Chefen Maria Schütz skopar upp medicinansvarige Martin Kåberg från kontoret för att slå en kik. Den skadade patienten är en av de som hamnat på sidan av samhället. Han söker sig hit till Sankt Görans sjukhus i Stockholm för att få nya injektionsverktyg för narkotika. Mellan 60 och 100 inskrivna personer gör sig samma ärende varje dag – under förra året hjälpte sprututbytet i centrala huvudstaden 1 952 olika individer att få rena sprutor och kanyler. Och eftersom Stockholm nu är djupt inne i fas 3, där socialt utsatta som hemlösa och narkomaner ingår, så kan patienterna även välja att få sig en dos covidvaccin.

–  Det är självklart. Det är ingen stor grej, vi är vana att vaccinera mot hepatit och är stolta att delta. Plus att det är bra för oss så att vanligt folk fattar att vi inte bara är en korvmoj som langar ut sprutor. Vi är en vårdcentral för de som injicerar droger, slår doktor Kåberg nöjt fast efter att han plåstrat om den sårade armen.

I ett par veckor har personalen preppat patienterna för att det är på ingång. Och i måndags började man att ge sprutbytarna Pfizer-vaccin. Sedan dess har man vaccinerat ungefär tio människor per dag, något man tycker är en bra siffra för första veckan.

Musse står utanför och har fått sitt covidvaccin. Han är mycket nöjd.

– Det var ingen tvekan. Det är ingen idé med vaccin om bara hälften av människorna tar det. Jag ska tipsa alla kompisarna att gå hit, sprida ordet, förklarar han samtidigt som han jonglerar en otänd cigarett.

”Är ändå inte välkommen”

Musse är en typisk patient på sprututbytet. Han är 39 år, vilket är medelåldern, och han är heroinist liksom 40 procent av de inskrivna. Musse hör dock inte till de 60 procent som är hemlösa eller har ett instabilt boende: ”Näe, tack och lov så har jag ett hem, och egentligen har corona inte påverkat min vardag.”

– Som narkoman lever man ett ensamt liv. Man är ändå inte välkommen överallt. Förvånansvärt få av mina kompisar har haft corona, kanske tre stycken. Inte jag heller. Jag har varit rädd som fan för att få det. Men jag har väl inte gjort något direkt för att skydda mig. Händer det så händer det, liksom. Kolla på Macron, han skyddade sig fett bra men blev ändå sjuk. Jag försöker att hålla avstånd, tvätta mig noga, och inte skaka hand, berättar Musse och visar hur man hälsar med armbågen.

En dambekant till Musse glider upp, också hon stamkund på sprututbytet:

– Ja, jo, jag ska vaccinera mig. Men inte idag! Jag har inte tid. Kom nu Musse, vi sticker, säger hon och drar sin kompis i jackärmen.

Välinformerad grupp

Inget tyder på att de socialt utsatta som går till sprututbytet är hårt drabbade av pandemin. Tvärtom så såg man en minskning av inskrivna som avled under 2020, jämfört med 2019. Och en studie som gjordes under hösten visade att gruppen är mindre exponerad än man trott. Det var betydligt färre sprutnarkomaner som haft covid under en viss period, jämfört med friska blodgivare. Martin Kåberg:

– Vår grupp är välinformerad. De vet hur det sprids, de vet hur man skyddar sig. Sedan finns det såklart utmaningar. Stanna hemma om du är sjuk är tufft om du är hemlös, samma med att tvätta händerna. Men vår hypotes om att gruppen var särskilt utsatt höll inte i vår forskning. Hur smittar covid? På jobbet, i nära relationer, i familjer, om du är mycket inomhus. Kollektivtrafik är ingen stor smittfaktor. De som byter sprutor hos oss är en väldigt brokig grupp. Vissa har arbete, andra saknar bostad. Men rent generellt verkar deras livsstil ha lett till mindre exponering under första vågen.

Ett hugg nu, nästa om sex veckor. Sankt Görans är det enda sprututbytet i Sverige som kommit igång så snabbt med vaccineringen. Man räknar med att göra det på den här skalan minst året ut. Att 70 procent av gruppen här ska vaccinera sig ser sprututbytets chef Maria Schütz som ett rimligt mål: ”Ur ett folkhälsoperspektiv är vi en viktig kugge i maskineriet.” Och Martin Kåberg ser utmaningarna med två doser, samtidigt som han är övertygad om att de kommer att fixa det:

– Vi har så bra koll på våra besökare. De kommer hit regelbundet med syfte att byta sina injektionsverktyg. Jag har träffat två idag som var skittaggade på dos två: ”När kan jag komma tillbaka?”

Det är bara det här sprututbytet som vaccinerar. På Södermalm avvaktar man tills man fått ordning på rutinerna. På Söder finns istället Pelarbacken, öppenvård för cirka 1 300 hemlösa. Här vaccinerar man inte sin grupp socialt utsatta på drop-in, som på sprututbytet. Istället krävs bokning, vilket är en utmaning särskilt då det är två doser. Det går inte att kalla målgruppen på samma sätt som andra patienter då fungerande telefoner ofta saknas. Brev är inte ett alternativ. Istället jobbar Pelarbacken, förutom att informera sina egna patienter på plats, med andra instanser – socialtjänsten, Convictus, Stadsmissionen – för att nå ut med information.

Svårt med bokning

Idag har kliniken haft 25 inbokade. De flesta har dykt upp. Sist för dagen är 66-åriga Kjell Kinnander som varit hemlös i fyra år. Nu väntar han på sköterskan.

– Jag är så lyckligt lottad att jag fortfarande har polare så jag har sluppit sova i portar, säger han, och skämtar om att det i början av pandemin verkade som att blandmissbrukare var resistenta mot viruset.

Själv har Kjell varit drogfri i tio dagar. Han går på Pelarbacken i andra ärenden och såg en lapp om vaccination. Visst är han skraj för blodpropparna han hört talas om, men eftersom han är över 65 får han Astras vaccin. Det känns lugnt.

– Pandemin är att kastas in i en science fiction-värld. Den har slagit ut det sociala välfärdssamhället. Vi som är i utanförskap har hamnat ännu mer utanför, med än mer distans. Å andra sidan är det som att vi utanför kom in snabbare i att hålla distans. Vi visste redan att vi inte är välkomna överallt. Det är naturligt att hålla sig borta från sådana som mig. Man hälsar inte på oss och tar inte i hand, säger Kjell.