Förslaget som blockerades i ministerrådet var en nedtonad kompromissversion av ett förslag som röstades igenom med en överväldigande majoritet i EU-parlamentet 2012, men som sedan stoppades i ministerrådet. I originalförslaget var målet att styrelser i alla EU-ländernas börsnoterade bolag skulle bestå av minst 40 procent kvinnor senast 2020, medan det nya förslaget tog bort det kravet för länder som lyckas komma upp i 25 procent till 2018.

– Sverige har en feministisk regering. Vi tycker att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är väldigt viktig och ibland behöver man ta till den här sortens metoder. Dessutom är Sverige nästan redan där. 24 procent av ledamöterna i bolagsstyrelserna är kvinnor, sade Åsa Regnér till Ekot.

Besviken

Trots det röstade alltså i slutet av förra veckan alla partier förutom S och MP emot det nedtonade förslaget, vilket innebär att Sverige har varit med och blockerat lagförslaget i EU. Frågan skickas nu vidare till det lettiska ordförandeskapet som tar över efter Italien vid årsskiftet.

– Det är tråkigt att majoriteten ser ut som den gör, men jag respekterar det, sade Regnér till Europaportalen.

Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt tycker också att det är olyckligt att Sverige inte har en annan position i frågan.

– Generellt är det viktigaste att sätta upp konkreta mål som kan följas up, det gör mycket för sakfrågan och för att avancera. Ett gemensamt EU-mål hade kunnat fungera som en skjuts till de länder som ligger på mycket låga nivåer och inte överväger att agera för jämställdhet i företagsstyrelser. EU behöver jämställdhet också inom ekonomiskt beslutsfattande.

Vänsterpartiet är egentligen för könskvotering i styrelser, men röstade ändå för att blockera den nya lagen i EU. De menar att varje land själv bör få bestämma om könskvotering.

– Vi är tveksamma till att det ska ske på EU-nivå, säger Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, till Dagens ETC.

Kan du förstå att det kan uppfattas som lite godtyckligt när Vänsterpartiet vill eller inte vill att beslut ska fattas på EU-nivå?

– Nej. Vi kanske inte har fått utrymme att förklara hur vi tänker, speciellt bland borgerliga partier har siktet varit inställt på att bortförklara oss och vår EU-kritik och slänga ihop oss med Sverigedemokraterna i EU-sammanhang.

– Sedan är det inte alltid så lätt att få ut att vi alltid frågar oss och tänker länge på vilken nivå lagar bör stiftas på. Är en lag för dåligt formulerad kan det sänka den svenska nivån. Samtidigt tycker vi att bra lagar om saker som miljö och mänskliga rättigheter kan stiftas på EU-nivå. Vi måste kanske bli bättre på att uttrycka det.

Malin Björk menar att Vänsterpartiets EU-kritik gör partiet friare att agera.

– Det innebär att vi inte sitter i tvångströja – vi kan säga ifrån när vi inte tycker att EU kan leverera utan att det ligger någon prestige i det.

Men skulle inte en sådan här lag kunna vara ett sätt att sätta press på andra EU-länders jämställdhetsarbete?

– Vi har gjort bedömningen att könskvotering i bolagsstyrelser är lite av en rökridå som har sugit upp mycket av den politiska kåren som jobbade med jämställdhetsfrågor. Vi är inte så pigga på att hoppa på det. Men det är en legitim fråga, speciellt eftersom det här skulle vara den stora jämställdhetssatsningen under förra mandatperioden och var den enda jämställdhetsfrågan som drevs med entusiasm av kommissionen.

Pernilla Baralt håller inte med om att kvotering är en rökridå.

– Som vi ser på det så måste jämställdhetspolitik drivas på alla nivåer i alla områden. Det här är bara en av många viktiga frågor.

Norge och Island har bäst representation

Island och Norge, de två pionjärländerna när det gäller lagstiftad könskvotering i bolagsstyrelser, toppar listan med bred marginal när styrelserepresentationen jämförs i Europa.

– Skillnaderna mellan europeiska länder är enorma, men nu diskuteras kvoteringslagar i allt fler länder, säger Marit Hoel, chef på norska Center for corporate diversity.

Marit Hoel tycker att det är ganska självklart att Norge och Island har så höga andelar kvinnor i just styrelserna för stora börsnoterade företag. Kvoteringslagarna i de respektive länderna måste ju följas.

– Företagen lyder lagen. I flera andra länder, som Nederländerna, Frankrike och Tyskland, har liknande lagar stiftats, även om företagens tidsfrist inte har gått ut ännu. Det finns även en gällande kvoteringslag i Spanien. Jag tror att företag i de länderna också kommer att följa lagen, men frågan är om det kommer att påverka företagen på annat sätt.

Det Hoel syftar på är i vilken utsträckning som lagstadgad kvotering i stora börsnoterade företags styrelser påverkar resten av företaget.

– I bemärkelsen att kvinnlig representation i styrelser ökar så fungerar ju lagen. Men hittills har vi inte sett några betydande skillnader i exempelvis ledningsgrupper.

Att Island är en liten nation är till landets fördel i statistiken, tror Marit Hoel.

– Egentligen finns det inte så många företag i Island, så det krävs inte så många för att snabbt ändra på procentsatserna. Samtidigt har Island väldigt smarta sätt att befordra kvinnor till ledningspositioner.

Hoel vill inte kommentera hur en EU-lagstiftning skulle påverka jämställdheten i europeiska företag, men säger att många länder har långt kvar tills de har en jämställd företagsrepresentation.

– Det är mycket som måste utvecklas först, som barnomsorg och andelen kvinnor i arbete. Det är så klart märkbart att skillnaderna mellan europeiska länder är enorma. Idag finns det dock en växande grupp länder som diskuterar olika sorters kvoteringslagar. Och bland de nordiska länderna verkar det gå åt rätt håll, med eller utan lagstiftning – titta bara på Finland.