Vanvårdades på barnhem – nu stämmer han svenska staten

– Det var väldigt kärlekslöst. De såg oss bara som arbetskraft. De tvingade oss att arbeta och pengarna behöll de själva. Det var barnarbete. Det fanns ingen humanism eller omtanke. Det var också mycket sadism och pennalism, säger Johnny Lindén.

Han berättar om några specifika händelser på barnhemmet.

– Jag blev utsatt för sexuella övergrepp flera gånger, det blev många av oss. Jag kommer ihåg att vi blev instängda i bastun som bestraffning, där fick vi sitta några timmar. En gång fick vi svinkoppor på barnhemmet och då plockade de bort det på mig i ansiktet själva med något instrument, men det borde ju en läkare ha gjort.

Påverkas än idag

Än i dag påverkas han av det han utsattes för på 1960-talet.

– Jag har mått dåligt psykiskt. Jag är en emotionell människa och har bland annat fått hjärtproblem. Sedan har det tärt på mig, jag får aldrig ett avslut. Det är många berörda som har fått dåligt självförtroende och inte tycker att de är värda någonting. Många har hamnat i missbruk, det har jag som tur är hållit mig undan ifrån, säger han.

Det var när han 2005 såg på SVT-dokumentären ”Stulen barndom”, där vuxna berättar om hur de utsattes för vanvård på Skärsbo pojkhem som barn, som såren från barndomen revs upp.

– Jag hade förträngt allting, men när jag såg dokumentären kom allt upp till utan, säger Johnny Lindén.

Såg dokumentär

Det var också efter dokumentären som regeringen inledde en vanvårdsutredning som utmynnade i att staten bad om ursäkt till alla drabbade och lovade att de som vanvårdats på barnhem under åren 1920-1980 skulle få en ersättning om 250 000 kronor. Men knappt hälften av de drygt 5 000 som ansökte om ersättningen fick det, vilket har fått massiv kritik. Många experter, däribland statens egen utredare i Vanvårdsutredningen Göran Johansson, menar att kraven för att få ersättning varit för höga. Johnny Lindén fick avslag då hans upplevelser, enligt ersättningsnämnden, inte ansågs vara av ”tillräckligt allvarlig art”.

– 54 procent av oss fick avslag och vi hade ingen möjlighet att överklaga beslutet. I Sverige ska man kunna överklaga ett myndighetsbeslut. Att vi inte fick det är rättsstridigt, säger Johnny Lindén.

Han har tillsammans med tolv andra som nekats ersättning med hjälp av en advokat drivit ett krav om skadestånd av staten inom det svenska rättsystemet, utan framgång. Förra våren nekades de prövningstillstånd i Högsta domstolen och beslutade därefter att vända sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

– Jag gör det inte bara för mig själv. Jag gör det för alla som vanvårdats. Många orkar inte ta sig an den här processen. Jag hoppas att det här leder till något bra för mig och andra, det kan bli ett ljus i tunneln, säger Johnny Lindén.

Företräder åtta personer

Det är Monica Crusner som företräder Johnny och sju andra före detta barnhemsbarn i Europadomstolen. Enligt henne har ersättningsnämndens praxis stridit mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, bland annat när det gäller rätten till en rättvis prövning och till effektiva rättsmedel. Hon tror att staten kommer att fällas av domstolen.

– Jag tror på vinst i samtliga åtta fall, säger hon.

Om svenska staten fälls, vad innebär det?

– Det betyder i förlängningen att den svenska staten kan bli tvungen att betala ut skadestånd till samtliga sökande i Ersättningsnämnden som inte fick någon ersättning där. Då 54 % av de totalt cirka 5 200 ansökningarna inte beviljades, men då cirka 300 av dessa var så kallade dubbelansökningar, så innebär det i runda slängar 2 800 personer, säger Monica Crusner.