– Jag hade förväntat mig ett jävla liv, rent ut sagt, men de satt alla upp i bänkarna och tittade rakt fram. Alla var väldigt stilla och fokuserade, berättar prästen Lotti Sharif, som var där i egenskap av djurägare. Med sig hade hon hunden Io, som satt på hundsidan om mittgången, och katten Midas, som satt i en låda på kattsidan.

Io, som inte är förtjust i sång, började yla med när organisten Lars-Magnus Österberg satte igång med ”Alla snubbar vill ju vara katt” från den tecknade filmen Aristocats. Men i övrigt var det stillsamt och harmoniskt, berättar kyrkomusikern.

Prästerna Lisa Westberg och Tilda Nordstierna ledde gudstjänsten som innehöll predikan och sång så väl som nattvard och välsignelse. Hundarna och katterna fick inte ta emot bröd och vin, men däremot välsignades de.

– Dagen innan hade jag döpt två barn och hållit i deras små händer. Nu stod jag och höll i små tassar, berättar Tilda Nordstierna.

Gudstjänsten avslutades med att besökarna tände ljus. Vanligtvis tänds ljusen för dem som dött och den här dagen riktades även tankarna till bortgångna husdjur så väl som till utdöda arter.

”Vi är inte ensamma”

– Människor idag upplever ensamhet och alienering. Men vi är inte ensamma som människor, vi har relationer med varandra och med andra varelser på jorden. Vi får hjälp att uppleva det genom att ha djur, säger Lisa Westberg.

Tycka vad man vill om att ha djur i koppel eller i lägenheter, så är det helt enkelt så att bandet med ett husdjur utgör den viktigaste relationen för många, menar hon. Det är även så många får upp ögonen för en samhörighet bortom mänskligheten, något som är än mer aktuellt under pågående klimatkris och miljöförstöring. Den kristna traditionen har mycket att göra upp med när det gäller idén om människan som skapelsens krona, anser Lisa Westberg.

– Den föreställningen har del i att vi är där vi är idag, med rovdrift, utnyttjande av andra arter och tankar som idag finns kring den mänskliga civilisationens död. Det är något kyrkan behöver göra upp med.

Viktigt att lyssna

Men inom kristendomen finns även en annan berättelse: den om människan som en del av en helig kropp, en väv. Enligt Lisa Westberg är människan inte satt på jorden för att härska över och äga den, utan för att förvalta och lämna över den till andra i framtiden. Hon efterlyser också en ödmjukhet gentemot andra varelser.

– Det är kanske inte så smart att hålla fast vid föreställningen om att människan är så olik andra djur. Det är viktigt att lyssna på resten av skapelsen, där finns en vishet som människan inte äger.

Har ägt rum i glesbygden

Även andra kyrkor, oftast på glesbygden, har haft gudstjänster där djur har fått vara med. Så vitt Lisa Westberg vet har de hållits utomhus, men för henne var det viktigt att gudstjänsten i Högsbo skulle hållas inne i kyrkan.

– Jag vill problematisera vem som får vara där, i det som betraktas som ett heligt rum där vi tänker att gud är särskilt närvarande. Vi vill ju bjuda in vänner till kyrkan, så varför inte även våra djurvänner?

Tror du att andra djur har själar?

– Jag känner mig inte teologiskt rustad att bemöta frågan, men hur kan vi säga att de inte har det? Om allt är skapat av gud, varför skulle inte de också ha en plats i himlen? Det är helt främmande för mig.

Firar tio år

Miljöengagemanget i Högsbo församling sträcker sig minst 15 år tillbaka i tiden, berättar Lisa Westberg. Bakom kyrkan finns en stadsodling, som startades av församlingen tillsammans med odlarföreningen Grön kultur Högsbo, Göteborgs interreligiösa råd, Stadsjord och park- och naturförvaltningen. Solrosor reser sig mot den grå himlen, i en liten inhängnad pickar höns runt i jorden och bin surrar runt ett gäng kupor. I år firar stadsodlingen tio år, och det var i samband med jubileet som husdjursgudstjänsten hölls.

Församlingen har även dragit igång Högsbo smedja, ett program som en gång i månaden kombinerar mässor med uppföljande samtal på teman som rör sig kring klimat och miljö. En av de första föreläsningarna handlade om att ha nyttodjur i staden.

– Vi vill att kyrkan tar en aktiv roll i att föra ihop teologi, kultur och praktisk handling om den här existensiella krisen, säger Lisa Westberg.

Vill föra diskussioner

Svenska kyrkan har som rörelse och organisation stora möjligheter att bidra till en omställning, anser hon. Delvis som ägare av skog och fastigheter, men även genom att föra diskussioner i kyrkliga rum om vad ett hållbart liv innebär. Många har en relation till kyrkan och kyrkor finns i princip överallt i Sverige, poängterar Lisa Westberg.

– När många offentliga utrymmen läggs ner är detta en plats där folk fortfarande kan samlas, vilket innebär både möjligheter och ett ansvar.

Hon vill se diskussioner om miljömässig så väl som social och andlig hållbarhet, om vad som är rimliga förväntningar på ett gott liv, om hur mycket arbete vi ska utföra i samhället och vilka förväntningar vi har på materiellt välstånd. Men framförallt måste vi göra upp med det hon kallar för ett oljemissbruk.

– Det och girighet är vad som ligger i grunden till krisen. Men olika andliga inriktningar kan vara en motvikt till det.

Högsbo smedja kommer att löpa vidare under hösten och våren, och Lisa Westberg hoppas bland annat kunna boka filosofen Jonna Bornemark och konstnären Stina Wollter som gäster. När nästa husdjursgudstjänst blir av vet hon inte än.

– Men det vore kul med lite marsvin och papegojor då.