Friberg tror att det beror på att kvinnor är vana vid att ha regelbundna kontakter med vården.

– Kvinnor blir kallade till screening för livmoderhalscancer och diverse andra kontroller genom livet. Jag tänker att man socialiseras in i primärvårdssökandet. Det kan vara en förklaring till skillnaderna, säger Ingrid Osika Friberg.

Mer slutenvård för män

I sin avhandling kunde hon också se att män har en högre användning av den resurskrävande slutenvården. En slutsats kan vara att män väntar längre med att kontakta vården, och därför behöver specialist- och slutenvård när de väl söker hjälp. Det kan också vara så att vårdpersonalen hänvisar fler män än kvinnor till specialister.

– Kanske anvisas män specialistvård i större utsträckning än kvinnor, men det har vi inte tittat på i den här studien. Men andra har studerat det och sett lite sådana mönster, säger Ingrid Osika Friberg.

Samtidigt som kvinnor konsumerar mer av den offentliga vården, så besparar de också regionerna stora summor varje år genom att vårda sig själva och sina partners i hemmet. En del i Ingrid Osika Fribergs avhandling handlar om könsskillnaderna inom dialysbehandlingar. När man tappar sin njurfunktion och måste få hjälp med att rena sitt blod kan man göra det antingen hemma eller på sjukhus. Hemmabehandling är betydligt billigare och ger patienten större livskvalitet. Ingrid Osika Friberg kunde se att män hade mer än tre gånger högre sannolikhet att behandlas med hemdialys om de levde tillsammans med en partner, än om de levde ensamma. Det mönstret fanns inte hos kvinnor. Enligt henne tyder det på att kvinnor tillhandahåller obetald vård och stöd till män, som gör att männen kan välja den mer kostnadseffektiva behandlingen som dessutom ger dem större livskvalitet än om de hade behövt åka till sjukhuset flera gånger i veckan.

– Vi tolkar det som att män kan få stöd och hjälp av sin partner för att få hemdialys. Jag brukar säga att kvinnor subventionerar den offentliga vården. Det är samma sak som i studien om tvättsäcken, där samhället sparar stora pengar på kvinnornas egenbehandling, säger hon.

Ingen vinner på ojämlikhet

Enligt Ingrid Osika Friberg är både män och kvinnor förlorare på den ojämlika vården. Många kvinnosjukdomar är dåligt utforskade eftersom medicinvetenskapen prioriterat sjukdomar som drabbar män. Männen riskerar att bli sjukare än nödvändigt när de inte söker vård i tid. Ingrid Osika Friberg vill ändå tro att mönstret är på väg att förändras.

– Jag märker att det finns en större medvetenhet kring den här frågan nu. Man har börjat prata om prostatacancerscreening som skulle göra att män också får löpande kontakt med vården. Pappor är mer hemma med barnen än tidigare och de följer med till barnavårdscentralen. Kanske blir de också mer rädda om sin egen hälsa, säger hon.

Krävs mer forskning

För att göra vården mer jämlik tror hon att man måste forska mer kring vad ojämlikheterna beror på. Hon önskar att vården blev bättre på att känna igen och behandla kvinnosjukdomar som endometrios, och att det skulle finnas mer uppsökande vårdverksamhet riktad mot män. Vårdpersonal kan också göra stor skillnad bara genom att vara medvetna om skillnader inom vården. När man gjorde en uppföljningsstudie på Danderyds sjukhus hudklinik ett år senare fanns inga signifikanta skillnader kvar.

– Ett övergripande problem är att kvinnor tar mer ansvar över både sin egen och andras hälsa. Det mönstret finns inom hela vården. Om vårdpersonalen blir mer medvetna om det och använder sitt bemötande och agerande för att göra skillnad så kommer det förändras, säger hon.

Det finns flera områden där vården skiljer sig åt mellan kvinnor och män, eller där båda könen får samma vård trots att de har olika behov. Här följer några exempel.

Kvinnor med ljumskbråck opereras fel

Ljumskbråck opereras utifrån en norm som bygger på mäns anatomi. Studier har visat att åtta av tjugo kvinnor får en felaktig diagnos vid ljumskbråck medan motsvarande siffra för männen är en av tjugo. Kvinnor opereras därför ofta fel och måste opereras om, vilket innebär högre risker. Kvinnor opereras också oftare akut och har fyra gånger högre dödlighet än män vid ljumskbråcksoperationer.

Män med tarmcancer måste opereras om

Elva procent av alla män som får kirurgisk behandling av tjocktarmscancer måste opereras om inom 30 dagar. Motsvarande siffra för kvinnor är sju procent. Andelen omoperationer påverkas bland annat av hur långt gången sjukdomen var vid operationstillfället. Enligt SKL-rapporten ”(O)jämställdhet i vård och hälsa” skulle könsskillnaderna kunna bero på att män söker vård senare än kvinnor och därför hinner utveckla allvarligare cancer.

Borelia upptäcks inte på kvinnor

Den fästingburna sjukdomen borelia är känd för att visa sig genom att man får en ringformad rodnad runt bettet. Men särskilt bland kvinnor är det vanligt att rodnaden antar andra former. Att många kvinnor har en annorlunda rodnad gör att vårdpersonalen riskerar att missa sjukdomen. Det kan i sin tur leda till att fler kvinnor utvecklar svår borrelia.

Högre andel män överlever intensivvård

Fler män intensivvårdas och de är sjukare när de blir inlagda. Ändå har de lägre risk för att dö vid intensivvård, framför vid hjärtstopp och septisk chock. En studie publicerad i Läkartidningen har undersökt dödligheten vid 11 764 intensivvårdstillfällen vid Skånes universitetssjukhus och kommit fram till att vården är rättvis, alltså att tiden och åtgärderna fördelades efter sjuklighet och inte kön. ”Vården må vara rättvis men kanske inte jämlik, eftersom utfallen i vissa grupper skiljer sig åt betydligt” skriver artikelförfattarna.

Källor: SKL:s rapport Ojämställdhet i vård och hälsa (2014), Läkartidningen 46/2016 och Sahlgrenska akademins nyhetssida om aktuell forskning.