– Det bygger också på att vi har trygga arbetsplatser där vi tar ansvar för varandra. Det är jätteviktigt att arbetsgivare är medvetna om hur vanligt det är. De flesta stora arbetsplatser har kvinnor som är utsatta för våld. Vi vill se en ökad medvetenhet om arbetsgivarens ansvar, säger hon.

Just under sommaren är utmaningen att vi inte ses lika mycket. Om man som chef eller kollega är orolig för någon ­tycker Rebecka Andersson att man ska säga det.

– Jag tycker att man kan säga till personen att man är orolig och kommer att hålla kontakten. Man kan hålla kontakten även om vi alla nu försvinner iväg på respektive semestrar. Det kan vara att skicka ett sms eller kolla om någon vill komma över på middag. Finns det barn i situationen tycker jag att man har ett ännu större ansvar att höra av sig, säger hon.

Finns material för chefer

Allt fler arbetsgivare blir medvetna om att våld i hemmet är en fråga även för dem. På Sveriges kommuner och regioner, SKR, har man tagit fram ett stödmaterial till chefer inom kommuner och regioner för att ge medarbetare rätt hjälp.

Elin Holmgren, sakkunnig inom kvinnofrid på SKR, säger att få utsatta berättar självmant för chefen vad som pågår, därför behövs rutiner för att fråga om våld, exempelvis på medarbetarsamtal.

– Gör man det så har man bättre koll, och då tänker jag att man inför en semester får prata med medarbetare och kolla av läget. Men det förutsätter att man har ämnet uppe i luften, säger hon.

Många går på semester de närmsta veckorna. Vad ska man som arbetsgivare eller kollega göra om man är orolig för någon?

– Känner man en oro ska man ställa frågan. Man behöver inte fråga rakt ut, man kan säga att man ser att personen inte mår bra och fråga hur den har det hemma. Sedan ska man som arbetsgivare veta att man inte behöver vara expert på våld och lösa alla frågor. Socialtjänsten har ansvaret, och i akuta fall tycker jag absolut att man ska ta kontakt med polisen, säger hon.

”Visa att vi finns här”

Försäkringskassan handlägger varje år 11 000 ärenden som handlar om våld. Men trots att det är vanligt är kunskapen för låg både hos arbetsgivare och i samhället generellt, säger ­Rebecka Andersson på Unizon.

– Det är inte lagstadgat att arbetsgivare ska fråga om våld och våldsutsatthet. Det gör att det inte sker i samma utsträckning som vi skulle önska. Jag har respekt för att det är svårt, det är svårt att prata om våld, men jag tror att man behöver ta ett beslut om att på den här arbetsplatsen är det inte en hemlighet, vi kommer att fråga, säger hon.

På vilket sätt kan arbetsgivare ta större ansvar?

– Man behöver tänka på det här som på allt annat. Alla har ju rutiner för hur man gör om det börjar brinna, om någon begår ett brott på jobbet eller har en missbruk eller en situation som gör att arbetsgivaren tvingas erbjuda stöd. Jag vill att man ser på våldsutsatthet på samma sätt. Att man har som rutin att fråga om våldsutsatthet, men också att man på förhand har en konkret plan för hur man ska ta hand om svaret. Visa att vi finns här och vi bryr oss.