Nu, med artificiell intelligens som långsamt letar sig in i allt fler av arbetslivets olika hörn, knackar oron ännu en gång på för att betydligt mer effektiva och dessutom i långa loppet billigare AI-system ska ersätta en stor mängd mänskliga sysslor och kasta ut miljoner människor i arbetslöshet.

Miljontals jobb i fara

Själva grundproblemet är det få som motsätter sig. Konsultfirman McKinsey förutspådde 2016 att AI och automatisering riskerar att ersätta ungefär 15 procent av alla arbeten, motsvarande omkring 400 miljoner människors levebröd, fram till år 2030 (deras scenarion inkluderar både en undre och övre gräns på 10 respektive 800 miljoner arbeten).

Ytterligare ett par år tidigare, 2014, uppskattade Stiftelsen för strategisk forskning att drygt varannan anställd i Sverige kan komma att ”ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna”. Sett till dagens arbetskraft motsvarar det ungefär 2,7 miljoner jobb.

Å andra sidan brukar experter, med tidigare industriella revolutioner som facit, påpeka att det totala antalet arbetstillfällen i världen inte nödvändigtvis måste minska bara för att vi lyckas bygga system och maskiner som blir allt duktigare på härma mänskliga färdigheter.

– Jobb kommer att gå förlorade samtidigt som nya jobb skapas, precis som det varit förr i tiden, förklarade Erik Brynjolfsson, ekonom och professor vid Massachusetts Institute of Technology, för SVT Vetenskap för några år sedan.

Nya jobb uppstår

Den första industriella revolutionen gjorde att till exempel hantverkare i Storbritannien, vars jobb mötte allt hårdare konkurrens av maskiner, tvingades söka sig till jordbruket – som ännu inte var automatiserat, till fabriker – för att tillverka allt som denna nya industrialiserade tid krävde, eller till gruvor – för att bryta den fossila kraft som de nya maskinerna slukade.

Den pågående, fjärde industriella revolutionen riskerar också att göra mängder av yrken överflödiga – fotomodeller, maskinoperatörer, biblioteksassistenter, kassapersonal, montörer, lokförare, restaurangpersonal, brevbärare och biomedicinska analytiker är några där hotbilden är som störst, enligt Stiftelsen för strategisk forskning. Och in på banan väntas istället träda in fler och nya högspecialiserade yrken, inte minst programmerare.

Återkommande uppdatering

Till skillnad från vid tidigare industriella revolutioner är det den här gången inte längre bara de enkla och tunga jobben eller uppgifter av repetitiv art som väntas bli ersatta av avancerade datorsystem. Nu är också de jobb i fara som hittills krävt välutbildad arbetskraft. Risken är kanske inte lika stor som för ovan nämnda arbete, men även ingenjörer, språkvetare, tandhygienister och jurister är i riskzonen för att ersättas.

Det som i ett sådant läge återstår för övertaliga arbetare, och för alla dem på väg in i arbetslivet, är enligt många experter att övergå till ett så kallat ”livslångt lärande”. Till skillnad från idag, när vi skaffar oss en utbildning i början av karriären, en som är tänkt att hålla en hel karriär utan annan påfyllnad än viss kompetenshöjning då och då, kommer framtidens arbetstagare att behöva uppdatera sig återkommande.

Om vi nu lever i en kunskapsekonomi ska vi istället gå över till en lärandeekonomi, som bland annat Niklas Lavesson, AI-forskare och professor vid Jönköpings universitet, uttrycker det i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2016.

Men det är en övergång som inte alls behöver vara smärtfri. Frågan är i vilken takt de nya jobben uppstår, och i vilken takt arbetstagare hinner skola om sig, det vill säga hur snabbt strukturomvandlingen kan ske.

Ett annat problem som synliggjorts de senaste decennierna är också att automatisering leder till att människor med kortare eller mindre efterfrågad utbildning tappar i konkurrenskraft, med ökad lönespridning och högre arbetslöshet som resultat.

Få verkliga framsteg

Även om det finns fler orosmoln att räkna upp ska det inte glömmas att en stor del av de jobb som är i fara – eller rättare sagt de system som hotar dem – inte har särskilt mycket med artificiell intelligens att göra. Om framväxten av AI-system separeras från övrig automatisering ser inte Peter Fleming, professor vid Sidneys tekniska universitet, att det finns någon större anledning till oro.

– Gå inte på hajpen om artificiell intelligens. Dess enda större steg framåt på sistone är inom maskininlärning och algoritmer, främst inom områden som militär övervakning. Men inom yrken och arbetstillfällen? Nej, där har AI gjort väldigt få framsteg, säger han.

Dessutom tror inte Peter Fleming att rätt fråga att ställa är huruvida AI-systemen kommer att ta ifrån oss jobben.

– ”Arbete”, så som det utförs av människor, är helt enkelt centralt för det rådande ekonomiska systemet, ett förhållande som institutionaliserats under många, många år. Frågan är därför snarare om vårt socioekonomiska system, alltså kapitalismen, kan fungera utan arbetare. Jag tvivlar på det. Dessutom tror jag inte att kapitalisterna skulle vilja att vi gick över till en sådan värld.

Yrken som löper minst risk att försvinna

3,0% 

Specialister inom biologi, jord- och skogsbruk

3,0%

Psykologer, socialsekreterare

2,5%

Pastorer

1,5%

Chefstjänstemän i intresseorganisationer

1,5%

Verkställande direktörer, verkschefer

1,2%

Högre ämbetsmän och politiker

1,1%

Speciallärare

0,9%

Andra pedagoger med teoretisk specialistkompetens

0,8%

Präster

Källor: McKinsey, Stiftelsen för strategisk forskning