Vad ska man göra med troll?

Troll är en bieffekt av att alla lätt kan skicka och publicera saker via internet. Innan dess var det här nästan omöjligt, visst kunde man som tidning få ett antal arga insändare men de var ju aldrig länkade till varandra utan raka brev till redaktionen. (En mer pervers del av brevskrivare hade på 80-talet idén att bajsa i kuvert de skickade iväg. Tanken hur det gick till rent praktiskt när de små kuverten prydligt veks och klistrades roade oss unga redaktörer ibland).

Men idag är förolämpningar, envisa upprepningar utan innehåll, feltolkningar och falska påståenden metoden. För kvinnor är de här trollen betydligt värre än för mig som man. Jag drabbas sällan av våldtäktshot och sexistiska förolämpningar.

Varför finns det här? Nej, det är inte allmänt okynne när okända börja tweeta till någon i en serie av allt elakare påståenden. Det är politik, ett slags politisk mobbing som handlar om att få tyst på åsikter man inte gillar. Mest ger man sig på sådana som skriver antirasistiska eller feministiska inlägg. Men även enkla ekonomiska påpekanden kan orsaka slaskstormar.

Jag hade själv en sådan förra veckan då jag – efter regeringens presskonferens om att nya asylsökande inte skulle få tak över huvudet – påpekade att det finns 600 000 fritidshus som man kanske akut kunde hyra av svenska folket. Även om många ligger långt bort finns det hundratusentals som är nära städer och samhällen runt våra sjöar. Varför inte undersöka? (Skulle vi göra det får vi teoretiskt akut plats för två miljoner sökande ...)

Det här fick igång ett gäng troll som började tweeta ut påståendet att jag vill konfiskera landets fritidshus. Nästa steg var att jag stödde Stalins terror och att jag skulle hålla käft tills min egen lägenhet var uthyrd. Att jag nolltaxerar. Och att jag kanske ville införa ättestupa för att ge rum åt asylsökande. Några mejlar på engelska att jag stöder våldtäkter och hatar svensk kultur och de blir jättearga när jag frågar varför de inte skriver på svenska.

Ilskan var obegriplig eftersom uthyrning är något alla kan göra, det är frivilligt, problemet är att Migrationsverket inte upphandlar det. Fördelar och nackdelar med privat uthyrning kan ju diskuteras men det är inget märkligt i sig.

Trollandet handlade istället om att det var ett hot mot den broms som asylmottagningen står inför.

Trollen gillar inte flyktingar helt enkelt.

Jag har för vana att svara på alla brev. Det är några hundra varje dag. Min idé är att förtal inte ska accepteras och troll aldrig få stå oemotsagda. Nu är jag en offentlig person så mina svar når betydligt fler än de som trollar, men jag tycker det här är del i en politisk uppgift.

(Jag känner faktiskt unga människor som varje kväll går in och svarar på trådar i Flashback eller andra forum, bara för att stävja de värsta lögnerna som annars blir sanningar när de upprepas alltför ofta. Det tycker jag är bra initiativ.)

Men hur vet man att det är troll?

Några enkla tecken är att de har anonyma konton och alltid väldigt få följare. De är ett litet gäng som skickar till varann och triggar varann. Efter några timmar ser man att exakt samma formuleringar kommer igen och samma falska påståenden. Trollen läser inte texter, de bara reagerar på andras påståenden.

Problemet för dem är att de inte vill göra bort sig i den lilla kretsen.

Därför tystnar ofta troll när man svarat många gånger. Ibland skickas det ut som uppmaning:

”Att tjafsa med klassiska vänsterskallen Ehrenberg är lönlöst. Spara energin.”

Samtidigt är det så att i ett infekterat flöde finns det många som INTE är troll utan bara ställer vanliga frågor. Det är viktigt att se skillnaderna och ibland gör en fel (då är det bara att be om ursäkt).

Troll på nätet kommer nog finnas kvar ett tag till. Många av dem tror att de är anonyma (vi vet ju att ingen mobil eller dator är anonym, allt kan avläsas och spåras). Om den här anonymiteten försvann skulle debatten bli lite bättre. På sikt tror jag internet kommer tvingas till verklig öppenhet.

Rent lagligt gäller ju att hot och hets mot folkgrupp är lika olagligt på Facebook och Twitter som i en tidning. Så fort man får något sådant bör man polisanmäla.

Visst är det deppigt när ett inlägg eller en tanke möts av hat och direkt falska påståenden. Men jag brukar försöka tänka att det i själva verket är ett bevis på att tanken var viktig och därför får reaktionära krafter att reagera.