När Dagens ETC möter Jonas Sjöstedt har han nyligen kommit tillbaka från Grekland, där han firat Syrizas valvinst. Kanske inte helt oväntat har han fått möta kritik för detta från olika debattörer. Bland annat för att Syrizas ingått i ett samarbete med högerpopulistiska partiet Oberoende Greker.  

Var det smart rent pr-strategiskt att hylla valresultatet på sättet du gjorde?

– Oberoende greker har en ledare som sagt flera konstiga saker. Och det är klart att vi aldrig är för att ett högerparti ska sitta i regering. Nu hade Syriza inget annat val. Det kommer finnas punkter där vi är oense med Syriza och där vi kommer vara kritiska till vad de säger. Det är till exempel en besvikelse att de har så få kvinnor i regeringen. Men det är så avgörande nu att nedskärningspolitiken och den sociala katastrofen i Sydeuropa omprövas och möter motstånd, och där är Syriza i Grekland och Podemos i Spanien avgörande krafter som är enormt positiva. Det vill jag visa.

Kan svenska vänstern lära något av Syrizas framgångar?

– Mycket. Jag slås av att det finns en rörelse i Grekland där Syriza bara är en del. En annan del är ju hela solidaritetsarbetet med flyktingar, en tredje del är hälsovård som har byggts upp för dem som förlorat sin sjukförsäkring, centrum för utdelning av livsmedel i stadsdelarna.

Borde den svenska vänstern bli bättre på att samarbeta och prata med gräsrötterna?

– Ja, det tycker jag.

Varför är svensk vänster inte större än den är?

– Vi måste visa att vänsterpolitik fungerar i verkligheten. Här är vår kommunpolitik nyckeln. Vi gör faktiskt ganska ordentliga reformer, som avgiftsfri kollektivtrafik, försök med sex timmars arbetsdag, tar tillbaks privatiserad verksamhet, höjer låga kvinnolöner.

För ett tag sedan sänkte V ett EU-förslag om könskvoterade bolagsstyrelser. Vilka frågor ska drivas på EU-nivå och vilka ska det inte?

– EU har för mycket makt. Jag ser ingen anledning att ha en jordbrukspolitik på EU-nivå, jag tycker inte heller att EU ska reglera regler om bolagsstyrelser. EU:s budget är för stor. Det är min grundläggande hållning.
 

Förstår du att feminister i Sverige kan se detta som ett problematiskt beslut?

– Nä, den som granskar vad V har gjort för feminism i EU hittar inget annat parti i Sverige, kanske inte heller i Europa, som gjort mer, vad gäller våld mot kvinnor, trafficking, vad gäller den ekonomiska politiken. Om man tror att feminismen handlar om huruvida man ska bestämma kvotering i bolagsstyrelser i Bryssel eller i Stockholm, då har man vandrat fel. Faktiskt.

Hur stor betydelse har partiordförandens kön för ett feministiskt parti?

– Själva politiken påverkas inte av om jag är man eller kvinna. Jag är feminist och jag är stolt över det.

Så du tycker inte att representationen på partiledarposten är så betydelsefull?
– Den har en symbolisk betydelse, men jag skulle vilja påstå att jag som partiordförande har jobbat med de feministiska frågorna mer än någon tidigare partiledning i partiet. Vi har i dag en majoritet kvinnor valda i kommuner landsting och i riksdagsgrupp, och vi har det i alla våra valda församlingar i partiet, från verkställande utskottet, hela vägen. Det finns, vad jag vet, inget annat parti i Sverige som lyckats med det. Och det är ett arbete som skett när jag varit ordförande.

Vi kan inom kort få en situation bestående av en höger representerad av kvinnor och en vänster representerad av män. Stör det dig?

– Jag var för ett delat ledarskap i V, men nu blev det inte så. Men även män har rätt att kandidera som ordförande i Vänsterpartiet, och den rätten använder jag. Det är bra att vi fått fler kvinnor i toppolitiken. Men det innebär inte att C för en feministisk politik, de för en antifeministisk politik.

Hur kommer det sig att det verkar vara lättare att som kvinna klättra ända upp till toppen inom högerpartierna än inom vänsterpartierna i Sverige?

– Jag vet inget parti som har bättre kvinnlig representation än vi, på det stora hela.

Skulle du kunna tänka dig att avsäga dig din position för att nå en jämställd representation?

– Ett skäl till att partiet är nöjt med mig är att jag driver de feministiska frågorna.

Är du trött på de här frågorna från oss journalister?
– Jag kan säga att jag inte kan göra så mycket åt dem.

Trivs du som person med att vara ledare?
– Det är nåt väldigt fint att vara partiordförande en tid. Samtidigt finns det delar av uppdraget som jag känner mig obekväm med.

Vilka då?

– Som att folk kan stå och stirra på mig på Ica när jag är och handlar lördagsgodis med mina barn till exempel. Det kommer jag aldrig vänja mig vid. Det finns också en elakhet i politiken i diskussioner på sociala medier och på ledarsidor.

Skriver du fortfarande dina egna debattartiklar?

