BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Vi har alltid haft ett perspektiv som handlar om att göra något för den som är traumatiserad, oavsett vilken orsak som ligger bakom. Med det perspektivet har kvinnorna passat in hos oss, säger Fredrik Garpe som är verksamhetschef på Kris- och traumacentrum.

Avtalet med landstinget har varit muntligt, men har fungerat väl, med kontinuerliga rapporter årligen. 

– Vi har alltid redovisat allting. Det har inte varit något konstigt. Landstinget har hela tiden tyckt att man skulle rulla på, ända tills nu då, säger Garpe. 

Uppdraget finns inte i avtalet

Sedan slutet av april är det slut med vården för de våldsutsatta kvinnorna hos Kris- och traumacentrum. Stockholms läns landsting har sett över sina avtal och upptäckt att klinikens uppdrag endast består i att ge vård till patienter som drabbats av krigs- och tortyrtrauman. 

– Vi har gjort en genomgång av många av våra avtal och i deras avtal finns det inget uppdrag om att behandla den här gruppen. Utifrån det har vi agerat, säger Maria Hägerstrand, enhetschef för psykiatrin i Stockholms läns landsting. 

De har behandlat den här gruppen i över tio år, och redovisat kontinuerligt till er, varför har ni inte upptäckt detta tidigare? 

– Det är omöjligt för mig att svara på eftersom jag började som chef här förra året, säger Hägerstrand.

”Det är otroligt olyckligt”

Det handlar om runt 200 personer om året, varav cirka 140 kvinnor som i många fall är våldtäktsoffer, som nu inte längre ska få vård på Kris- och traumacentrum. En stor del av dem har remitterats dit från andra vårdplatser, som Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna, där Anna Tiihonen Möller är överläkare. 

– Vi tycker att det är olyckligt att Kris- och traumacentrum inte längre får ta emot de här patienterna. Vi har haft en rutin att skicka vidare patienter till dem, det har vi gjort under alla år som vi har haft öppet, säger hon. 

Runt 20-30 patienter per år har remitterats vidare från Södersjukhuset till Kris- och traumacentrum, sedan mitten av 2000-talet. 

– Det är otroligt olyckligt. Alternativet nu är att skicka dem vidare till psykiatrin, men där finns inte alls samma kompetens. Det kanske kan finnas på vissa håll, men det är väldigt olika. När det handlar om våra mest traumatiserade patienter så kräver de ju en speciell kompetens. Vi har haft väldigt goda relationer med Kris- och traumacentrum. 

Fredrik Garpe menar att Kris- och traumacentrum har en unik kompetens på området. 

– Vi är ju en traumaspecialiserad klinik som har stor vana att jobba med den här gruppen. Vi har utbildad personal med hög kompetens. Den kompetensen finns inte ute i övriga psykiatrin. Det finns små öar, individuella terapeuter med hög kompetens, men risken är stor att flertalet patienter inte kommer att få den vård de behöver, säger han.

Jessica Ericsson (L), ordförande i beredningen för folkhälsa och psykiatri,  tycker att situationen är olycklig. 

– Kris- och traumacentrum är jättebra på det arbete som de gör, men de utför en vård som de inte har något avtal med oss för att utföra. De utsatta kvinnorna skulle därför egentligen ha fått hjälp av andra vårdgivare redan från start. Och det finns bra vårdalternativ i dag. Flera vårdgivare kan erbjuda lika kvalificerad vård, betydligt snabbare än de åtta månader man har fått vänta hos Kris- och trauma, och flera olika behandlingsformer att välja emellan, säger hon. 

Maria Hägerstand menar också att det kan ges lika bra vård inom den vanliga psykiatrin. 

– Det finns absolut likvärdiga alternativ inom psykiatrin. Kris- och traumacentrum har inte extra hög kompetens när det gäller traumabehandling generellt, utan bara specifikt när det handlar om krigsskadade. Traumabehandling ingår i Stockholms läns landstings uppdrag och drygt 7 000 individer fick sin traumabehandling av övriga vårdgivare. Det är exakt samma metoder som används där, säger Hägerstrand. 

Olika uppfattningar om väntetid

Anna Tiihonen Möller på Södersjukhuset delar inte den bilden. 

– Kris- och traumacentrum har absolut en unik kompetens. Och flera av de alternativ som finns kräver en mer komplex sjukdomsbild, som beroendeproblematik till exempel. Och vi har inte upplevt några problem med långa väntetider. Våra patienter har fått komma dit snabbt, säger hon.

Det råder olika uppfattningar om både väntetider och kompetens. 

– Den snabbaste och bästa lösningen som finns är att de får vård på andra håll. Vi måste hålla oss till de avtal som vi har, annars är det olagligt. Vi måste bli bättre på att sprida information om de andra vårdgivarna och vad de kan göra. Och de som går i behandling hos Kris- och traumacentrum i dag ska få fortsätta med det ett tag till. Ingen ska behöva fara illa. För mig är det jätteviktigt att vi inte skrämmer människor som redan är i en utsatt situation, säger Jessica Ericsson (L). 

På Kris- och traumacentrum vet de inte var de ska skicka vidare patienterna framöver. 

– Det finns ju inget specifikt ställe. Vi har ställt samma fråga till landstinget, som svarar att de ska få vård inom psykiatrin, att kompetensen ska finnas. Vi har ifrågasatt det och sedan stannar det där. Vi får väl återföra dem till remitterande instans, med tillägget att om de inte hittar rätt så får de höra av sig till Maria Hägerstrand, säger Fredrik Garpe. 

”Kommer bli ökad belastning”

Anna Tiihonen Möller vet inte vart de ska skicka vidare de patienter som tidigare har remitterats från Södersjukhuset till Kris- och traumacentrum. 

– Det kommer att leda till att vi inte har någonstans dit vi kan remittera ut dem. De kommer att få gå längre hos oss, vilket belastar vår verksamhet. Vi är ju en akutmottagning, men har uppföljande behandling under en kortare period. Det kommer bli ökad belastning där nu. Jag tycker att det är väldigt oklart än så länge. Vi får sätta oss ned och utreda vilka alternativ som finns, säger hon.