– Vi moderater gick till val på att förändring inte bara är nödvändig, utan att förändring också är möjlig, och att vi kan leda den förändringen.

Tre månader har gått sedan dess. Få lär ha väntat sig att det skulle ske någon massiv förändring under den här tiden, men samtidigt lät det under valrörelsen som att Moderaterna var ivriga. Fick de bara möjlighet skulle saker börja hända med en gång. Som elstödet. Den 1 november skulle det vara på plats, sa Moderaterna och de övriga samarbetspartierna en dryg vecka innan valet. 

Så blev det inte. Inte heller har priset på drivmedel sänkts så mycket som partierna lovade. Och nu visar sig missnöjet bland väljarna. Enligt en ny undersökning från DN/Ipsos svarar 55 procent att M, KD, L och SD bara i liten utsträckning lever upp till de löften som gavs före valet. Bara tre av tio av partiernas egna väljare skriver under på att regeringen har levererat i stor utsträckning. 

– Både löftet om elstödet och de sänkta drivmedelspriserna fick en hel del utrymme i slutet av valrörelsen, många trodde nog att det skulle infrias. Nu när de inte har gjort det, i alla fall inte ännu, blir det ett glapp mot vad många hoppats på, säger Niklas Bolin, statsvetare vid Mittuniversitetet.

Dåliga siffror

En färsk undersökning från Expressen och Kantar Sifo visar även den att missnöjet mot regeringen är stort. Nästan sex av tio svarar att regeringen gör ett dåligt jobb. Bland dem som röstade på partierna som ingår i Tidö-avtalet tycker tre av tio samma sak. 

– Att de som röstade på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte är så förtjusta är ju inte konstigt, men det är även många från andra hållet, framför allt SD-väljare, som är missnöjda. Det är klart att det inte är bra för en ny regering med de här siffrorna, säger Toivo Sjörén, opinionschef på Kantar Sifo.

De grusade förhoppningarna visar sig också i opinionsmätningarna. Om det vore val idag hade Ulf Kristersson fått se sig besegrad. Samtliga mätningar har de senaste veckorna visat samma sak – Moderaterna tappar medan Socialdemokraterna växer. Och även de andra regeringspartierna tappar. Sverigedemokraterna allra mest. Enligt SCB:s stora partisympatiundersökning som publicerades för en dryg vecka sedan skulle oppositionen få 52 procent av rösterna, medan regeringen och Sverigedemokraterna hamnar på 46,1 procent. 

– SD står för en stor del av det minskade stödet, trots att de har varit framgångsrika i förhandlingarna med regeringen, både när det gäller att få utskottsplatser och politiskt. Tidöavtalet är till stor del sverigedemokratisk politik. Men när det har gällt att sätta saker i verket har det gått trögare, och många SD-väljare hade nog väntat sig mer, säger Niklas Bolin.

”Vanlig effekt av maktskifte”

Andreas Johansson Heinö, statsvetare och förläggare på Timbro, tycker inte att Sverigedemokraternas minskade stöd är särskilt förvånande eller dramatiskt. Inte heller Moderaternas. 

– Det är en mycket vanlig effekt av ett maktskifte. De tveksamma väljare som till slut valde att rösta på den nya regeringen kanske känner sig besvikna, börjar ångra sig och backar litegrann. Problemet är om det här håller i sig en längre tid, säger han.

När Fredrik Reinfeldt tog över 2006 såg det ut på liknande sätt, poängterar Andreas Johansson Heinö. Det minns också Moa Berglöf, ledarskribent på Sydsvenskan som då var politiskt sakkunnig hos Reinfeldt. Men hon menar att situationen nu skiljer sig från då.

– Det började inte särskilt bra för oss då heller, men det handlade mer om att ministrar fick gå för att de hade gjort bort sig på olika sätt. Men den politik som presenterades för väljarna innan valet, det var också den politik som levererades. Nu handlar det mest om brutna vallöften. Det, och att man inte lyckas kommunicera på ett bra sätt, tror jag har gjort att regeringen fått en dålig start, säger hon.

Kristersson glider undan

Moa Berglöf tycker att regeringen misslyckas i sina förklaringar till varför utlovade vallöften ännu inte har genomförts. Dessutom fyller inte Ulf Kristersson statsministerkostymen, menar hon.

– En jätteviktig grej, som vi jobbade mycket med Reinfeldt med, var att han inte bara skulle vara partiledare utan också statsminister. Den kommunikativa rollen är väldigt viktigt, och där känns det som att Ulf Kristersson har glidit undan. Han syns inte. Det är ju han som ska förklara för väljarna vad som händer.

Men största förklaringen till den knackiga starten tror hon ändå är det som flera andra har påpekat – löften som inte gått att hålla.

– De lovade alldeles för mycket, och de borde ha förstått att mycket av det de lovade inte skulle vara genomförbart. Det klart att många är missnöjda nu.

Själva säger Moderaterna att det är för tidigt att dra slutsatser om hur väljarna ser på regeringens arbete.

– Vi har stora problem i Sverige och de kommer att ta tid att lösa. Den här regeringen har suttit i sex veckor och vi jobbar varje dag för att få ordning på Sverige, säger Karin Enström, partisekreterare, till DN.

Inte heller Sverigedemokraterna tycker att det går att dra några slutsatser av opinionsundersökningarna. När partisekreterare Mattias Bäckström Johansson kommenterar partisympatiundersökningen till Expressen menar han att de brukar ligga lägre i SCB:s undersökningar – och att det är valresultatet som spelar roll. 

– Det har alltid gått bättre för oss i val än vad vi fått i SCB:s partisympatiundersökningar. Det som intresserar oss är vilken trend vi har i de här mätningarna, och den är fortsatt uppåtgående jämfört med den mätning som kom i maj.