– Jag kan inte komma på någon gång i svensk politik som en partiledare har avgått på topp, säger Jenny Lindahl, chef på Arena Opinion, tidigare ordförande för Ung Vänster och kommunikationschef för Vänsterpartiet.
– Det brukar alltid vara när man är på väg neråt, att folk har velat bli av med en, efter att man har förlorat ett val eller att det skett en skandal. Det här är ganska unikt.
Samtidigt var beskedet inte överraskande, menar hon.
– Jag trodde ju att han skulle avgå, med tanke på hans familjesituation. Det hade nästan varit konstigt om han inte gjort det, säger Lindahl.
Jonas Sjöstedts främsta avtryck under åtta år som partiledare är hans sinne för politiskt strategi och hans mod, menar Lindahl.
– Efter att V ställdes utanför Januariavtalet sa alla att de skulle vara helt irrelevanta i politiken. Man han har lyckats spela politiken väldigt bra för att ge maximalt genomslag för de mandat som V har.
”Har verkligen lyft partiet”
Deniz Butros, som sitter i partistyrelsen och var tidigare kommunfullmäktigeledamot i Norrköping och trea på V:s lista i EU-valet i fjol, delar synen.
– Han har verkligen lyft partiet och gjort det till ett större och grönare parti. Det kommer bli svårt att hitta en ny partiledare som kan fylla Sjöstedts skor, säger hon.
– Han har gjort Vänsterpartiet relevant i svensk politik och pressat på regeringen, inte minst så att de var tvungna att backa i frågan om Arbetsförmedlingen.
Rikard Warlenius, kommunfullmäktigeledamot i Stockholm, utvecklar sin syn.
– Det är förstås väldigt ledsamt för partiet. Han har varit väldigt duktig, påläst och sympatisk, och han har kombinerat pragmatismen med idéer och visioner om vad socialism är, säger han.
– Dessutom tycker jag att han har varit central i att göra V till det bästa klimatpartiet. Det är inte självklart om man går tillbaka åtta år till när han valdes. Jag gick själv med i partiet då, för att stödja hans klimatagenda och jag har inte blivit besviken.
Vad hade han kunnat göra bättre?
– Ibland har han varit lite väl följsam till partilinjen. Han hade kunnat visa riktning lite bättre, dragit näven i bordet och krävt förändringar. Det andra som jag är lite kritisk till är att vi för lättvindigt gick med på Januariavtalet under nästan förnedrande former, i en position där vi kunnat få ut mer av stödet. Men nu under hösten har han börjat hitta sätt att manövrera i det politiska landskapet som är väldigt intressant.
”Folklig och pragmatisk”
Jenny Bengtsson, facklig debattör, ledarskribent och före detta riksdagsledamot för V, tycker att Sjöstedts betydelse har varit stor.
– Han är rak och tuff, samtidigt som han är folklig och pragmatisk. Han har aldrig varit någon pamp, utan han åker runt i landet och pratar och bakar bröd med folk. Detta samtidigt som han har varit en retoriskt väldigt skicklig debattör. Vem minns inte det odödliga citatet: ”När jag ser på dig Jimmie Åkesson, så tänker jag på ett flaskskepp. Hur kom du in här?”. Han har varit som en mall för de egenskaper som en bra vänsterledare bör ha, säger hon.
Spekulationerna om vem som ska ta över är redan i full gång. Nooshi Dadgostar, Ulla Andersson, Ali Esbati, Malin Björk, Hans Linde, Rosanna Dinamarca, Jens Holm, Clara Lindblom, Daniel Bernmar och Linda Snecker är några av de namn som nämns flitigast i tipsen. Bland vänsterrösterna Dagens ETC pratat med vill ingen peka ut enskilda namn, men uttalar sig gärna om vilka egenskaper de söker hos efterträdaren.
– Vi behöver ha en person som kan gå hem ute i stugorna. En person med en facklig bakrund är ett absolut krav, en person med arbetarklassbakgrund. Vi vill inte ha någon som jobbat som restaurangbiträde i en vecka, för att sedan ha gett sig in i politiken och stannat där, som Annie Lööf. Det är jätteviktigt att Vänsterpartiets ledare har arbetarklassbakgrund på riktigt, inte minst för att V måste kunna svara upp mot de landsbygdsväljare som riskerar att strömma över till SD, säger Jenny Bengtsson.
”Blir en kvinna”
Hans Granlund, ordförande för V i Fagersta, där de fick 19,2 procent i senaste valet, har inget förslag på någon kandidat.
– Vi tror väl att det blir en kvinna den här gången. I övrigt vill vi ha en person som lägger fram en stark vänsterpolitik och har en folklig förankring. Vi behöver stå upp mot Januariavtalet, och regeringen ska veta att vi fäller dem om de inte lyssnar på våra ståndpunkter, säger han.
Kanske kan det bli flera ersättare, tror Rikard Warlenius.
– En diskussion som kan komma upp igen är frågan om delat ledarskap. Det var aktuellt efter Ohlys avgång, då inte minst Jonas själv var öppen för en språkrörsmodell. Jag kan tänka mig flera kombinationer av namn, säger han.
Jenny Lindahl avfärdar tanken om delat ledarskap.
– Jag tror inte på det. Det är svårt att få till i praktiken, säger hon.
