Några hundra meter upp för Avenyn är stämningen en annan. Här talar Tobias Baudin från Kommunal inför cirka 2 000 socialdemokrater.
Men för bara tio år sen var det ett annat läge. Socialdemokraterna var 6 500 på Götaplatsen och Vänstern lyckades bara samla 2 000, och enligt GP gick de flesta innan talen började.
Eva-Marie Rasmusson är förste ombudsman för Socialdemokraterna i Göteborg. Hon menar att det finns flera anledningar till att Vänsterpartiet drog mer folk än S i årets tåg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Måste bli bättre på att fråga”
– Vänstern är större än vad vi är på första maj. Det är ett mer aktivistiskt parti och lockar fler. Men det finns massor av faktorer som spelar in på hur många som går i tåget. Det handlar till exempel om vem som talar. Självklart drar landets statsminister fler än många andra. Vi styr i både staden och landet och det är ett mellanvalsår vilket också påverkar.
I medlemssiffror för de båda partierna som ETC Göteborg har begärt ut kan en liknande utveckling tydas. 2006 hade Vänsterpartiet 400 betalande medlemmar, medan Socialdemokraterna hade 4 620. Förra året hade S tappat 700 av sina medlemmar, medan Vänsterpartiet fått 1 300 nya.
– Vi har tappat medlemmar. Vi har tappat i opinionen och att man inte ska tappa medlemmar då är orealistiskt. Vi gör det nationellt också, men här i Göteborg är medlemmar den viktigaste organisatoriska frågan. Vi jobbar aktivt med den nu och vi hoppas att arbetet ska börja ge frukt snart.
Eva-Marie Rasmusson menar att medlemmarna i S måste blir bättre på att faktiskt fråga personer som inte är medlemmar om de vill gå med i partiet.
– Vi har identifierat ett problem i att vi är för dåliga på att fråga folk om de vill vara medlemmar, därför jobbar vi nu aktivt med att få alla våra nuvarande medlemmar, och framför allt våra förtroendevalda, att faktiskt ställa frågan till människor de möter.
Utomparlamentariskt arbete
Vänsterpartiets ordförande i Göte-borg Adriana Aires tillskriver partiets framgångar att de har ett aktivt arbete utanför parlamenten.
– Vi gör inte som andra partier. Vi arbetar varje dag med utomparlamentariskt arbete och lokal aktivism för att förändra människors vardag. Att engagera sig i Vänsterpartiet Göteborg innebär att det alltid finns något meningsfullt att göra, säger hon.
Hon tror också att många söker sig till Vänsterpartiet eftersom de lyckats formulera en politik kring de frågor som folk berörs av i dag.
– Många ser att samhällets motsättningar ökar, med skenande klassklyftor, ökat kvinnohat och rasism. Då söker de sig till oss, för att det faktiskt går att göra skillnad i vår organisation.
Adriana Aires hoppas att tillskottet av nya medlemmar får Vänsterpartiet att fortsätta växa.
– Vi är inget rikt parti, till skillnad från elitpartierna har vi inte pengar för att betala för reklam och anställa människor som gör jobbet åt oss. Våra medlemmar är vår styrka, varje ny medlem som kan hänga med och dela flygblad och prata med göteborgare är viktig för oss.
Fi-aktivister går till V
Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans expertområden är socialdemokratin och väljarbeteende. Han menar att det inte går att slå fast huruvida det enbart handlar om lokala eller nationella orsaker att utvecklingen ser ut som den gör. Dock menar han att det är flera orsaker som samspelar. En av dem är att Fi, som mobiliserade många under valrörelsen 2014, i dagsläget har en mindre aktiv roll. Jonas Hinnfors tror att det finns ett flöde där tidigare Fi-aktivister söker sig till Vänsterpartiet.
– Dels så hade Fi ett väldigt stort tåg inför valet 2014, och i år samlade de några hundra. Därifrån kan många unga aktivistiska personer sökt sig till Vänsterpartiets tåg. Fi-väljare är väldigt rörliga mellan partierna.
– Socialdemokraterna har under en väldigt lång tid haft svårt att vara ett parti som levererar stora reformer. Det som traditionellt, för många decennier sedan när man var statsbärande, var förknippat med socialdemokratins ideologi. I dag har man en helt annan framhållning. De lappar och lagar på den välfärdsstat som finns och försöker skydda den. I någon mån har de blivit ett förvaltande parti som ändrar i det lilla i stället för att göra stora reformer.
Behöver sätta agendan
Jonas Hinnfors menar att Socialdemokraterna den senaste tiden har satt fokus på frågor som inte är partiets klassiska och de som man vanligtvis associerar partiet med.
– När man talar om ”Trygghet i en ny tid”, med mer poliser, mer militärer och mer gränsskydd, är man långt ifrån traditionell sociald-emokratiska löften. Det tror jag kan ge visst stöd kortsiktigt men på lång sikt är det bättre för ett parti att ta plats och sätta agendan på sitt område. Det finns andra partier som redan har de här frågorna som hjärtefrågor.
Jonas Hinnfors framhåller att den nya politiska linjen som drivs av S främst är en retorisk förändring. Partiet har alltid varit för det som brukar omnämnas som ”ordning och reda” men det har inte varit ett centralt inslag i partiets retorik.
– Socialdemokraterna har aldrig varit ett parti som tycker att vi inte ska ha poliser, ett starkt försvar och gränskontroller. Men det har inte varit en del av deras opinionsbildning. Det är inte där man politiserat för att vinna väljare.
Saknar tydligt projekt
Det stora problemet för Socialdemokraterna är bristen på ett tydligt projekt. Jonas Hinnfors jämför med 1960-talet när det fanns ett kraftigt underskott av arbetskraft i landet. Då lanserade Socialdemokraterna en långsiktig kampanj för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Där ser han en liknande möjlighet för S.
– I dag har vi arbetslöshet men samtidigt skriker många sektorer efter mer arbetskraft. Då är frågan om socialdemokratin kan använda de offentliga medlen på ett sätt som gör att marknaden fungerar bättre. Historiskt har man inte varit rädd för att använda kraftfulla verktyg för att hjälpa marknaden och medborgarna att agera på ett sätt som förbättrar ekonomin. Många av de som invandrat senaste tiden har en hög utbildning men jobbar inte inom det området. Där finns en stor potential att agera. Det skulle vara en mer kraftfull och mer socialdemokratiskt projekt om man pratade om arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder.
