Världens största datorfestival – men hur påverkar Saudiarabien?
Nästa år firar Dreamhack 30 år. På den tiden har det som började som en tävling i en källare i Malung och en lokal turnering i skolcaféet förvandlats till världens största datorspelsfestival med tiotusentals besökare.
Bild: Max V Karlsson
Dagens ETC
Spelintresserade besökare i alla åldrar och former. En mässa med utställare som Saab, Monster Energy och Tobiasregistret som uppmuntrar folk att bli verkliga ”healers” genom att donera blodstamceller. Hos Xbox kan du klippa dig och fixa naglarna och hos Husqvarna kan du spela klassikern Doom på en robotgräsklippare.
Ett hav av lego, internationella gaming-influerare och så många datorer och lampor att en kall mässhall får ett närmast tropiskt klimat. Dagens ETC åker till Jönköping och Dreamhack Winter.
Bzz. Det surrar i den minusgradiga luften ovanför parkeringen till Elmiahallen i Jönköping. Klockan är nio på morgonen och det är den andra festivaldagen av fyra för besökare på Dreamhack Winter. Surret kommer från drönare som flyger runt och filmar huttrande gamers och utklädda cosplay-entusiaster i kö på väg in i kongresshallen.
Det tar längre tid än vanligt att ta sig in: polisens väskförbud slår hårt mot en festival som bygger på att lejonparten besökare tar med sig stora ekipage med sina egna datorer, skärmar, sovsäckar och annan utrustning. Allt ska kontrolleras. Men stämningen är god och i kön hörs tyska, spanska och bred amerikansk engelska. Jag hamnar bakom en förälder och ett barn som går igenom ett noggrant schema med förhållningstider och inplanerade matpauser – för att maximera den effektiva speltiden.
Barnet förklarar:
– Om ett spel är väldigt komplext betyder det att det kommer att leva längre.
Frågan är om samma princip funkar för hela festivalen.
Fyller snart 30 år
Nästa år firar Dreamhack 30 år. På den tiden har det som började som en tävling i en källare i Malung och en lokal turnering i skolcaféet förvandlats till världens största datorspelsfestival med tiotusentals besökare och ett företag som omsätter hundratals miljoner kronor årligen.
I de första tävlingarna på 90-talet kunde tursamma och skickliga spelare vinna presentkort på några hundralappar. Det räckte till uppdaterad utrustning eller ett par nya spel.
I helgen avgjordes världsmästerskapet i det finska mobilspelet Brawl Stars på Dreamhack Winter. Framför fullsatta läktare och engagerade kommentatorer som kunde vara hämtade från vilken proffsidrott som helst tävlade lag från hela världen mot varandra. Och det vinnande laget gick hem med en prissumma på hela 2,6 miljoner kronor.
Från Jönköping till Riyadh
Sedan 2001 håller man till i Elmiahallen i Jönköping. I dagspressen kallades IT-undret länge för ”hackarnas hultsfredsfestival”. Det var en pitch som framgångsrikt sålde in tanken på en festival där musik och högtalare är utbytt mot datorer och tangentbord. Men det smeknamnet höll bara i några år – sedan gick Dreamhack om den klassiska musikfestivalen i storlek.
De senaste åren har man haft runt 40 000 besökare per evenemang även om pandemin satte verksamheten på kort paus. I år landade den siffran på över 45 000. Besökarna är i alla storlekar, former och åldrar även om snittåldern är mellan 16-19 år. De är där för att spela, gå på mässan, dricka energidryck och titta på eller delta i tävlingar och turneringar i en rad populära spel.
Dreamhack är idag ett varumärke i företagsgruppen ESL FACEIT Group. Det ägs i sin tur helt och hållet av det statliga saudiska Savvy Games Group, Saudiarabiens spjutspets för att investera i, och ta över, esportvärlden. Allra högst upp och till syvende och sist är det saudiska prinsar som Faisal bin Bandar Al Saud och premiärminister Mohammed bin Salman som äger och beslutar om Dreamhacks verksamhet.
”Det är ett gemenskapsbygge”
Dagens ETC har tidigare skrivit om Saudiarabiens esportstrategi, som är ett led i att diversifiera ekonomin och tvätta bilden av Saudiarabien som ett land som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Nästa år arrangeras världsmästerskapet i esport i huvudstaden Riyadh och nyligen hölls en lyxig konferens för teknikdirektörer och branschfolk bara 20 minuter från ”Chop Chop Square”, torget där statens avrättningar genomförs inför publik.
Men det är inte Saudiarabien som bestämmer över Dreamhack, och ingenting har egentligen förändrats sedan den nya ägaren tog över förra året. Det menar företagets globala festivalchef Shahin Zarrabi, som har jobbat med Dreamhack sedan 2017.
Det är fredag morgon och fortfarande är det mycket kvar att göra. Som ansvarig får Shahin Zarrabi samtal och meddelanden om allt ifrån arrangörer som hamnat fel till potentiella risker och förseningar. Ändå verkar han inte ett dugg stressad, och han tar sig tiden att svara långt och utförligt på frågor med sidospår och skämt.
– Mitt första minne från Dreamhack är från 2007. Jag var här som amatörjournalist med en nyhetssajt som heter Fragbite som skrev om gaming och esport. Det var inga pengar inblandade i att göra det, det var ren passion. Och jag blev tagen av hur coolt det var. Jag har varit på många event med esport och gaming runt om i världen. Men det är fortfarande bara Dreamhack som gör mig pirrig, även så här 16 år senare.
