– Alltså, jag tar inte det alls, skrattar han. Nä, men, det vi har försökt åstadkomma den här mandatperioden är att kombinera en progressiv agenda med väldigt seriösa förslag. Det är nog det som återspeglas i folks ögon, att vi faktiskt gör skillnad. Den där hashtaggen var väl mest ett skämt.
Men att de för mer väsen kring sig nu förnekar han inte.
– Nej, och det tycker jag ju att vi ska göra. Den möjligheten har vi nog tagit mer under den här mandatperioden. Men sedan är vi ju ett växande parti. Vi har vuxit sedan 00-talet, så partiet är starkare än någonsin, modern tid.
Frågor kring om framgångarna har lett till personliga ambitioner vidare, till rikspolitiken och partitoppen, ger inte riktigt några raka svar.
– Jag fick ju förmånen att vara etta på vår lista här. Jag gör det som är roligt och lustfyllt just nu, så har jag alltid fungerat. Jag utgår från att jag kommer att ha ett långt liv i rörelsen och kommer säkert göra massa även framåt. Sen om det är att gå tillbaka till distriktsstyrelsen en period eller sitta i någon grupp som jobbar med nästa valperiod. Det löser sig. Partiet kommer alltid att behöva folk och jag kommer alltid att vara en del av det. Jag tar ett år i taget.
Han poängterar att som kommunalråd i hemstaden så får han faktiskt saker gjorda.
– Jag är född och uppvuxen här och älskar Göteborg. Det jag har gjort under de här fyra åren betyder mycket mer för dem som bor nära mig än om jag hade suttit i riksdagen. Kommunpolitiken är mycket mer nära. Man ska inte glömma det.
På pappret är han bara tjänstledig från sin doktorandplats på Förvaltningshögskolan för politiken. Men frågan är om han någonsin kommer att disputera.
– Man får inte fråga sånt, skrattar han. Men jag är ju fortfarande inskriven. Akademin har betytt väldigt mycket för mig och jag är väldigt stolt och tacksam över att jag fått chansen att utbilda mig.
Vänsterpartiet styr i Göteborg tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I början ingick även Feministiskt initiativ, men de valde att hoppa av samarbetet på grund av frågor kring ensamkommande.
Dock så sitter Vänsterpartiet på endast åtta av de sammanlagda 81 mandaten. Storasyster i den rödgröna ledningen är Socialdemokraterna med 20 mandat, så frågan är hur mycket vänstern, hur mycket de än syns eller hörs, faktiskt har inflytande över.
– Det vi har gjort den här mandatperioden brädar nog ett långt antal mandatperioder innan dess måste jag säga. Det största och viktigaste är våra satsningar på välfärden. Det här är första mandatperioden då det skett rejäla tillskott till välfärden sedan 90-talet.
Bernmar uppskattar att de är uppe i sammanlagt 1,5 tillförda miljarder under mandatperioden till skola, förskola och äldreomsorg. Han räknar även upp en rad, rent ekonomiskt, mindre satsningar för att lägga om och förändra som avgiftsfria simskolor och gratis bad för pensionären. Men inte minst lyfter han försöken till arbetstidsförkortning.
– Frågan om sex timmars arbetstid har ju varit död i 30 år om man ska vara ärlig, för att det funnits ett sådant kompakt motstånd bland de borgerliga och stora delar av socialdemokratin. Det vi gjort är att luckra upp den diskussionen och vända på frågan om hur ska alla jobba mer till en diskussion om hur vi bygger ett hållbart arbetsliv.
Att arbetstidsförkortning är en av Vänsterpartiets paradfrågor är tydligt i deras budgetförslag. Där har de avsatt 600 miljoner kronor till att korta arbetstiden till sju timmar med bibehållen lön under 2019, för förskolepersonal och personer som arbetar på äldreboenden.
För att ha något inflytande så krävs samarbetet med inte minst Socialdemokraterna. Det har dock inte löpt helt friktionsfritt och tycks ofta knaka i fogarna.
– Socialdemokraterna har valt att ställa sig bredvid rätt ofta på senare tid, och inte delta lika mycket i samarbetet. Jag tycker det är tråkigt och inte läge för Socialdemokraterna att göra en högersväng. Men de har valt den vägen, och vi har varit tydliga med att vi står kvar för den progressiva politik som vi gemensamt har samarbetat kring.
Samtidigt som Daniel Bernmar och Vänsterpartiet menar att de får mer gjort nu än på mycket länge, så fortsätter klyftorna och segregationen i Göteborg ändå att öka. Det kan tyckas som ett dåligt betyg för kommunfullmäktiges rödaste parti.
– Det korta svaret är att kommunpolitiken har en begränsad förmåga att ställa om samhället. Och riksdag och regering har inte lagt upp någon politik för att minska klyftorna. Göteborg, som arbetarstad, finns då i den nedre halvan av den verkligheten. Skolsegregationen har vi inga medel att råda bot på. Vi sitter i rävsaxen med friskolor som drar sönder skolsystemet och riksdagen gör ingenting. Så i sådana rikstäckande frågor blir vi bara ett litet plåster på ett stort, varande sår.
Han menar på att det är på statlig nivå som man kan reglera skattepolitik och använda stora, fördelningspolitiska verktyg.
– Och där har vi ju ärligt talat inte fått någon hjälp under den här mandatperioden.