– Det svenska valet kommer att bli ”a mess”, löd hennes gissning i somras.
I Wall Street Journal skrev hon nyligen om hur Sverigedemokraterna siktat in sig på svenskars upplevelse av en försämrad välfärd och sedan ”följt ett välkänt populistiskt manuskript” genom att överdriva de problem som faktiskt existerar. Övriga partier har misslyckats med att erbjuda ett övertygande alternativ till SD:s ”dystopiska narrativ”, menar hon.
– När jag bodde i Sverige 1987-88 var människors uppfattning om mångfald en finländare och några enstaka chilenare. Den demografiska förändring som skett i Sverige över en generation är ganska anmärkningsvärt. Om man ska ge sig på ett sådant demografiskt experiment bör man medge hur dramatisk förändringen är och att det innebär en utmaning – en positiv sådan! Att det är en värdefull utmaning som går att hantera men som ställer nya krav på samhället, säger hon.
– Jag tror inte socialdemokrater i Sverige eller något annat europeiskt land har lyckats särskilt bra med det.
Socialisterna gör comeback
Den 6 november är dags för mellanårsval och USA:s progressiva har stora förhoppningar om ett bra val både på nationell och lokal nivå. Socialdemokrat är ett ovanligt ord i USA men det senaste året har ”demokratisk socialist” blivit en politisk tillhörighet som synts allt mer.
Mest omtalad är Alexandria Ocasio-Cortez som vann det demokratiska primärvalet i sitt distrikt i New York Men minst 46 demokratiska socialister har under året vunnit primärval runt om i USA.
En opinionsundersökning från Gallup i somras visade att demokrater i USA nu är mer positivt inställda till socialism än kapitalism. En undersökning som dock avfärdas som ”meningslös” av Berman.
–Varken socialism eller kapitalism definieras närmare. Jag kan garantera att 90 procent av de som sa sig var positiva till socialism tänkte på socialism som ett land med ett socialt skyddsnät, säger Berman.
Hon fortsätter:
– Socialism här betyder inte vad det skulle betyda i Europa. Det ni har i Europa nu är olika versioner av socialdemokratiska ekonomier. Många unga amerikaner, och överraskande många överlag, stöder den ”amerikanska välfärdsstaten”, även många identifierar sig som republikaner. När du frågar unga ”är du för socialism?” tänker de på något väldigt annorlunda än om du skulle fråga en europé samma fråga.
Växer rekordsnabbt
Democratic Socialists of America (DSA), som inte är ett politiskt parti utan en rörelse uppbyggd av mindre organisationer, har på ett par år ökat sina medlemmar från 6 000 till 50 000. Sheri Berman har kritiserat den demokratiska socialismen, som hon anser ha abstrakta visioner och en brist på pragmatism som står i vägen för det praktiska reformarbete som socialdemokratin kan erbjuda. Företrädare för DSA instämmer i att de långsiktigt söker en mer radikal samhällsförändring men säger sig också vara en ”big tent”-organisation där många får plats, och att de visst jobbar pragmatiskt genom att stötta olika vänsterkandidater.
Bernie Sanders, USA:s mest kända självutnämnda demokratiska socialist, är inte medlem av DSA.
– Sanders kallar sig demokratisk socialist men bodde han i Sverige eller Danmark skulle han hamna i mitten av det socialdemokratiska partiet, inte ens till vänster.
Identitetspolitiken rör om
I en text i The Guardian med titeln ”Därför gynnar identitetspolitik högern mer än vänstern” tog sig Berman nyligen an den starka politiska polariseringen i USA. Hur bör de som vill bekämpa den våg av intolerans som dragit fram i spåren av Donald Trumps framgångar agera? Oenighet råder inom vänstern och bland de progressiva, mycket av diskussionen kring ”identitetspolitik” ett uttryck som ofta används för att kritisera (delar av) vänsterns fokus på kvinnors och minoritetsgruppers rättigheter och erfarenheter.
Berman menar att rasismen visserligen är en faktor som bidragit till den politiska situationen i USA, men att den minskar, en analys som inte står oemotsagd. Om rasismen verkligen minskat eller bara tar sig andra uttryck kan nämligen diskuteras. För att förklara vad hon menar med att rasismen hos amerikaner har minskat citerar hon en attitydundersökning som visar att 87 procent av amerikaner i dag är för äktenskap mellan vita och svarta. Motsvarande siffra år 2000 var 65 procent.
– Fler ser i dag hellre att deras barn gifter sig med någon från en annan etnicitet än från ett annat politiskt parti, säger hon.
En dålig strategi
Både Republikanerna och Demokraterna drog tidigare till sig väljare med olika religion, ras, ideologi och regional bakgrund, men gradvis har republikanerna övergått till att vara ett parti för vita, evangelikala, konservativa landsbygdsväljare, medan demokraterna förknippas med icke-vita, icke-evangelikala, liberala storstadsväljare, hävdar Berman.
– Det som skett är att människor inte längre bara ser ett politiskt parti som något man röstar på i ett val utan som en del av ens identitet.
Eftersom högern i dag är mer homogen kommer ett fokus på ”identitetspolitik” att gynna dem, menar Berman. Donald Trump lyckas ständigt elda upp sina anhängare, få dem att känna sig hotade: av invandrare, minoriteter, främmande makter eller miljöregler. För vänstern vore det därför en bättre strategi att lyfta fram gemensamma värderingar och intressen och hitta gemensamma beröringspunkter, anser Berman. I alla fall om målet är att vinna val.
– Om du vill att din meningsmotståndare inte ska vara så emot dig eller dina åsikter är strategin att kalla honom för rasist, sexist eller en dålig person en dålig idé. Det innebär bara slutet på konversationen. Nu pratar vi inte om två dussin ”losers” på en vita nationalist-marsch men många av dem som till exempel tycker att minoriteter får för mycket gratis. Om ditt mål är att bygga broar alltså, och övertyga folk. När människors försvarsmekanism satt igång, då slutar de lyssna.
