1: Med tanke på klimatförändringen ska vi inte satsa på att uppnå tillväxt, utan snarare rikta in oss på att folk ska äta mindre kött, äga mindre saker och flyga mindre.

2: Tillväxten kan inte ske på bekostnad av hållbarhet, men effektiviseringar, omställningar och annat ger ju också tillväxt. Om vi levererar lösningarna så är det också här som jobb, företagande och tillväxten kommer till.

– Jag skulle snarare säga det andra påståendet, säger Ali Esbati, som nyligen efterträtt Ulla Andersson som Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.

– Det ger ändå en bild av hur det fungerar med tillväxt.

Det första påståendet kom från Vänsterpartiets dåvarande klimatpolitiska talesperson Jens Holm i ett program som Sveriges radio gjorde 2018 där de frågade om fortsatt tillväxt var möjligt att förena med klimatomställningen. Det andra sade Rickard Nordin, Centerpartiets klimatpolitiska talesperson, i samma program. 

Så det kanske bådar gott för ett samarbete mellan er och Centerpartiet då efter valet, om du lutar åt det andra påståendet?

– Det blir väldigt platt att ställa de två vägarna mot varandra. Jag är helt övertygad om att klimatomställningen kommer att innebära att vi ändrar på våra konsumtionsmönster också vad gäller exempelvis flygande – i alla fall som flyget ser ut idag – och köttkonsumtion, och att det är bra, men det betyder ju inte att det är den enda eller ens den bästa ingången för hur man ska utforma politik för klimatomställningen.

Det är kanske ändå ingen slump att Ali Esbati väljer Centerpartiets påstående. Efter tolv år lämnade Jens Holm den 21 maj sin roll som klimatpolitisk talesperson. Orsaken var en ”gradvis utveckling” som kulminerade med V:s beslut att gå ihop med högerpartierna för att försöka sänka bensin- och dieselpriserna med 4-5 kronor. ”Partiledningens nya klimatpolitik är jag inte rätt person att företräda,” skrev Holm på Twitter.

Samtidigt satsar Vänsterpartiet nu på att passera som ekonomiskt seriösa bland arbetarväljare, väljare i bruksorten, och eventuella framtida parlamentariska samarbetspartners. Ett steg på vägen var att rekrytera Sandro Scocco, tidigare knuten till Socialdemokraterna, som chefsekonom för V. Ett par månader efter att han fick sitt nya jobb skrev Scocco en debattartikel i DN tillsammans med Nooshi Dadgostar och Ulla Andersson. Där skissar de på ”ett nytt omfattande ekonomiskt-politiskt program” som kommer att presenteras inför valet. Nyheten är hur partiet talar om tillväxt. 

 Från att tidigare ha varit tillväxtagnostiska, precis som munkekonomins Kate Hayworth, det vill säga att se ekonomin som en makt- och fördelningsfråga och den eventuellt resulterande tillväxten som mindre relevant, beskriver nu V tillväxten som en förutsättning. 

”Full sysselsättning och jämlikhet ska nås med en lönedriven och långsiktigt hållbar tillväxt […]. En tillväxt som är nödvändig om ekonomin ska ställa om till ett hållbart samhälle. Det vi behöver nu är rätt sorts tillväxt.”

Med det språkbruket ansluter sig V till en ofantligt bred skara företag, världsledare och riksdagspartier. Så vad särskiljer Vänsterpartiet från dessa? 

Ali Esbati pekar på den ”investeringsinriktning” som V presenterade i mars: ett förslag på att genom ett underskottsmål på -1 procent i tio år satsa 700 miljarder på klimatinvesteringar under de kommande tio åren. 

– Det bygger på att vi vill att klimatomställningen ska vara mycket mer av kärnan eller den röda tråden i vår ekonomiska politik. De tunga finansiella åtaganden och de politiska greppen från statligt håll ska vara väldigt mycket inriktade på att genomföra förändring där de territoriella utsläppen är som störst i Sverige, och det är från industrin, transporter och boende.

Däremot vill Ali Esbati inte ge exempel på industrier eller verksamheter som ska regleras bort eller förbjudas. Inrikesflygande, köttätande och cementtillverkning på Gotland lär fortsätta tills dess att de eventuellt blir omsprungna av de industriella satsningarna.

– Det är i samhället som vi lever våra liv och i samhället som vi söker stöd för en politik och klimatomställning, säger Ali Esbati.

– Och då blir det så att allt går inte att göra på en gång, och ibland måste man göra avsteg från vad man anser vara den riktiga riktningen.