Varslen i region Stockholm uppges dels handla om en sviktande ekonomi för sjukhusen, men även om en omorganisation, som går ut på att vård ska flyttas från akutsjukhusen till ”första linjen”: primärvården, specialistvården och närakuterna.
Samtidigt vittnar ansvariga för primärvården om att de redan är överbelastade som det är, och att de inte mäktar med att ta emot fler patienter, om de inte först får tillgodoräkna sig en större andel av resurserna.
– Vi kan inte växla upp hur mycket som helst i vår verksamhet. Primärvården är första linjens sjukvård. Om vi ska kunna ta det ansvaret måste mer resurser tillföras, annars ökar risken betydligt för att köerna kommer att bli allt längre, och att det därmed kommer att ta allt längre tid innan man kan få hjälp, säger Britt-Inger Kajnäs, reionchef för Capio Närsjukvård i södra Stockholm.
På vita pinnstolar, scrollande på varsin smartphone, i ett kalt, överfullt, men ändå knäpptyst väntrum sitter Emma tillsammans med sin 11-åriga dotter på vårdcentralen i Farsta, i väntan på en akuttid.
Kvällen innan har dottern lekt och stojat omkring med sin bästis hemma i lägenheten, sprungit och råkat trampa snett så pass illa att foten svullnat upp och förmodligen är stukad.
– Vi vill kolla att det verkligen bara är en stukning och inte något ännu värre, eftersom hon är så himla uppsvullen, säger Emma.
Väntat i en timme
De har tagit sig hit till den så kallade jourmottagningen, som erbjuder akuttider för lättare åkommor varje vardag mellan åtta till tio på morgonen. De har väntat en timme – och fått beskedet att de kommer att få träffa en läkare. Andra får vända i dörren, akuttiderna tar snabbt slut.
– Akuttiderna är enda alternativet. Ska man boka in en tid för något som inte är absolut akut får man vänta minst två månader på att få en tid, säger Emma.
Flera patienter i väntrummet ger en liknande bild: Trycket är hårt på vårdcentralen. Kvart i åtta brukar det vara kö utanför dörren för akuttiderna som släpps klockan åtta och den som kommer kvart över åtta kan få nobben och hänvisas till en närakut i centrum.
Negativ utveckling
Som Farsta-bo sedan länge är Emma långt ifrån nöjd med hur servicen och mottagandet, på vårdcentralen, har utvecklats under de senaste åren.
– När barnen var små var det en helt annan vårdcentral. Jag vill inte skylla på personalen, för de är trevliga och gör nog så gott de kan, men det verkar vara en väldigt hög personalomsättning och man känner av hur stressade de är. Varje gång jag kommer hit får jag träffa en ny läkare. Något som såklart skapar en osäkerhet för mig som patient.
Tvärs över golvet, inne i väntrummet, sitter Fredrik Cerha tillsammans med sin 6-åriga dotter Frida, som är här för att få läkarråd för sina hudutslag och den klåda som de ger upphov till. Även de var på plats prick åtta – och kommer att få träffa en läkare, men när Fredrik Cerha pratade med personalen i receptionen fick han höra att de redan nu bokar planerade läkarbesök ett par månader framåt.
– Jag tror det skapar en tröskel för folk, att man undviker att gå hit för att söka vård, till följd av att man vet hur långa kötider det är. Att man går till jobbet som man brukar, fast man kanske egentligen inte borde.
Ansvaret för haveriet inom vården i region Stockholm lägger Fredrik Cerha på politikerna.
– Jag tycker att de borde inse att det inte är klokt att spara in på den allmänna vården. Jag har svårt att förstå hur de ens kan ha mage till det, men det handlar väl om att sabba så pass mycket av det allmänna att folk till slut känner sig tvungna till att skaffa vård privat.
Chefen för just denna vårcentral vill inte ställa upp på en intervju, utan hänvisar till regionchefen Britt-Inger Kajnäs. Hon säger till Dagens ETC att de gör så gott de kan med de resurser de får.
– Vi försöker jobba med andra metoder och arbetssätt för att korta vårdköerna. Vi har till exempel ökat tillgängligheten betydligt genom våra digitala läkartjänster. Men så mycket mer än så kan vi inte göra i dagsläget, utan mer resurser att anställa mer personal för, säger hon.
Fotnot: Emma heter egentligen något annat.