Nästa tre gånger så många män som kvinnor tar varje år sitt liv i Sverige. Förra året begick 1600 personer över 15 år självmord i Sverige, 1104 av dem var män. Den största åldersgruppen är 45-64 år, enligt statistik från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet.
”Kvinnor söker mer hjälp”
Enligt Wolfgang Rutz, som är professor i socialpsykiatri vid universitetet i Coburg, Tyskland och seniorrådgivare åt Uppsala universitet och Karolinska institutet, ökar självmordsfrekvenserna i samhällen som är under förvandling. Det kan exempelvis handla om att könsrollerna håller på att stöpas om. Skillnaden mellan mäns och kvinnors sätt att hantera sitt mående är stora, menar han.
– Kvinnor söker mer hjälp. De gör också ofta självmordsförsök som visar upp för omgivningen att man behöver hjälp. Det gör inte männen så ofta. De har inte styrkan att kunna visa sin svaghet och be om hjälp i tid, säger Wolfgang Rutz.
Statistiken visar också att självmordsförsöken bland män ökar något. Det är dock fortfarande vanligare med självmordsförsök bland kvinnor än bland män. En rapport som Socialstyrelsen släppte för två år sedan visar också att antalet unga män som vårdas inom öppenpsykiatrin ökar. I åldersgruppen 18–24 år vårdades 260 män per 10 000 invånare inom den psykiatriska öppenvården år 2005. Motsvarande siffra för år 2010 var 345.
Feltolkar mäns depression
Wolfgang Rutz säger dock att samhället ofta feltolkar tecknen på en mans depression.
– När de väl söker hjälp så tror vi att de är personlighetsstörda eller psykopater. Min forskning visar att mäns depressioner ofta ser annorlunda ut än kvinnors. De är mer aggressiva och mindre rumsrena. En kvinna signalerar hjälpbehov, är tacksam och låter sig hjälpas på ett sätt som männen inte så ofta gör. Jag tror delvis att det beror på att män är uppfostrade i en annan roll, att man ska var störst och starkast, säger han.
Även Jeanette Bäfverfeldt, utvecklingsledare på Kunskapscentrum för jämlik vård i Västra Götalandsregionen, menar att hälso- och sjukvården inte ser tecknen på att män mår dåligt för att de ofta söker för fysiska åkommor och symptomen kopplas sällan ihop med psykisk ohälsa.
–Vården är van att möta och tolka kvinnors berättelser om hur de känner sig och mår och det påverkar normerna och föreställningarna om vem som mår dåligt eller inte och hur det yttrar sig. Det saknas kunskap om hur man ska möta och samtala med män som söker hjälp.
Är könsidealen ett hot mot mäns hälsa?
– Ja, absolut. Det är inte alltid det är en bra idé att knyta näven i fickan, ta ett djupt andetag och tänka att jag reder mig själv. Jag tror också att vi måste sluta utgå från att killar och män inte kan prata om sina känslor, för det är bullshit. Det är inte min upplevelse, vare sig privat eller i jobbet. Män kanske pratar på ett annat sätt, men de är inte oförmögna att göra det. Det är en myt som vi behöver krossa, säger hon.
I somras skrev Wolfgang Rutz tillsammans med en grupp forskare inom psykisk ohälsa en debattartikel i Svenska Dagbladet om hur samhället kan bli bättre på att uppmärksamma mäns psykiska ohälsa. Det handlar bland annat om att fånga upp män vid besök på vårdcentralen, medvetandegöra männen själva om de skadliga mansidealen och att snappa upp män i kritiska livssituationer som skilsmässor och eller arbetslöshet.
– Det är viktigt att man inte utgår från att männen är så starka som man fortfarande tror att de är. Att man ser hjälplösheten bakom ett utåtagerande beteende eller ett avvisande, säger han.