Moderaterna toppar inte längre svenska folkets förtroende i någon av de tio mest prioriterade sakfrågorna. I juni hade partiet fortfarande mandat i frågan om Lag och ordning, men sedan dess har tilltron försvagats, enligt Novus senaste undersökning.
Statsvetaren Jakob Ahlbom är förvånad över att Moderaterna med sin historiska styrka inom försvaret har förlorat tyngd i frågan.
– Jag tror naturligtvis att den fördröjda Nato-processen är viktig för att förklara Moderaternas förtroende i försvarssammanhang. Att man inte lyckats att ro medlemskapet i hamn kan vara en viktig förklaring. Ett framtida medlemskap skulle i gengäld kunna ge ett återvunnet förtroende.
Enligt Novus kan Moderaternas beslut om att sätta in militären för att bekämpa gängvåldet, också ha förändrat opinionens uppfattning om partiet.
S dominerar
Bland de tio mest prioriterade frågorna anser väljarna att Socialdemokraterna har den mest effektiva politiken inom de flesta områden, inklusive sjukvård, skola och utbildning.
Efter S är det MP som har ägarskap i flest frågor: sina profilfrågor klimat och miljö. Därefter SD som har fortsatt äger invandring och integration. Övriga partier anses inte äga någon specifik sakpolitisk fråga.
Enligt statsvetaren Jakob Ahlbom är det inte ovanligt att stödet för en sittande regering är svagt i början av en regeringsperiod.
– Väljare brukar i regel ”straffa” partierna som sitter i regering. När S är i regeringsställning ökar ofta M i opinionen, får ett starkare förtroende inom vissa frågor och så vidare. Men det kan hända mycket fram till nästa val.
Förlorad ledartröja för M
Samtidigt menar han att Moderaternas förändrade ställning inom högerblocket också kan ha bidragit till resultatet.
– Sverigedemokraternas roll som största högerparti i opinionen gör att Moderaterna får en lägre auktoritet jämfört med tidigare. Länge var M ju det dominerande partiet på högerkanten. Det tror jag kan påverka väljarnas syn på M som ett regeringsbärande parti.
Bland andra saker som kan ha påverkat resultatet, lyfter Novus Rysslands försvagade makt i Ukraina, svenskarnas rädsla för Kina samt C, L och KD:s sinande sakägarskap och väljarstöd.
Vidare skriver man att väljarna efterfrågar lösningar på akuta samhällsproblem och saknar förtroende för att politiken kan leverera, snarare än att bara peka på andra partiers brister. Trots att problemen uppfattas som verkliga och brådskande, verkar väljarna inte övertygade om att något parti har den nödvändiga kapaciteten att lösa dem.
