Hur mycket stöd och hjälp du får om du utsatts för våld av en närstående beror på var i landet du bor. Det visar Socialstyrelsens rapport Öppna jämförelser, där man bland annat undersökt möjligheten till skolgång för barn i skyddat boende, systematiska uppföljningar och handläggarnas kompetens.

– Det är ganska mycket som brister och det är stora skillnader mellan kommunerna. Man följer exempelvis inte upp hur det går för våldsutsatta. Risken är stor att våldet fortsätter och trappas upp vid en separation, säger Carina Hällberg, projektledare för rapporten.

För första gången har man också en karta över landets kommuner, som visar på stora skillnader i landet. Kartläggningen visar också att det finns skillnadermellan olika stadsdelar inom en och samma kommun. I Stockholm och Malmö ser stödet ungefär likadant ut i hela staden, men i Göteborg utmärker sig de tre stadsdelarna Norra Hisingen, Östra Göteborg och Örgryte-Härlanda med toppbetyg, medan Västra Göteborg hamnar i botten.

– Givetvis är det inte bra att det ser olika ut, och att vi inte kan kvalitetssäkra våra svar till Socialstyrelsen. Det är ett arbete som pågår, säger Annica Eriksson, planeringsledare för sociala frågor på Stadshuset i Göteborg.

”Mycket kvar att göra”

Att svaren från stadsdelarna ser olika ut beror inte bara på att de erbjuder olika stöd, menar hon, utan också på att några stadsdelar har svarat utifrån vad de erbjuder för hjälp, medan andra också har räknar in vad kommunen centralt kan erbjuda. Samtidigt medger hon att det finns mycket kvar att göra.

– Många av dem som söker hjälp får det stöd och de insatser de behöver, men ibland brister det, säger hon.

Att stödet kan vara bristfälligt för den som drabbas av våld från en närstående är något som tvåbarnsmamman Erica kan vittna om. Hon bodde i Västra Göteborg när hon för drygt två år sedan sökte hjälp efter ett långt förhållande präglat av våld och hot.

– Hade det inte varit för att jag aktivt sökt så mycket hjälp så hade ingenting hänt. Jag ringde alla organisationer jag bara kunde komma på. Dessutom hade jag människor omkring mig som visste vilken hjälp jag hade rätt till. Annars hade jag inte fått något stöd, säger hon.

Barnen vittnen

Hon hade levt med mannen som misshandlade och hotade henne i över tio år. Ofta blev barnen vittne till slagen. Hon tycker att det är konstigt att ingen reagerade tidigare.

– Jag tänker nu att skolan och förskolan borde ha förstått. Att man borde ha läst in. I efterhand sa de till mig att de inte har några kunskaper om de här frågorna, säger Erica.

Hon tycker att den hjälp hon till slut fått har varit bra, men vägen dit var lång. Hon berättar om kaoset den första kvällen när separationen var ett faktum efter ett häftigt bråk. Av poliserna som var först på plats fick hon veta att hon inte hade rätt att byta lås till hennes och makens gemensamma bostad, och hon fick absolut inte ta med sig barnen därifrån.

Först när hon fick tag på socialjouren fick hon besked om att hon hade rätt att göra det som krävdes för att skydda sig och barnen.

– Folk var så dåligt upplysta, och det var svårt att få veta vad jag hade rätt till, säger hon.

Just bristen på samarbete mellan myndigheter är en av de saker som Socialstyrelsen menar är en springande punkt.

– Det är ett problem som funnits länge. Det blir olyckligt när myndigheter blir som olika stuprör och ibland till och med kan motarbeta varandra. Det behövs en mycket bättre samverkan, säger Carina Hällberg.