När vänsterpartister presenterar sitt eget parti säger de att det är ett ”socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund”. Programmet är tydligast när det gäller just socialismen. Vänsterpartiet vill ändra hur samhällets ekonomi ska organiseras: ”Det ekonomiska fåtalsväldet måste ge plats åt de arbetandes demokratiska förvaltning. Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.” Det är en klassisk formulering, och den ska tas på allvar.

Understryker demokrati

De principiella delarna av programmet är gamla, det märks också på språket. Däremellan finns en rad resonemang om den blandekonomi som verkar vara det egentliga målet, och som delvis formulerats senare. För säkerhets skull är ordet demokrati (i olika former) det begrepp som nämns mest (115 gånger), men det säger i sig inte så mycket. Demokratin, både den interna partidemokratin och tankarna om hur det framtida samhället ska se ut, var länge problematiska för partiet, något som bland annat skildrats av historikern Werner Schmidt i hans biografi över partiledaren 1964–75 CH Hermansson (Leopard förlag 2005).

Bildades som socialdemokrater

Vänsterpartiet bildades som Sveriges socialdemokratiska vänsterparti i maj 1917, alltså innan Oktoberrevolutionen, bland annat av socialdemokrater som uteslutits på partikongressen i januari. Det var en orolig tid, och en av huvudfrågorna på den tiden var antimilitarismen – krafter inom socialdemokratin hade tidigare velat dra in Sverige i första världskriget. Bland grundarna fanns även liberaler som Carl Lindhagen och Fabian Månsson, pacifister och rösträttsaktivister. De lämnade snart efter att partiet varit med och bildat Tredje Internationalen 1919. Sammanslutningen, snart kallad Kommunistiska internationalen eller Komintern, blev i praktiken ett verktyg för att styra de andra partierna efter Moskvas intressen och det var på den frågan som majoriteten av partiet, inklusive partiledaren Karl Kilbom, uteslöts vid partisprängningen 1929. Under trettiotalet fanns det därför två kommunistiska partier, innan Kilbom med flera lämnade för socialdemokratin.

Under en kort period, 1939-1941, konstaterar Schmidt, beordrades de svenska kommunisterna att försvara Sovjetunionens allians med Hitlers Tyskland, samtidigt som resterna av Kilboms parti finansierades från den tyska ambassaden.

Knöts till Sovjetunionen

Vi vet idag att den ryska styrningen under Kominterntiden (1928-43) var långt ifrån så effektiv som många nog föreställde sig, men desto hårdare knöts partiet till Sovjetunionen under det Kalla kriget. Först i mitten av sextiotalet avvecklades partiskolorna i DDR och Moskva, och en egen kursgård, Syninge i Roslagen, köptes (för pengar donerade av ett DDR-företag).

Werner Schmidt visar i sin biografi hur hårt motståndet inom partiet var när det gällde att helt bryta de politiska och ekonomiska banden. Klassisk är den offsetpress som DDR köpte till tidningen Norrskensflamman i slutet på sextiotalet och efter att Hermansson avgått tog det bara en månad innan efterträdaren Lars Werner åter satt i bastun på DDRs ambassad.

Även om de mest Moskvatrogna bröt sig ut och bildade APK 1977, behöll partiet starka band till de andra kommunistiska partierna ända fram till 1989 (och ordet kommunist föll bort ur både partinamnet och programmet året efter).

Sent förnyelseprojekt

Detta är förstås historia, och även om partiledaren Jonas Sjöstedt gick med i Kommunistisk ungdom i Göteborg 1978, när den gruppen hörde till de konservativa krafterna inom partiet (Gudrun Schyman tillhörde vid samma tid den stalinistiska utbrytningen MLK) är det få som idag på allvar misstänker honom för att inte vara demokratiskt pålitlig. Den parlamentariska isoleringen av partiet bröts redan1982.

Men det finns en viktig skillnad mellan Vänsterpartiet och syskonpartierna i Norge och Danmark. Där finns sedan början av sextiotalet socialistiska folkpartier, som bildades efter avslöjandena om en del av de brott som begåtts under Stalintiden 1956 – i Danmark av avhoppade kommunister, i Norge av uteslutna socialdemokrater. CH Hermanssons förnyelseprojekt skedde i nära samverkan med den nystarten, framför allt med danskarna, och att den demokratiseringen bromsades ligger fortfarande dagens vänsterparti i fatet.