Vanligt att hatbrott aldrig anmäls

– Man anmäler inte eftersom många tror att det inte kommer att leda någonstans. Många hbtq-personer har lågt förtroende för polisen, man vill inte riskera att bli ytterligare kränkt. Rädslan för att bli dåligt bemött är större än den faktiska risken för att bli det. Det kommer att ta tid att förändra, säger Kina Sjöström.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hon menar också att de flesta hbtq-personer är så vana vid att bli utsatta för kränkande behandling såsom okvädningsord och liknande att de inte ens tänker att de blir utsatta för hatbrott.

– Det gäller ofta transpersoner, säger hon.

En attack mot identiteten

Kina Sjöström möter dagligen offer för våld och kräkningar, och hon utbildar även i hatbrottsfrågor. Hon menar att det finns stort behov av utbildning i frågorna.

– Att bli utsatt för ett hatbrott är speciellt. Det påverkar verkligen brottsoffrets identitet eftersom anledningen till att man blir utsatt är att man är sig själv. Konsekvenserna för den som blir utsatt blir större än vad många tror. Det behövs verkligen en större förståelse för dessa brott och en ödmjukhet inför brottsoffrets upplevelser och berättelser, säger Kina Sjöström.

Hon ger ett exempel.

– Ofta säger anhöriga och kompisar till brottsoffret saker som ”Skaka av dig det” eller ”Tänk inte mer på det”, i all välmening förstås, men det som i själva verket händer är att man genom sådana här uttryck slätar över och förminskar offrets upplevelser, och det är inte bra. Då lyssnar man inte på den utsatta. Det kan innebära att offret mår ännu sämre och i värsta fall börjar ifrågasätta sin egen identitet.

Är det säkert att leva som hbtq-person i Sverige idag?

– Jämfört med många andra länder är det lättare. Men många människor som lever heteronormativt och i och med det har en massa automatiska fördelar tror inte att det finns några problem längre. Det är bara fest och glam och Prideparader. Men det är långt ifrån verkligheten. Att vara öppen hbtq-person i Sverige i dag innebär alltid ett avvägande. Vågar jag komma ut? Är det säkert att hålla handen här? Kan jag vara ärlig med vem jag är utan ut råka ut för något? Och statistiken ljuger inte, det sker hatbrott, även om vi har kommit relativt långt i vårt arbete har vi fortfarande mycket kvar att förändra, bland annat attityderna i samhället.

”Inte säkert överallt”

Göran Stanton är polis och arbetar på hatbrottsgruppen i Stockholm. Han menar att många hbtq-personer väljer att inte anmäla att de blivit utsatta eftersom de är rädda för att en anmälan ska göra allt värre.

– Du är kanske inte öppen med din läggning, om du då anmäler kan du komma att bli ”outad” i en rättegång. Många vill inte heller vara ett offer och väljer därför att inte anmäla. Men det är viktigt att anmäla. Hur ska våra politiker förstå hur det ser ut annars? Politiker tittar på statistik, säger han.

På frågan om det är säkert att leva som hbtq-person i Sverige i dag svarar Göran Stanton:

– Det är inte säkert överallt. Man är rädd för att bli dömd och stämplad som annorlunda. Hur många hbtq-personer har till exempel bilder på sin partner på skrivbordet på jobbet? Kunskap om hbtq är A och O. Vi inom polisen utbildar externt och vi utbildar även inom vår egen organisation. För hur ska vi kunna respektera brottsoffer om vi inte kan respektera varandras egna olikheter?