Det finns fortfarande en bild av den genomsnittliga datorspelaren som en antisocial instängd nörd. Som sökt sig bort från det verkliga samhället för parallella världar, eller till och med att det handlar om ett aktivt människohat. Här ska reaktionära och radikala idéer frodas, och spelvärlden kan målas upp som en sluten enhet för manliga puritaner som möter kraven.
Shahin Zarrabi säger att en del av hans jobb är att motverka just den bilden.
Det är en enorm och potent samhällskraft
– I verkligheten hjälps alla åt, alla är mycket snällare. Det är tvärtom från att sitta instängd eller isolerad, det bygger på det mänskliga kontakterna. Och gaming innebär att gå ihop och koppla samman med fler. Det är en enorm och potent samhällskraft som gör folk gladare, och som gör att folk umgås med varandra. Gaming är för alla och Dreamhack är ett gemenskapsbygge, säger Shahin Zarrabi.
”Det finns ingen krock”
Dreamhack har ingen åldersgräns och är väldigt medvetet en alkohol- och drogfri festival. Det handlar om att skapa en trygg och varm miljö, säger Shahin Zarrabi. När vi börjar prata trygghet ställer jag frågor om det saudiska ägarskapet.
– Ägarskapet har inte påverkat särskilt mycket, om något alls, skulle jag vilja säga. Vi har haft ett annat privat ägarskap innan och genomgående är att de tror på Dreamhack som idé, som kraft i samhället och i gamingvärlden. Målet är fortfarande att vara en plattform för alla, där alla kan umgås kring det de älskar mest. Gaming. Vi kör på precis som vi vill för att skapa den upplevelsen för så många som möjligt.
Men Saudiarabien är ett land som systematiskt kränker mänskliga rättigheter, fängslar hbtq-personer bara utifrån vilka de är, förbjuder och censurerar spel med homosexuella inslag. Vad tycker du om det?
– Det Savvy har gjort är att investera i ESL FACEIT Group som helhet och det vi står för. Vi har varit kompromisslösa och tydliga i att vi vill fortsätta på samma sätt som innan. Dreamhack är en plats för alla att umgås kring gaming, och att skapa spår för vem som helst att kunna bli världens bästa på esport. Hade vi inte kunnat göra det, eller hindrats från att fortsätta, då hade inte Dreamhack funnits kvar. Det finns ingen krock med Saudiarabien, och vi har varit väldigt tydliga med att vi inte kompromissar med våra värderingar.
Dreamhack har en filial på plats i Saudiarabien och är med och arrangerar stora turneringar och mästerskap som Gamers8 i Riyadh. Hur går det ihop med era värderingar?
– Dreamhack har inte opererat i Saudiarabien. Det finns en filial av vår esportenhet som finns där och den bär nog Dreamhacks namn. Gruppen har verksamhet i Saudi och det är inget vi hymlar med, självklart. Där gör vi esport som vi gör överallt i världen. Det är ett val bolaget har gjort med turneringar som Gamers8 och nästa års Esports World Cup.
ESL FACEIT Group förtydligar citatet ovan i efterhand:
”ESL FACEIT Groups verksamhet i Saudi går under företagsnamnet DreamHack Sports Arabia och har inget med festivalerna att göra. Det svenska företaget heter DreamHack AB och har inte gjort något i Saudi i det varumärkesnamnet. Det tyska heter ESL Gaming GmbH.”
En pressekreterare påminner om att intervjun har dragit över tiden. Shahin Zarrabi säger att han drivs av att göra gaming mer inkluderande.
– Dreamhack är en reflektion av vad gamingvärlden är. Det finns fortfarande problem som vi måste lösa, och för att bli mer inkluderande. Vi anpassar turneringar, försöker nå marginaliserade grupper och se till att alla som vill kan delta och få sin plats. Fler ska känna att det här är en plats för dem. Vi brukar kalla det en equalizer, en jämställare. I spelen kan du ofta vara vem du vill. Det vill jag extrahera så att det fungerar likadant i verkligheten också.
Oroliga för jämställdhetsarbetet
Female Legends är en förening för kvinnliga och icke-binära spelintresserade. Ordförande Mags Hyggsten säger att mycket har gått åt rätt håll men att de är oroliga för att jämställdhetsarbetet i spelvärlden går mot en backlash. På Dreamhack har Female Legends egna bokade rader för sina medlemmar till subventionerat pris. Det är föreningen själva som betalar för delar av biljetten, inte Dreamhack.
– Vi är en liten förening och Dreamhack är ett enormt företag. Men trots det vill vi vara en blåslampa som trycker på för de frågor vi tycker är viktiga. Även om det har minskat så hör vi fortfarande rätt många berättelser om tjejer och icke-binära som blir tafsade på här på festivalen. Och en del killar verkar verkligen tycka att kvinnor hör hemma i köket. Gamingvärlden är en uppförsbacke för utsatta minoriteter och det stannar inte vid jargong.
Mags är orolig över Saudiarabiens inflytande i Dreamhack.
Det är absurt att Saudi förbjuder spel med hbtq-inslag.
– Det känns väldigt jobbigt. Vi är frustrerade och känner samtidigt att det gör det ännu viktigare att vi fortsätter med vår verksamhet och kamp. Det är absurt att Saudi förbjuder spel med hbtq-inslag, det är som att gå tillbaka 20-30 år i tiden. De vill tvinga tillbaka folk in i garderoben, att man ska sluta vara den man är. Absurt.