– Ja, det gör jag. Jag får hjälp ibland och underlag och så, men jag tycker om att skriva själv.

Kan det vara så att du har en släng av kontrollbehov?

– Som person har jag försökt begränsa mina kontrollbehov.
Hur gör du det?
– Jag försöker vara noga med att lita på mina medarbetare och ge dem förtroende. Och inte gå in och mikrostyra. Jag försöker frigöra mig från detta personlighetsdrag.

Du har inte funderat på att down-shifta och skriva lite deckare?
– Så småningom kommer en sådan dag, men jag hoppas få vara partiordförande några år till.

Ni hotade precis med att inte ställa er bakom regeringens förslag om en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen? Varför fälla ett förslag som för jämställdheten framåt?

– Vi kommer aldrig rösta mot ett sånt förslag. Regeringen kommer med ett förslag och vi kommer med vårt som vi tror är bättre för jämställdheten. Sedan hoppas vi att de är kloka att förhandla med oss.

Hur pass realistiskt är det att få igenom mer än enbart en tredje pappamånad. FP har ju varit tydliga med att det enbart är en tredje månad de tänker rösta för?

– Jag tror det är viktigt att det finns ett parti som vill lite mer, som driver på. Vi vill prova den möjligheten. Det är vår skyldighet som feministiskt parti att inte nöja oss. Sedan är vi beredda att kompromissa, förhandla med regeringen.

Men är det klokt att positionera sig genom att fälla ett steg i rätt riktning?

– Vi har inte tänkt att rösta mot, vi tänker lägga fram vår egen politik och sedan förhandla utifrån det.

Ser du ett pedagogiskt problem här?

– Ja, det kan det finnas. Det är ett evigt dilemma i politiken. Det här är vår roll. Om vi från början hade sagt ”ja, men vi är nöjda med er budget”, då hade Sverige gått miste om mycket feministisk politik. Sådana är vi.

Det finns öronmärkta pappamånader i dag som brinner inne för att män helt enkelt skiter i att vara hemma med sina barn. Hur skulle kvinnorna och barnen i de här familjerna påverkas av en individualisering av föräldraförsäkringen?

– Försäkringar är ju individuella, det är rimligt att även föräldraförsäkringen är det. Det finns ett tydligt samband mellan vilka regler man har för uttag och hur mycket männen faktiskt tar ut.

Hur gynnar en sådan reform de mest utsatta kvinnorna och barnen?

– Hur då tänker du?

De mest ekonomiskt utsatta som kanske lever i beroendeställning till sin man, som redan i dag låter de öronmärkta ”pappamånaderna” brinna inne.

– Ekonomisk utsatthet och annan form av utsatthet har vi en tydlig
politik för. Det arbetet måste ske helt oberoende från frågan om föräldraförsäkring.

Politikers svar på ojämställdheten, oavsett partifärg, tycks ofta vara arbetslinjen. Detta kan få en vänsterfeminist att känna en viss ... tomhet.

– Vårt mål är att alla som vill och kan arbeta sak göra det, men att vi också ska korta arbetstiden.

Vad har vänsterpolitiken vunnit på decemberöverenskommelsen?

– SD:s möjlighet till inflytande minskar dramatiskt. Regeringen blir också mer beroende av samarbete med oss.

Kan du tänka dig att rösta för en budget utan vinststopp?

– Vinstöverenskommelsen är fundamentet för att vi jobbar med budgeten, det ligger fast. Och arbetet med vinstöverenskommelsen fortskrider, vi har täta kontakter med regeringen, det löper som planerat.

Men det finns stor risk att vinststoppet inte går igenom i riksdagen?

– Många olika förslag ingår i vinstöverenskommelsen. Mycket kommer gå igenom, det är möjligt att inte allt gör det.

Vad kommer gå igenom?

– Omöjligt att säga än, men ta ett förslag som att man måste ha kollektivavtal vid offentlig upphandling, till exempel. Det är en jätteviktig reform.

Kan du tänka dig att offra frågor för att få igenom ett vinststopp?

– Vi planerar inga offer. Vi tänker få igenom vinstöverenskommelsen. Vi tänker fortsätta att arbeta på det tills vi har lyckats. Här ger vi oss inte. Men kommer kompromissa om mycket, det är vi vana vid.

Vilka är de viktigaste framtidsfrågorna för Vänsterpartiet?

– Vi pratar om det just nu, men här får du min syn. Tre frågor: de otrygga jobben, klimatpolitiken och inkomstklyftan mellan män och kvinnor.

Det är lätt att bli politiskt deprimerad just nu. Hur ser samhället i Sverige ut om 20 år?

– Jag är bekymrad över SD:s framgångar. Men samtidigt är jag i grunden optimistisk. Jag tror vänstern kan växa, privatiseringarna blir alltmer impopulära, och stödet för jämlikheten växer. Klimatfrågan är den största utmaningen, men vi vet faktiskt vad vi behöver göra, och här har vänstern en otroligt viktig roll. Jag har svårt att vara pessimistisk.